Kebaben vs tonfisken

Jag är inte en sån som dras med en envis magkatarr eller är den som har problem med irriterande hemorojder eller svullna polyper. Sällan har jag huvudvärk eller nageltrång. Inte heller psoriasis eller acne. Däremot kan jag ha lite problem med att sova borta. I veckan fyllde jag 29 år och man kan tycka att jag borde ha lämnat den här sortens problem bakom mig. Så är alltså inte fallet.

Igår var jag på drinkfest där temat naturligt nog var Per Plura Jonssons hitlåt "Vi ska bli fulla för kärlekens skull". Under kvällens gång märkte jag att jag inte tyckte så jättemycket om drinkarna (allra minst den som jag själv var skapare av) så därför blev jag heller inte särskilt rund under fötterna. Sambo svepte utan skam en flarra Minto och var nog den som blev fullast. Helt rätt! Full eller inte så kom jag ialla fall i säng klockan 04:16. Hur länge jag sov vet jag inte men plötsligt var klockan åtta och fåglarna kvittrade så vackert under den klarblå himlen.

Kontentan av dålig och alldeles för lite sömn (under hela veckan) är att jag känner samma känslor som när en bakfylla slår till. Dvs att begäret eller cravings som verkar vara det nya, efter läsk och kebab är gigantiskt. Men eftersom jag inte är det minsta bakis så kan det heller inte bli någon skräpmat. Så för att dämpa suget har jag, här i min ensamhet suttit och glott på kylskåpet, vankat av och an, ätit ett kokt ägg som dels var alldeles för kallt för min smak dels helt saknade smak av kebab. När äggtricket inte hjälpte så tryckte jag i mig en tonfisk & äpplepasta. Nu ska jag äta en kiwi i hopp om att få min kropp på rätt köl igen. Imorgon är det måndag och det betyder nystart på alla fronter. Ser med glädje fram mot det och det är utan minsta tillskymmelse av ironi. Det är dags för endorfinerna att göra återintåg och revolt i min kropp och mitt liv! Boxning och spinning med John, badminton med Nikey och styrketräning med mig själv. Fan vad jag kommer bli tajt & läcker! Slå det om ni kan!