Jag är en sådan person som inte fungerar utan rutiner. Jag fallerar och dör. Inte ens särskilt långsamt utan bara knall fall. Där jag bor finns det endast en promenadväg. Den är inte särskilt lång och leder illa nog till en godisaffär. Straight way to hell så att säga. Dit måste jag naturligtvis gå. FASTÄN JAG INTE ENS ÄR SUGEN PÅ GODIS! Det är ta mej fan helt sinnessjukt. Jag tycker ju inte ens det är särskilt gott. Det är bara som dåligt knark som min kropp skriker efter. Och som tragiskt nog ger mig tillfredsställelse de fem första minutrarna. Sen grym ångest. För att jag egentligen inte mår ett dugg mycket bättre av sockret. Tvärtom. Den här enkelspåriga jävla promenadvägen i kombination med att jag inte längre klarar av att stava till karacktär, än mindre veta betydelsen av det, gör inte mig särskilt läcker. Om tio veckor består min vardag av solbad i Thailand och jag vill gärna inte behöva boka om resan- för att jag behöver två säten.
Tack gode gud att det är måndag på måndag och att med detta rutinerna automatiskt kommer tillbaka. TACK GODE GUD!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar