torsdag 31 juli 2008
Cry baby
När man under elva svettiga timmar har bitit ihop. Inte tillåtit sig att varken gråta eller sjuka sig från jobbet. Fast det känns som en kniv i hjärtat att gå dit. När man helt enkelt har bitit ihop och insett att livet ibland suger. När man har klarat elva sådana helvetestimmar och kommit hem, laddat om. Tänker att jag fixar det här. Att jag bara har sju dagar kvar, sen ledig. Sen nystart. Ny fas i livet. När man har tvättat och handlat, lagat matlådor. För att ha rena kläder och mat att äta på jobbet. När klockan har ställts på 05:22, när morötter har rivits och förmiddagssmörgåsen bretts. När man sen kommer till jobbet för och inse att maten, morötterna och smörgåsen ligger kvar hemma i kylskåpet. Då är det svårt, riktigt svårt att hålla tårarna borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar