Tadaa!

Jag vet inte hur det är med er men jag har ialla fall börjat att växa upp. Börjat bete mig åtminstone lite vuxet och tar numera djupt ansvar för mitt eget liv, mina handlingar och konsekvenserna av detta spektakel. Detta tar sig i uttryck i en rad olika grejor men mest har det med boendet att göra. För några månader sedan var jag övertygad om att jag funnit mitt drömboende. I nån gammal pretantiös pianofabrik med ett kvadratmeterpris på 50 lax. Och då snackar vi utanför tullarna. Oresonligt dumt och överdrivet dyrt. Så därför är det så skönt att jag vuxit till mig, tagit mitt förnuft till fånga och insett mina begränsningar, statligt anställd som jag är. Med det innebär inte att jag på något sätt övergivit planerna på ett humant boende. Funktionellt, yteffektivt och fan vad det nu heter. Tvärtom. Jag är i mitt livs form och har äntligen funnit ro i mitt letande. Tadaa! 64 kvadrat, trägolv i hela lägenheten, 3 min till tunnelbanan, springspår utanför fönstret och hör här, 29.296:- kvadraten. Det är ju sjukt billigt! Det enda jag behöver göra är att sätta upp en vägg så wips har jag skapat mig en liten walk-in closet! Nu kan jag bara inte bestämma mig om jag ska gå den långa svettiga vägen och buda eller om jag ska ringa Jonnie (mäklaren) direkt och ge ett bud, chansa på att 2komma3 räcker!