Nalkande födelsedag

Om nio dagar är det dags. Dags för mig att vara dagens, inte bara medelpunkt, utan helt och hållet vara själva dagen. Vara födelsedagen. Just like that. Självklart har tanken att min födelsedag närmar sig slagit mig mer och mer, oftare och oftare. Människor som säger att det inte är något särskilt med att fylla år är en bunt lögnare. Det är roligt när oväntade gratulationshälsningar dimper ner, i form av sång eller annan tanke.

Tommilainen ringde idag och frågade vad jag önskar mig. Hur fint var inte det då. Jag önskar mig massor saker, men tyvärr mest dyrbara ting. Mest av allt önskar mig livskvalite men det är både svårt att ge bort och jag kan även se vissa svårigheter med att slå in det. Jag önskar mig återigen en bejublad semesterresa med de bästa brudarna eller en middag tillsammans. Jag önskar att ni får vara lyckliga. Att jag får vara lycklig. Att vi kan träffas oftare. Jag önskar mig spel. Ett pussel. En större lägenhet. En livlina. Nya grytlappar. Batterier till nummerpresentatören. En sporttop. En bil. En bok. Bättre hy. Ett fallskärmshopp. Ett tårtfat. Trädgårdsmöbler. Fint hår och en smal midja. Bättre självförtroende. Att jag kan släppa vissa hämningar. Och för fjärde året i rad önskar jag mig en apelsinskalare.

Det känns nästan pinsamt om jag kommer på flera saker. Mest av allt önskar jag att Östergötland låg där Sollentuna ligger, eller i alla fall åtminstonde kring Bålstatrakten.

Apropå födelsedagar. Karin är dagens stjärna och all kärlek till dig idag.