Överrumplad av ett pussel

Nu när Unge Herr Nicholai och jag kilar stadigt så känner jag vissa, mer eller mindre, starka påtryckningar att träffa människor jag aldrig förr har träffat. Och som jag antagligen heller aldrig hade träffat om det inte hade varit för att det blev som det blev. En sådan människa är hans syrra. Igår var det alltså dags. För att göra storyn begriplig följer först en välbehövlig prolog.

I söndags var jag och Unge herr Nicholai på äventyr, dvs på the one and only Clas Ohlson. Vi letade efter lampor men hittade istället ett pussel. Jag blev blixtförälskad och ville nog innerst inne köpa det men avstod. Varför vet jag ej. Sen dess har jag tänkt på pusslet.

Igår, torsdag kunde jag inte längre hålla mig utan promenerade in till Gallerian och köpte mig ett pussel. Efter det åkte jag till Stockholms finare stadsdelar för att möta upp Unge herr Nicholai och hans syster för att visa upp mig själv och på så sätt låta syrran göra en bedömning och eventuellt betygsätta mig. Eftersom jag var lite nervös var det skönt att ha pusslet med så det första jag gör är att visa och pladdra på om pusslet. Då deras engagemang och intresse för mitt alldeles helt underbara pussel var i stort sätt lika med noll tänkte jag att "era tråkiga jävlar, ni ska då aldrig få pussla med mig" och stoppade sedan tillbaka pusslet i påsen för att resten av tiden istället fokusera på syrrans sexmånaders bäbis och genom det vinna lite pluspoäng.

När jag senare skulle slita upp mitt fina pussel så hejdade Nicholai mig. Vanudå? Helt plötsligt så har jag ett paket i handen och wips så har jag två identiska pussel. Jomenvisstserru, klart att Unge Herrn hade involverat sin syrra och bett henne att köpa ett pussel till mig innan hon åkte till honom. Det förklarar en del.