Poo at Harrods

Min bästa vän söker jobb på Harrods. Flott ska det vara. Naturligtvis. Jobbet går ut på att kränga dyrbar kaviar till bortskämda bleka britter med alldeles för mycket pengar. Och en och en annan pantad turist som inte fattar bättre. Till lunch äter man väl för guds skull, på sin höjd, sushi-inte kaviar för 495:-

Bästa vännen fick jobbet. Efter en rad uppseväckande anställningsprover. Minst sagt. Förutom de sedvanliga frågorna om vem han är, vad han kan tillföra företaget och blahablaha så ingick det snällt att bajsa i en liten burk. Så att han inte går omkring och är salmonellasmittad. Fint tänkt. Fine so far.

Hem och bajsa i papper, använda den lilla spateln till att trycka i lite bajs i tillhörande burk. Gå tillbaka till Harrods dagen efter, med bajsburken i väskan. Ingen där som kunde ta emot bajset så han är välkommen tillbaka nästa dag. Va fan, tänkte vännen men vad att göra?

Då vännen tyckte det var måttligt roande att tricksa med spatel, bajs och burk så bestämde han sig för att gårdagens bajs fick duga när han för andra dagen i rad kilar iväg till Harrods, med bajsburken i väskan. Och inte heller då är fisförnäma Harrods förberedda på att göra analyser utav det ovanligare slaget. Vännen freakar ur och häver ur sig: "Sir, today Im going to Sweden for five days so plase let me leave this poo here now, please". "Sorry Sir, I cant let you do that, you have to come back, sorry Sir".

Vännen åker till Sverige. Bajset ligger kvar i väskan. Jag undrar hur han kunde glömma. Jag undrar hur det luktar. Hur. Det . Luktar. Efter. Fem. Dagar. I. Svedala.

Han fick jobbet. Och vantrivs. Det ante mig. Fan ta Harrods och deras jävla bajspolitik.