Innan förkylningen. Ja, det känns som tiden är mogen för att delas in i eran innan och efter förkylningen. Nåväl. Innan. Då var jag en dag på gymet och kutade på löpbandet. Tyckte själv att jävlar, nu börjar det hända grejor. Min maximus gluteus börjar bli mindre och låren är så fasta & tajta att Gud skaparen själv, småleende och smuttandes på en latté, undrade varför han inte skapade fler av mig. Egentligen var det väl mest en trött jogging som jag i min enfald åstadkom. Ack så. Efter 30 minuter av hårt kämpande kliver det upp en tjomme bredvid mig. Och inte vilken snubbe som helst. Utan en blind sådan. Som sprang snabbare än vad jag gjorde och antagligen någonsin kommer att göra. Garva ni men min förödmjukelse var gigantisk.
Snart är det bokrea. Då kanske man slipper de blinda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Eftersom man inte springer m ögonen, så förstår jag inte riktigt va du menar....men de kanske inte e meningen heller...? Sen har jag sett en blind läsa...o de gick undan kan jag säga...
Hoppas du blir frisk snart!! Många pussar!
Jag har lyssnat på ett radioprogram där de talade om att blinda kan läsa på två rader samtidigt, med olika fingrar.
Några förtydligande statement:
Jag har inget emot blinda. Det är svårt att hålla balansen på ett löpband. Grymt imponerad att de kan läsa med två fingrar samtidigt.
Skicka en kommentar