Att resa med kollektivtrafiken

En nackdel med Stockholm är ju att mycket av den dyrbara tiden går åt till att sitta på olika kommunala färdmedel. Vart man än ska så är det långt, trångt och tar en förbannad tid. Men jag har hittat ett place som inte alls irriterar eller känns överjävligt att ta sig till. En nätt och uppfriskande cykeltur och sedan sex minuters pendeltåg så är du i Farsta Strand. Tadaa! Nu känner jag ju förvisso ingen av Farsta Strands 5132 invånare men tänk om. Vilken lycka! Och så smidigt!

Daddy, daddy cool?

Ringer till pappas mobil. Efter några signaler tutar det upptaget. Någon minut senare ringer han upp.

Jag: Hej, pratade du med någon annan?
Pappa: Nä men jag har fick inte upp mobilen.
Jag: Vaddå inte fick upp?
Pappa: Jag fick inte upp mobilen ur fickan för byxorna är så små.
Jag: Va?
Pappa: Mina shorts är så små så det är svårt att få upp mobilen ur fickan.

För att lösa detta i-lands problem: ha inte mobilen i dina jättesmå shorts då eller ännu hellre, köp större byxor. Varför i fridens namn har min snart 63-årige far så små byxor?

Ångest på hjul!

Jag har köpt en racer. En som man i runda slängar kommer upp i 50 km/h om man trampar på ordentligt i en nerförsbacke. En årsmodell nollnia med bockstyre, två miljoner växlar och såna små klips som gör att fötterna sitter så in i helvete mycket fast. Utan tillbehör, dvs färddator som inte är att likställa med en gps, vattenflaskbehållare, skor, kläder.. man kan i stort sätt köpa till hur mycket prylar som helst, så gick cykeln lös på nio papp. Inte jättebilligt!

Efter tre veckors stirrande på monsteråket så tvingade jag på mig hjälmen för att ta premiärturen. Tjugo minuters velande och fem minuter efteråt är jag en slagen hjälte. Ramlat och grinat. 30-årig kvinna ligger fastspänd på en parkering och tjuter. Rädd och arg. Jagvistteattjaginteskullekunnatamiglossfråndendärcykelfanochattdetärlivsfarligtmenjagfårintegeuppän. För nio tusen ger man inte upp.

Roligaste skojet

En hyfsat högt uppsatt och halvstel person, på ett mycket statligt och byråkratiskt jobb, kommer till arbetet på måndagsmorgonen. Hennes undersåtar har under helgen förberett ett litet skoj. Ur hennes tangentbord växer tre-fyra centimeter lång krasse! Inga practical jokes kan någonsin slå detta, underbart kul!

Dan före dan

Imorgon flyttar vi! Jag har två frågor som kanske inte direkt är jättesynkade med just själva flytten men 1. hur får man färgglada blommor att leva längre än en månads tid och 2. har kvinnor ägglossning när de är gravida?

Just nu önskar jag noll avhopp gällande lördagens bärhjälp. Och en ruggigt fet återbäring lagom till midsommar. Tomorrow it is! Ja, inte midsommar..

Upptäckt!

N har jobbat natt och sover därför. Jag flyttpackar. I en kökslåda hittar jag spritspåsar med medföljande munstycken! Som jag älskar honom, denna otroligt husliga unga man.

Skönt att tänka på nåt annat!

I dagar, veckor, ja månader har vardagen bestått av flyttrelaterade göromål. Minst sagt. Jag tänker, sover, pratar och drömmer flytt. Om åtta dagar är det inte över. Men nästan. Då får vi nyckeln. Som jag längtar. Jag ber till Gud att allt slit inte är förgäves. Man ska alltid göra sitt bästa och jag försöker. Det gör jag faktiskt. Och livet känns bra mycket lyxigare sedan jag upptäckt à la crepe! Sällan har en meny väckt ett sådant intresse hos mig. Och då gillar jag ändå mat mer än dem allra flesta. Jag vill testa i stort sätt allt på denna helt makalöst braiga restaurang. Sex och rikedom är inget i jämförelse mot vad man får på à la crepe! Fina priser och utsökta smaker. Alla som vill gå till à la crepe, jag hänger på! Man måste ju ändå äta, fast man flyttar!