Önskar förändring

Varje vecka är sig lik. Vecka efter vecka. Knappt någon förändring. På måndagen, pust och stön, fem dagar kvar till helg. Om jag överlever är det en dygd. Tisdagen och onsdagen, längtan till fredagen är stark, gör sig påmind varje dag. Torsdagen likaså, har planer och drömmar om ledig tid. Fredagmorgon är skön, snart så. Det är fasligt nära och något skönt i luften. Och så är den så starkt efterlängtade fredageftermiddagen här och allt blir som förbytt. Luften jag andas byts ut och jag blir en annan person. Likadant varje fredag. Humöret sjunker och alla kan dra åt helvete. Vill försvinna och inte behöva känna. Jag tycker inte mycket om helger. Inte mycket alls.