Tredje gången gillt?

Blogghysterin verkar ha nått sin kulmen. Och avstannat. Det är inte bara mina ord som tycks vara slut. Det går längre och längre tid att fylla sidorna, inte bara för mig tycks det som. Finanskrisen har satt oss alla på pottan. Alla sidor blickar tomma. Lite förbannad blir man ju när ingen skriver. Man vill ju läsa om dem som har det sämre. Om möjligt. Jag har inget behov av att synas längre. Behöver inte höras. Jag behöver inte spy ut min galla över andra misslyckade personer. Mitt liv börjar stabilisera sig. Jag tränar regelbundet, jag lägger mig troligtvis före Stella, jag gör min egen musli. Sedan augusti harjag bytt jobb twice, varit på långresa och sålt min lägenhet. Jag har fyllt 30 och orkar inte skräna längre. Jag ska inte klaga. Jag. Ska. Fan. Inte. Klaga. Jag ger er mina sista här-är-mitt-liv, i ett enda svep. Tack för allt.