What difference does it make?

När Tobbe tar sats. Pressar luften ut ur lungorna, gör läten, bildar ord, slår huvudet på spiken, när han skapar klockrena meningar. När han finner exakt rätt ord vid rätt tillfälle, då blir han lite av en kändis och hyllad upp över öronen. Alla pratar leendes om Tobbe. Och med all rätt. Men jag då? När jag gör detsamma. När jag säger det som de allra flesta tänker men som ingen jävel vågar yttra. När alla andras munnar är smala som streck, när alla kniper igen sina små käftar till oigenkännlighet, när alla vänder ryggen till och spyr sin galla någon annanstans. När jag då kliver in och säger det Tobbe med lätthet kunde ha sagt, inte blir jag hyllad och höjd till skyarna då. Istället får jag menande blickar, onda ögat och suckningar som inte ens de döva kan undgå att höra. Jag blir beskylld för att vara ett socialt missfoster, ett smartass som aldrig fick lära mig de sociala koderna, en sopa som inte fattar hur mänskligt folk beter sig. En idiot som inte vet hut. Tobbe är ett riktigt mysmongo och jag förblir bara ett mongo. Vari ligger skillnaden?