onsdag 23 januari 2008

Sämsta vän

Tack vare en mycket klok och välarbetad kommentar blir således detta inlägg till. Kommentatören har valt att belysa problematiken med sammansättningen och användandet av adjektivet sämsta och substantivet vän dvs "sämsta vän".

Att vara någons sämsta vän är kanske inte direkt att dra vinstlotten. Mer som att känna sig helt jävla obehövd. Jag kan också ana mig till ett viss mått av utanförskap. Men visst har väl alla människor en sämsta vän. Ja, alla utom jag då eftersom jag det senaste året gjort mig av med alla som jag inte tycker fyller den funktion som jag eftersträvar. Och uppskattar i en vänskapsrelation.

Min mamma har alltid sagt att jag har så mycket kompisar och att jag verkligen ska vara glad över det. Och tro mig, det har jag varit. Och är fortfarande. Det har alltid varit jag som har sett till att alla under lov och helger har träffats, ringt runt och bjudit in. Fixat cider och kanske lite popcorn. Fixat så att det finns rum för alla i det lilla trånga tv-rummet. Det har varit hur trevligt som helst och jag ångrar absolut ingenting.

Men så händer det något. Med en själv. Med ens inre. Med ens tankar. Med ens prioriteringar. Funkar det att ha så många kompisar? Hinner man med alla om värmen, omtanken och kärleken ska räcka till alla? Fördelat rättvist och lika.

Jag vet inte.

Är det fult att växa ifrån varandra? Är det skamligt på något sätt? Och är det hemskt att i såna fall göra någonting åt det? För det känns som att vid ett break med en kompis så måste man förklara sig tusenfalt mer än när man dumpar någon i en renodlad kärleksrelation. Det är lite skevt, tycker jag. För ett avsked med en vän kan vara minst lika smärtsam. Nästan.

Min krets av vänner har krymt de senaste åren och det är mitt eget val. Jag tycker själv att jag tagit det aktiva steget att avsluta. Kontentan av detta är att jag mår bättre nu än då. Vad jag nu önskar är att mina bästa vänner bodde lite närmre. Vardagshäng är underskattat och ofta saknat utav mig. Och då är jag ändå en av de grymmaste på att vara med mig själv.

Inga kommentarer: