Det är mycket nu

Att göra idag; skriva ett kärleksfullt brev till Niklas och åka till Sicilien!

Dum dummare dummast

Sverige största och mesta idiot bor förmodligen inte, utan faktiskt, i Linköping. Hennes namn är Amelie. Och hon är en sådan jubelidiot. Gånger tre. Minst.

I helgen var vi på Tommilains 30-års kalas. Mycket trevligt!

Kuriosa till poängen i kommande historia är att min sambo är född och uppvuxen i Stockholm, han har aldrig bott på annan ort varpå hans stockholmska är ytterst svår att ta fel på.

På festen dyker denna häpnansväckande Amelie helt plötsligt (oinbjuden såklart) upp och presenterar sig som "Hej, jag är Amelie och jag är sjuksköterska". Sedan vänder hon sig till unge herr Nicolai och frågar "Vad gör du?" Niklas blir lite ställd av frågan och undrar om hon menar typ nu, imorgon eller kanske vad han gör i största allmänhet. Med tanke på hennes egen presentation svarar han därför att han jobbar på XXX (hans arbetsplats). "Aha, på Skänninge", utbrister sköna Amelie. "Ehh, nä i Stockholm", mumlar Niklas. "Men det är ju jättelångt att pendla dit".

Någonstans där bröt Niklas ihop och pedagogiken själv, Daisy, förtydligar för denna raketforskare till dam att han även bor där.

Så är i efterhand är det svårt att rekognisera, kanske hade man behövt vara där för att förstå storheten i denna händelse. Personer som Amelie vet nog inte själva om sitt underhållningsvärde. Dummare tös får man leta länge efter.

Myrsteg

Nu är jag glad igen. Men det är klart, lite ångest över att det är sommar har jag ju. Still. Det kan jag inte bara trolla bort så där. Jag vill verkligen bli bättre på att leka lycklig sommar och jag försöker. Det gör jag. Med hela min kropp anstänger jag mig. Med små myrsteg går det framåt. Om fyra dagar är det semester och då hoppas jag att det ska gå ännu lite bättre.

My ass

Att cykla racer är lika skönt som att köra upp en spetsig och lite lagom vass stång i mumindalen. Inte så najs alltså. Vadderade cykelbrallor kostar skjorten, hittills har dem billigaste gått loss på 700:- och då är inte ens vadderat ass sådär asläckert. Summan av kardemumman; cykling är en dyr sport. Mucho.

Önskar förändring

Varje vecka är sig lik. Vecka efter vecka. Knappt någon förändring. På måndagen, pust och stön, fem dagar kvar till helg. Om jag överlever är det en dygd. Tisdagen och onsdagen, längtan till fredagen är stark, gör sig påmind varje dag. Torsdagen likaså, har planer och drömmar om ledig tid. Fredagmorgon är skön, snart så. Det är fasligt nära och något skönt i luften. Och så är den så starkt efterlängtade fredageftermiddagen här och allt blir som förbytt. Luften jag andas byts ut och jag blir en annan person. Likadant varje fredag. Humöret sjunker och alla kan dra åt helvete. Vill försvinna och inte behöva känna. Jag tycker inte mycket om helger. Inte mycket alls.

Nyansering

Tittar på firandet av kronprinsessan på TV (ja jag vet). Måns Zelmerlöw i rutan och Niklas säger snabbt som blixten "han den där, han är inte med i EMD, även om han skulle platsa"! Så rätt som han har har han väl aldrig haft.

Finn ett fel

Gick upp fem minuter innan klockan skulle ringa, alltså 04:55. Åt två knäckebröd med avocado och flingsalt på, 2 dl naturell yoghurt med havreringar, pumpakärnor och russin. Cyklade 1,3 mil till jobbet, duschade, åt en dubbelmacka med ost och gurka, jobbade, åt lunch bestående av fläskfilégryta med ris och grönsaker, jobbade, köpte en bil på arbetstid, jobbade, cyklade 1,3 mil hem, duschade igen, drack en drink, cyklade till Midsommarkransen och köpte thai som avnjöts ute i det gröna sköna, cyklade hem och lagade fyra matlådor. Kramades. Somnade.

Eller kanske finn två fel för det där med drinkandet, att jag blandar drink och dricker upp hela, det har nog ta mej fan aldrig hänt.

Låt barnen slippa vara Lady Gaga

Smurfhits är ett minst lika dumt påhitt som vuxenunderkläder för barn. Spetstrosor och minibehåar till en femåring. Små kroppar som man knappt kan se skillnad på fram-och baksidan. Det är väl om något sjukt. Visst är behå ett jättebra hjälpmedel när tuttarna tenderar att släpa i astfalten och vilken kille tackar nej till lite teasy spets under en kavaj men när barn matas med tacky underkläder och när små oskyldiga smurfar skrålar till dunkadunka á la lady Gaga. Då. Då vet jag inte längre om jag är så himla sugen på att bli förälder.

Niklas och fulkulturen

Unge herr Nicolai som inte alls är särskilt korkad utan faktiskt ganska smart har ALLTID trott att Danny i EMD är samma Dani som i A-teens. Hysteriskt roligt. Nu ska jag lyssna på Pet Shop Boys som inte under några omständigheter får förväxlas med Boys 2 Men.

Eko-hysterin

Jag känner att eko-trenden håller på att få motsatt effekt. Ialla fall på mig. För några år sedan fanns det en och en annan ekologisk odlad morot och kanske ett äpple emellanåt. Nu finns det ta mej fan knappt en grönsak som inte har vårdats så fint och därför får kallas ekologisk. Jag orkar inte mer.

