Anatomipirr

Det här är nog på gränsen till sjukt och jag vet inte om det är en särskilt god ide att överhuvudtaget skriva om det. Men jag tänker att det kanske finns andra som känner igen sig och då behöver inte jag gå omkring och tro att jag på något sätt är underlig.

För några år sedan hade jag en träningssvacka. Från att ha tränat 4-6 gånger i veckan, som inte är att rekommendera, så tappade jag all lust och glädje. Inte så konstigt! Sedan när jag väl började hitta tillbaka till träningsglädjen så blev jag alltid innan ett pass sjukt nervös. Detta gjorde att jag ännu en gång fick en svacka i träningen. Eftersom jag snabbt förvandlas till ett monster när inte mina endorfiner får hålla på och härja i min kropp så fanns det inget alternativ, jag var bara tvungen att börja träna igen.

Så därför brukar jag gå på spinning, med rätt musik och en gapig & härjig ledare är det det absolut roligaste man kan göra! Grejen är att jag fortfarande blir lite nervös och måste hålla på att gå på toa flera gånger innan passet. De första 10-15 minutrarna av passet brukar alltid gå åt till att intala mig att jag inte kommer kissa på mig och vad som skulle vara det värsta om så ändå händer. Egentligen vet jag ju att jag inte kan vara särskilt kissenödig. Det är kanske mer som att kissenödighetsskänslan är som ett pirr. Men vad betyder det då? Att jag går igång på spinning? Att jag sitter där och är lite blossig om kinderna? Eller att min anatomi helt enkelt är helt fucked up?