Livets eviga mysterie

Det är svårt att tänka sig att jorden är rund. Att vi människor står med våra små huvuden utpekandes mot rymden, mot oändligheten. Att vi inte flyger iväg. Som en överblommad maskros. Någonting annat som är ungefär lika svårt att greppa är hur man kan lägga sig på lördagkvällen och känna sig skithet. Vara assmal. Värsta puman liksom. Tänka att den som får ta del av den här gudomliga kroppen kan känna sig så sjukt utvald och privilgierad. Lyckligt lottad. Och med ett gigantiskt ansvar att behandla den väl och på det sätt som den förtjänar. Den hänförande kroppen. Detta på lördagen för att sedan på söndagen vakna och vara så oerhört oläcker och blekfet att man blir både magsjuk och blind av att kolla sig i spegeln. Det är fan märkligt.