Nostalgisk tvångstanke

Alla har säkert någon gång i livet haft mer eller mindre svåra tvångstankar. Åtminstone handlingar som i andras ögon kan te sig aningen anmärkningsvärda. Själv var jag under alltför lång tid styrd av begreppet tre. Inte så att jag inte kunde sitta på rad tre i biosalongen eller var tvungen att komma trea i olika tävlingar. Besattheten av begreppet tre kom mera som ett litet tics då och då. Tex minns jag en gång när jag tappade min fiol i golvet. Något sa mig att jag var tvungen att sedan "tappa" den två gånger till. Det borde jag kanske inte ha gjort för fiolen gick sönder och pappa blev den gången både fattig och arg. En annan händelse jag minns väl var hur jag sprang upp och ner i trappen mellan under- och övervåningen. På något sätt hade jag fått för mig att jag var tvungen att springa inte bara tre, utan tre gånger tre gånger upp och ner i den där djävulskt hala trappen. Något gick väldigt snett och jag flög som en vante ner för trapppan och mamma fick något som idag skulle kunnas kallas "spelet" och skrek att nu räcker det. Kärleksfullt naturligtvis, men så pass bestämt att jag bestämde mig för att det fick vara nog med dumheter.