Det är mycket nu

Att göra idag; skriva ett kärleksfullt brev till Niklas och åka till Sicilien!

Dum dummare dummast

Sverige största och mesta idiot bor förmodligen inte, utan faktiskt, i Linköping. Hennes namn är Amelie. Och hon är en sådan jubelidiot. Gånger tre. Minst.

I helgen var vi på Tommilains 30-års kalas. Mycket trevligt!

Kuriosa till poängen i kommande historia är att min sambo är född och uppvuxen i Stockholm, han har aldrig bott på annan ort varpå hans stockholmska är ytterst svår att ta fel på.

På festen dyker denna häpnansväckande Amelie helt plötsligt (oinbjuden såklart) upp och presenterar sig som "Hej, jag är Amelie och jag är sjuksköterska". Sedan vänder hon sig till unge herr Nicolai och frågar "Vad gör du?" Niklas blir lite ställd av frågan och undrar om hon menar typ nu, imorgon eller kanske vad han gör i största allmänhet. Med tanke på hennes egen presentation svarar han därför att han jobbar på XXX (hans arbetsplats). "Aha, på Skänninge", utbrister sköna Amelie. "Ehh, nä i Stockholm", mumlar Niklas. "Men det är ju jättelångt att pendla dit".

Någonstans där bröt Niklas ihop och pedagogiken själv, Daisy, förtydligar för denna raketforskare till dam att han även bor där.

Så är i efterhand är det svårt att rekognisera, kanske hade man behövt vara där för att förstå storheten i denna händelse. Personer som Amelie vet nog inte själva om sitt underhållningsvärde. Dummare tös får man leta länge efter.

Myrsteg

Nu är jag glad igen. Men det är klart, lite ångest över att det är sommar har jag ju. Still. Det kan jag inte bara trolla bort så där. Jag vill verkligen bli bättre på att leka lycklig sommar och jag försöker. Det gör jag. Med hela min kropp anstänger jag mig. Med små myrsteg går det framåt. Om fyra dagar är det semester och då hoppas jag att det ska gå ännu lite bättre.

My ass

Att cykla racer är lika skönt som att köra upp en spetsig och lite lagom vass stång i mumindalen. Inte så najs alltså. Vadderade cykelbrallor kostar skjorten, hittills har dem billigaste gått loss på 700:- och då är inte ens vadderat ass sådär asläckert. Summan av kardemumman; cykling är en dyr sport. Mucho.

Önskar förändring

Varje vecka är sig lik. Vecka efter vecka. Knappt någon förändring. På måndagen, pust och stön, fem dagar kvar till helg. Om jag överlever är det en dygd. Tisdagen och onsdagen, längtan till fredagen är stark, gör sig påmind varje dag. Torsdagen likaså, har planer och drömmar om ledig tid. Fredagmorgon är skön, snart så. Det är fasligt nära och något skönt i luften. Och så är den så starkt efterlängtade fredageftermiddagen här och allt blir som förbytt. Luften jag andas byts ut och jag blir en annan person. Likadant varje fredag. Humöret sjunker och alla kan dra åt helvete. Vill försvinna och inte behöva känna. Jag tycker inte mycket om helger. Inte mycket alls.

Nyansering

Tittar på firandet av kronprinsessan på TV (ja jag vet). Måns Zelmerlöw i rutan och Niklas säger snabbt som blixten "han den där, han är inte med i EMD, även om han skulle platsa"! Så rätt som han har har han väl aldrig haft.

Finn ett fel

Gick upp fem minuter innan klockan skulle ringa, alltså 04:55. Åt två knäckebröd med avocado och flingsalt på, 2 dl naturell yoghurt med havreringar, pumpakärnor och russin. Cyklade 1,3 mil till jobbet, duschade, åt en dubbelmacka med ost och gurka, jobbade, åt lunch bestående av fläskfilégryta med ris och grönsaker, jobbade, köpte en bil på arbetstid, jobbade, cyklade 1,3 mil hem, duschade igen, drack en drink, cyklade till Midsommarkransen och köpte thai som avnjöts ute i det gröna sköna, cyklade hem och lagade fyra matlådor. Kramades. Somnade.

Eller kanske finn två fel för det där med drinkandet, att jag blandar drink och dricker upp hela, det har nog ta mej fan aldrig hänt.