Skapare av irritation

Min kompis John är en optimistisk en. Tycker att folk gnäller och klagar i onödan. Han har rätt. Därför är det med viss tveksamhet jag berättar att jag stör mig så jävla mycket på folk som sliter och rycker i L Å S T A toalettdörrar! Ofta rycks det både två och tre gånger innan stolpskotten fattar att rött betyder upptaget. Obegåvat. Sen mår jag illa när folk med barn pratar om egentid. Hur underbart det är. Hur behövligt det är. Läsa en heminredningstidning och dricka en latté. Kan man verkligen inte göra det med en unge sovandes i vagnen? Hur timmarna räknas till den efterlängtade egentiden. Alla människor behöver tid att bara vara med sig själv. Gifta, sambos, osambos och singlar. Så fort en unge finns med i bilden så kallas det egentid och jag spyr på det! Egentid. Så. Jävla. Töntigt. ord.

Både och

Jag. Eller snarare vi har köpt en lägenhet. En stor och fin och lagom dyr. Där ska vi bo och det kommer bli svinbra. Jag är kär i lägenheten och jag är kär i den som jag ska dela den med. Jag är glad men inte hysteriskt jätteglad. Min kompis ligger på sjukhus och det är svårt att känna glädje över matriella ting när finaste vännen har så ont.

Där satt den!

Efter flera års undran har jag äntligen snubblat över både titel och gruppens namn till världens bästa träningslåt. Bongo song med Safri Duo. Bara så där. Satan vad jag ska cykla till den här låten. Så man blir snygg och lagom läcker även till denna badsäsong! Har även skaffat linser och bytt jobb. Igen! Annars är det som vanligt.

Krisen

Jag trodde det var en myt. Sånt som folk bara säger för att verka märkvärdiga. För att få lite sympatier. Jag hade fel. En 30-års kris kan slå hårt. Och jag är mitt uppe i den. Eller kris och kris, i mitt fall handlar det mer om förändring och föryngring. Jag är ju nöjd med livet som helhet. Men jag kan inte låta bli att klä mig i skinnjacka! och korta tajta kjolar. Och jag har inte ens särskilt snygga ben! Hittills har ingen heller sagt åt mig så jag vet inte hur pass illa det är. Vart går gränsen?

Breaking news!

Då har det omöjliga till slut hänt. Min fina kompis Alexander har blivit vuxen. Och med det menar jag inte att han har börjat ta ansvar för hus och hem. Nej, varför ska han göra det när han har Mark? Däremot har han slängt alla och då menar jag ALLA vhs-kassetter med schlager och melodifestivaler. Snopet var ordet! Och onödigt dumt. Tycker jag. Som inte behöver skapa plats åt dessa femtiotal kassettband. 1987 skedde den första inspelningen och den sista förra året, antar jag. Nu är dessa häpnandsväckande tv-kvällar över. Endast i vårt minne bär vi med oss Tysklands bidrag 1994 och när Ketil Stokkan 1990 sjöng om Brandenburgr Tor. 23 års schlagerfestivaler. Banden så spelade att det är rena undret att de fortfarande håller ihop. Att hiva dem i soptunnan. Det är vad jag kallar sjukt vuxet.