Önskan

Jag bor i en trea. Tillsammans med den finaste av dem fina. Lägenheten är grym. Nu har vi persienner också. Men inga grannar. Fyran bredvid oss står fortfarande obebodd. I väntan på en troligtvis, barnfamilj. Är jag ond om jag hoppas att familjens barn är ett väldigt tyst och sansat barn eller om man har tur, rent utav lite dövstum.

Barnbokskriveri

Någon som har författat en barnbok någon gång? Jag är mitt upp i det och det är ta mej fan det svåraste jag gjort på bra lång tid. Ingen ironi, pedagogiskt så man nästan blir äcklad av sig själv och såklart inga svordomar. I min värld näst intill en omöjlighet. Klarar jag det här utan att bli alltför patetisk ska jag fira med en Plopp.

Listan

Listan på saker som jag ogillar otroligt starkt är den som följer:

* att få cigarettrök på mig och mina kläder plus min mat. Rökare är så jävla nonchalanta!
* folk som inte klipper upp sprundet baktill på jackor och kjolar. Det irriterar mig enormt.
* att jag efter två glas vin blir berusad och glömmer, för dagen nyinköpta böcker. Hela morgondagens slapparsession på balkongen är genast som bortblåst.

Vet inte vilket som irriterar mig mest. Allt känns lika hemskt.

Att resa med kollektivtrafiken

En nackdel med Stockholm är ju att mycket av den dyrbara tiden går åt till att sitta på olika kommunala färdmedel. Vart man än ska så är det långt, trångt och tar en förbannad tid. Men jag har hittat ett place som inte alls irriterar eller känns överjävligt att ta sig till. En nätt och uppfriskande cykeltur och sedan sex minuters pendeltåg så är du i Farsta Strand. Tadaa! Nu känner jag ju förvisso ingen av Farsta Strands 5132 invånare men tänk om. Vilken lycka! Och så smidigt!

Daddy, daddy cool?

Ringer till pappas mobil. Efter några signaler tutar det upptaget. Någon minut senare ringer han upp.

Jag: Hej, pratade du med någon annan?
Pappa: Nä men jag har fick inte upp mobilen.
Jag: Vaddå inte fick upp?
Pappa: Jag fick inte upp mobilen ur fickan för byxorna är så små.
Jag: Va?
Pappa: Mina shorts är så små så det är svårt att få upp mobilen ur fickan.

För att lösa detta i-lands problem: ha inte mobilen i dina jättesmå shorts då eller ännu hellre, köp större byxor. Varför i fridens namn har min snart 63-årige far så små byxor?

Ångest på hjul!

Jag har köpt en racer. En som man i runda slängar kommer upp i 50 km/h om man trampar på ordentligt i en nerförsbacke. En årsmodell nollnia med bockstyre, två miljoner växlar och såna små klips som gör att fötterna sitter så in i helvete mycket fast. Utan tillbehör, dvs färddator som inte är att likställa med en gps, vattenflaskbehållare, skor, kläder.. man kan i stort sätt köpa till hur mycket prylar som helst, så gick cykeln lös på nio papp. Inte jättebilligt!

Efter tre veckors stirrande på monsteråket så tvingade jag på mig hjälmen för att ta premiärturen. Tjugo minuters velande och fem minuter efteråt är jag en slagen hjälte. Ramlat och grinat. 30-årig kvinna ligger fastspänd på en parkering och tjuter. Rädd och arg. Jagvistteattjaginteskullekunnatamiglossfråndendärcykelfanochattdetärlivsfarligtmenjagfårintegeuppän. För nio tusen ger man inte upp.

Roligaste skojet

En hyfsat högt uppsatt och halvstel person, på ett mycket statligt och byråkratiskt jobb, kommer till arbetet på måndagsmorgonen. Hennes undersåtar har under helgen förberett ett litet skoj. Ur hennes tangentbord växer tre-fyra centimeter lång krasse! Inga practical jokes kan någonsin slå detta, underbart kul!