Att veta hut

Det absolut värsta jag vet är folk som kan berätta om en och samma händelse i princip hur länge som helst. Folk som bara maler på och inte har någon känsla för när det räcker, som inte märker när den andre har slutat att lyssna. Bakgrundshistoria och sidospår som tär på en till förbannelse. Onödigt vetande som ändå inte fyller någon funktion, som bara irriterar en och gör att man glömmer vad själva samtalet från början handlade om. Saker som eventuellt kunde ha nämnts i förbifaren får plötsligt priostatus! Som om någon skulle orka lyssna! Det gör mig så jävla dissig. Grejen är att det är inte jag som är otrevlig, det är du som är ointressant!