måndag 2 februari 2009

Här är mitt liv, del två

Några dagar innan jag skulle börja första klass ansåg mamma att jag skulle vara bedårande söt kortklippt. Det var jag inte. Min page var försvunnen och iklädd blåprickig mysdress från topp till tå, min syster hade likadan (eller alla hade likadana), var jag en av barnen som började ett-två-treanNyhemsskolan. Ett hemskt första halvår om mamma får bestämma. Grin och gråt varje dag, ingen vet varför. Allra minst jag själv. En mor som varje dag följer sitt gråtande barn till skolan. Utan att kunna veta, utan att kunna trösta. Utan att förstå något. Men så en dag kom glädjen för att stanna. Min mor kunde för första gången på mycket länge andas utan att hålla andan.

Fröken Anette var så arg, oftast på Sebastian som alltid åt med öppen mun, men också mycket snäll. I efterhand kanske den bästa fröken jag någonsin kom att ha. Egen tillverkning av harsyreglass, snigeltävling i klassrummet och roliga timmen var höjdpunkterna. När flourtanten kom på besök blev vi barn om möjligt ännu mindre. En gång i veckan åkte klassen med gul abonnerad buss till badhuset där byns enda simbassäng fanns. Med hackande tänder och frusna läppar satt vi uppradade på iskall kakelläktare i väntan på att visa vad förra veckans lektion hade lärt.

Efter skolan lek. Alltid lek. 365 dagar om året. Alexander och jag. Alexander med sin lockiga synttofs och nymfparakit som flög ut genom köksdörren för att aldrig mer komma tillbaka. Men det gjorde inget sa Alex, den gillade ändå aldrig mig. Men jag gillade Alex. Mest av alla.

Våra fantasier såg inga gränser. Lekarna avlöste varandra. Från tidig morgon till sen kväll. Grodyngel, melodifestivalsarrangenmang och alkoliserade dockskåpsmormödrar. Och vi som båda kom från trygga hemförhållanden. En klar favorit är när Lina och Alex leker hund. Som den hund Alex är binder Lina honom vid en lyktstolpe, blir plötsligt hemropad för att det är mat och kvar står Alex vid stolpen och huttrar. Alltför timid för att ta sig loss.

På ”gula” bodde Veronica med sin katt Tussi. En brunhårig flicka från klassen med jättemånga leksaker. Playmobil lekte vi mest med. Eller hennes salamanderödlor. Med Veronica var allt självklart. Och hennes mamma ägde en blomsteraffär. Bara det.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Gillar dina "mitt liv" berättelser! Mera mera mera!
Puss på dig!
/Karin

Anonym sa...

"Byns enda simbassäng" nowadays:

http://www.jornmark.se/places_intro.aspx?placeid=176&lang=