Det här är jag. Utan krusiduller. Så här beter jag mig. Ocensurerat. Jag kan med lätthet liknas vid en dynghög.
Idag är första gången på evigheter som John och jag kan träna tillsammans. Det är ju jättetoppen bra! Kan tyckas. Om det inte hade varit för det dåliga humör som väckte mig imorse. Som dessutom etsade sig fast för att stanna hela dagen. Jag mailade John imorse och sa att jag var pissed off och ville skita i träningen. Klockan ett går jag och tränar på lunchen. Helt menlöst. Blev bara ännu argare. Messar John och säger att jag verkligen är på dåligt humör idag. Klockan sex messar jag igen med stora bokstäver att träningen kan ta sig i arselet. John ringer och säger att det är okej, han är världens snällaste och säger att vi kan skita i träningen och istället kan skulptera i papier mache eller bara hänga. Men jag fortsätter att bete mig som en barnrumpa. Är så jävla sur och åker direkt hem. Fastän jag har lovat att träna med John idag. Mitt samvete äter upp mig inifrån. Förlåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar