Krisen

Jag trodde det var en myt. Sånt som folk bara säger för att verka märkvärdiga. För att få lite sympatier. Jag hade fel. En 30-års kris kan slå hårt. Och jag är mitt uppe i den. Eller kris och kris, i mitt fall handlar det mer om förändring och föryngring. Jag är ju nöjd med livet som helhet. Men jag kan inte låta bli att klä mig i skinnjacka! och korta tajta kjolar. Och jag har inte ens särskilt snygga ben! Hittills har ingen heller sagt åt mig så jag vet inte hur pass illa det är. Vart går gränsen?