Jag har fått för mig att ekologiska varor är något bra, att de är nyttiga(re) och fulla med härliga antioxidanter. De är förvisso lite dyrare men jämfört med en vanlig morot kommer du leva tusenfalt längre. Asså, på riktigt. Det är lurendrejeri alltihopa. Jag vet knappt eller kanske inte alls vad en grönsak ska ha genomgått för att bli kallad ekologisk, troligtvis ingenting. Den får bara växa fritt hur den vill och så kommer någon tapper själ och bara plockar ner den lite ekologiskt så där.

Jag är uppväxt på husmanskost. Vit pasta, vitt ris och grädde i såsen. Ibland åt vi rostade mackor till frukost, drack oboy på morgonen och även på kvällen. Inte jämt men ibland alltså. Vi drack läsk på helgen och den var fan inte ekologisk.

Jag vill äta nyttigt, det som är bra för kropp och själ. Inte hysteriskt nyttigt. Inte ångestnyttigt. Om inte min fruktkorg är fylld med ekologiska bananer, äpplen och päron vill jag slippa känna att jag är en dålig människa och ett äckelfetto som inte tar hand om min kropp. I miljoners miljaders år har vi ätit vanlig mat utan eko-kravmärkta varor. Och vi lever. Och mår förhållandevis bra. Är folk dumma i huvudet eller, fattar dom inte att lagom är bäst. Måste bra mat stämplas med eko-märket? Jag vet inte ens vad ekologiskt betyder så någon får gärna berätta. Då kanske jag ändrar mig.

Att bjussa på sig själv

Ibland blir det lite tokigt, åt alla möjliga håll. Därför lite anekdoter från mitt liv.

Vi har en ganska liten frys. Vi har ganska mycket mat. Det betydde att jag igår inte fann någon annan lösning än att stuva om lite och eliminera vissa saker som låg och tog upp onödigt mycket plats i just frysen. Tex kylklampar. Onödigt som fan när Sverige håller på att regna bort. Jag tog därför en liten kylklamp och styrde mina steg mot garderoben, tänker att där inne kan den ju ligga. Av någon obegriplig anledning kändes det lite fel men inte förrän Niklas frågar hur jag tänker så inser jag att en fryst kylklamp i garderoben kan innebära typ vattenskada. Dumt. Jättedumt.

Annan grej.

Min chef ber oss att vidarekoppla samtal från våra fasta telefoner till våra mobiler. I min värld värsta hightech-grejen så snälle chefen mailar ut en instruktion på tillvägagångssättet. Skriver ungefär så här "tryck 070-XXXXXXX (fast med riktiga siffror) följt av stjärna fyrkant bla bla bla"

Jag får några sköna veckor, inte så mycket folk som ringer och de som gör det tycks alltid ringa genom chefen. Vilka idioter, tänker jag. Varför inte ringa mig direkt istället? Tillslut ställer frågande kollega den oundvikliga frågan, om jag verkligen knappade in MITT mobilnummer följt av stjärna fyrkant bla bla bla. MEN VADÅ? Det stod ju faktiskt chefens nummer. Man måste vara tydlig. Jättetydlig.

Here we go again!

Jomenvisstserru! I november drar vi till Thailand igen! Men va, ni va ju där förra året, är ni helt dumma i huvet, tänker några av er. Nej, vi är inte dumma i huvet, ni kanske är det som inte fattar hur gött livet kan vara. Och ja naturligtvis, om jag vore miljonär skulle jag bums åka till Sydafrika, Gambia, NZ och Australien. Kanske tillochmed Mongoliet, ett land med oförskämt dåligt rykte. Men samtidigt som räntorna stiger känns en pad thai för 9 spänn helt okej. Serru.

Kostcirkeln?

Jag är ensam hemma och då passar jag på att äta vad jag vill. Då blir det ju såklart allt som är gott. Middagen ikväll bestod därför av knäckebröd, kokt ägg med tillhörande kaviar, mackrill, keso och vit choklad. Fullkomligt vidrigt kanske ni tycker men om ni skulle se min enorma mensmage skulle förståelsen förmodligen ligga på en helt annan nivå.

Den verkliga förändringen

Min syn på små människor har förändrats. Rejält. Jag tycker inte längre att det verkar menlöst, tråkigt och värdelöst att umgås med små människor som skriker då de inte kan göra sig förstådda på något annat sätt, jag ogillar inte heller tanken på att väckas kvart i tre på natten för att någon behöver mat. Att ha lite banankräks på en nystruken blus känns som en piss i Mississippi och att sjunga ImseVimse spindel känns bara om en musikalisk utveckling. Kort och gott, jag längtar efter att haka på en cykelkärra bakom racern, sörpla på en latté och amma mig smal. Dit har jag hux flux kommit och livet som 30 känns så jävla bra!

Flex+pimms=sommar!

Något har hänt. Något positivt. För jag känner inte igen mig själv. Sommaren som, vad jag kan minnas, hittills alltid varit min mindre bra period av året. Och det var en märklig mening... Jag känner nästan harmoni. Jag stressar inte upp mig över det gamla vanliga. Utebliven sömn, olagade matlådor, träningspass som aldrig blir av. Det som annars alltid fått mig att freaka ur. Istället ligger jag på balkongen varje ledig stund. Tre och en halv vecka kvar till semestern och trots jobbet som vill äta upp mig med sina elaka huggtänder flexar jag ut någon timme tidigare för att få en gnutta sol på min annars så bleka kropp. Varje dag så snart är också jag gyllenbrun. Jag bryr mig inte om bagatellerna i livet. Jag lever här och nu. Imorgon ska jag köpa pimms och resten av sommaren är räddad. Skål!