Jag har köpt en racer. En som man i runda slängar kommer upp i 50 km/h om man trampar på ordentligt i en nerförsbacke. En årsmodell nollnia med bockstyre, två miljoner växlar och såna små klips som gör att fötterna sitter så in i helvete mycket fast. Utan tillbehör, dvs färddator som inte är att likställa med en gps, vattenflaskbehållare, skor, kläder.. man kan i stort sätt köpa till hur mycket prylar som helst, så gick cykeln lös på nio papp. Inte jättebilligt!
Efter tre veckors stirrande på monsteråket så tvingade jag på mig hjälmen för att ta premiärturen. Tjugo minuters velande och fem minuter efteråt är jag en slagen hjälte. Ramlat och grinat. 30-årig kvinna ligger fastspänd på en parkering och tjuter. Rädd och arg. Jagvistteattjaginteskullekunnatamiglossfråndendärcykelfanochattdetärlivsfarligtmenjagfårintegeuppän. För nio tusen ger man inte upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Man kan skruva på en skruv på pedalerna så sitter man inte superjättehårt fast i dem. Det gjorde jag efter andra gången jag välte i stillastående. Sen blev det mycket roligare. Ge inte upp, skorna gör dig snabb som satan!
Skicka en kommentar