Unge Herr Nicholai och jag har så smått börjat prata om att slå våra påsar ihop. Göra det på riktigt så att säga. Bo ihop. Det verkar ju vara det enda vettiga i dessa dagar. Efter att ha spelat Monopol med honom vet jag inte längre om det är en sån lysande idé. Inte efter att sett hur han beter sig när det kommer till pengar, marker och att bygga hus.
Synen hur han, i bar överkropp, sitter hos en välklädd och mycket välartikulerande bankman och räknar reporänta och avgifter hit och dit är förtjusande. Svärandes över att tvingas betala arvode eller fastighetsskatt gör mig fnittrig. Några svettdroppar som trillar ner på pappret som bankmannen så gärna vill att vi ska signa.
Fast å andra sidan så gäller det ju förvisso bara att köpa en lägenhet, inte att reka mark och slå upp ett eller två hus på tomten. Det löser sig nog. Jag vill ju gärna tro det. Ialla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar