Min syrra tycker att jag är en bitter jävla fitta. Jag i min tur tycker att hon är dum i hela huvudet och skulle behöva komma in i matchen. Hon ringde mig nyss och frågade om jag hade ringt henne. Svar nej. Nähä, säger hon men det var ialla fall nåt nollåtta nummer som ringt. Jaa jo, det finns ju säkert fler våga-vägra-det-portabla-samhället-töntar som jag som fortfarande har fast telefoni. Fast man vet aldrig, det kan ju varit jag som suttit här i min bittra tillvaro och ringt runt lite folk.
Under det drygt fem minuter långa samtalet så kom det fram att en gammal killkompis hade bett om mitt nummer. En killkompis som förgäves sökt till PHS ungefär en miljon gånger. Tills nu då förmodar jag. För varför i helvete skulle han annars ha bett om mitt nummer? Men då ska du veta att jag varken har lägenhet eller sl-kort att låna ut. Eventuellt hade jag kanske kunnat ge dig en remsa till de första dagarna men då skulle du betett dig lite mera mänskligt under den period vi var vänner. Jag säger det en gång till: man skiter inte i sina vänner bara för att man träffar en tjej, man slutar inte ringa, man slutar inte bry sig, man slutar inte leva. Man blir inte en toffeltönt om man vill kunna ringa mig hundra år senare och be om en tjänst.
Min syrra sa att jag skulle lugna mig och ringa upp igen när jag fungerar som folk. Vadå ringa igen, kontrar jag. Ja, du hade ju ringt mig. DET VAR JU INTE ENS JAG SOM RINGDE!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar