Få förunnad

Jag har något som alla människor inte har. Några saknar det och om jag skulle göra det skulle mitt liv bli förstört. Helt menlöst och olivligt. Den rikedom jag har är folk som bryr sig. Folk i min närhet som verkligen bryr sig. Ett bevis på det är att Erka ringde idag var bara helt bra. Du är helt fantastisk och jag uppskattar din omtanke något enormt. Tack för allt. Precis allt. Inkluderat dåtid och nutid. Och med all säkerhet även framtid.

Sån dag

Idag var det tänkt att jag skulle tjäna en halv semestervecka. Detta genom att arbeta 11 timmar. Det var tänkt så alltså men ungjäveln som jag skulle sitta och glo på bestämde sig för att bli frisk så nu får jag nöja mig med att vakta mig själv. Vakta mig själv så jag inte köper godis. Dessutom vaknade jag med grym huvudvärk och ångest för jag vill verkligen inte vara ledig idag. En vanlig jävla tisdag. Helt menlöst ju. Och allt för den där ungjävelns fel.

Nalkande födelsedag

Om nio dagar är det dags. Dags för mig att vara dagens, inte bara medelpunkt, utan helt och hållet vara själva dagen. Vara födelsedagen. Just like that. Självklart har tanken att min födelsedag närmar sig slagit mig mer och mer, oftare och oftare. Människor som säger att det inte är något särskilt med att fylla år är en bunt lögnare. Det är roligt när oväntade gratulationshälsningar dimper ner, i form av sång eller annan tanke.

Tommilainen ringde idag och frågade vad jag önskar mig. Hur fint var inte det då. Jag önskar mig massor saker, men tyvärr mest dyrbara ting. Mest av allt önskar mig livskvalite men det är både svårt att ge bort och jag kan även se vissa svårigheter med att slå in det. Jag önskar mig återigen en bejublad semesterresa med de bästa brudarna eller en middag tillsammans. Jag önskar att ni får vara lyckliga. Att jag får vara lycklig. Att vi kan träffas oftare. Jag önskar mig spel. Ett pussel. En större lägenhet. En livlina. Nya grytlappar. Batterier till nummerpresentatören. En sporttop. En bil. En bok. Bättre hy. Ett fallskärmshopp. Ett tårtfat. Trädgårdsmöbler. Fint hår och en smal midja. Bättre självförtroende. Att jag kan släppa vissa hämningar. Och för fjärde året i rad önskar jag mig en apelsinskalare.

Det känns nästan pinsamt om jag kommer på flera saker. Mest av allt önskar jag att Östergötland låg där Sollentuna ligger, eller i alla fall åtminstonde kring Bålstatrakten.

Apropå födelsedagar. Karin är dagens stjärna och all kärlek till dig idag.

Up date

Det har hänt. Jag är fri från förkylningseländet. Nu väntar några dagars rehab och sen måste jag vara fit for fight igen. Men jag vet inte för vår bästa tid är inte nu. Jag vet att jag längtar efter att komma tillbaka till livet. Lite saker som är bra: rosepeppar, Ronnie Sandahls "Vi som aldrig sa hora" och så boken om Ronja Rövardotter. Astrids språk i den boken är gudomligt och enastående vackert.

Hur ärlig får jag vara med vad jag vill en söndagkväll som är tyst, mörk och stillsam? Om jag erkänner att jag inte vill vara här, med bara mig själv ikväll, är det då bra eller dåligt. Ack, alla dessa oskrivna regler. Jag vill känna dina andetag. Bara lite.

Surprices!

Idag är det överraskningarnas dag. Två överraskningar hade jag tänkt vara med att bevittna. Den första handlar om vilken snorighetsfas min kropp hade tänkt befinna sig i idag. Den rinniga då genomskinligt snor konstant rinner eller den mera segsnorade då jag av kung och fosterland får ta i och på kuppen få lock på örat för att snyta ut de dumma bassiluskerna.

Överraskning nummer två är att jag ska ta med unge herr Nicholas på äventyr. Den senaste veckan har han skuttat jämfota av nyfikenhet. Han tror att jag är dum och hoppas på en försägelse från min sida men gossse lille, du glömmer vem du har att göra med. Drottningen av surprices! Jag hoppas ialla fall att han blir nöjd med dagens happening.

Vad döljer sig i den lilla gömman

Vem vet vad framtiden har i sitt sköte.

Ett val av sammansatta ord jag inte trodde var möjlig att använda 26 dagar in på året tvåtusenåtta. Fast nu gjorde någon visst det, alldeles nyss, exakt klockan 09:27 och den som yttrade orden var den, månhända småbittre Per Nuder. När jag lyssnade mellan raderna så verkar det ju som det är Monas sköte han pratar om för framtiden i sig själv har väl inget sköte (modersliv). I och med hans aningen otidsenliga och kanske tom lite osmakliga val av ord så här vid frukosttid kan jag inte låta bli att undra vad ett sköte egentligen kan rymma. Massa hemliga dokument om hur framtiden bäst hanteras och skapar ljus och mening (och kanske flera arbetstillfällen) åt det svenska folket. Eller en ny vårkappa för att välkomna vår tids nästa årstid. Eller lite lördagsgodis. Jag vet inte om det är jag men jag tycker nog att Per i sitt uttalade var lite föråldrad. Kanske lika bra att han fick kicken.

Blinda runs faster but reads probably slower

Innan förkylningen. Ja, det känns som tiden är mogen för att delas in i eran innan och efter förkylningen. Nåväl. Innan. Då var jag en dag på gymet och kutade på löpbandet. Tyckte själv att jävlar, nu börjar det hända grejor. Min maximus gluteus börjar bli mindre och låren är så fasta & tajta att Gud skaparen själv, småleende och smuttandes på en latté, undrade varför han inte skapade fler av mig. Egentligen var det väl mest en trött jogging som jag i min enfald åstadkom. Ack så. Efter 30 minuter av hårt kämpande kliver det upp en tjomme bredvid mig. Och inte vilken snubbe som helst. Utan en blind sådan. Som sprang snabbare än vad jag gjorde och antagligen någonsin kommer att göra. Garva ni men min förödmjukelse var gigantisk.

Snart är det bokrea. Då kanske man slipper de blinda.