Året var 2000 och det här är historien som föranledde att min första mobiltelefon införskaffades.
Den killen jag då var ihop med (typ den enda om man inte räknar han med sjukt liten snopp och han som hellre umgicks med sin morsa än med mig) var och besökte mig i Stockholm. Jag skulle möta honom på T-centralen men var av någon, som jag nu inte minns, anledning sen. När jag kommer till centralen är jag så sen att tavlan som visar inkommande tåg har slutat att fungera. Haha, det hade varit roligt. Nej, men den visar inte längre det tåg som pojkvännen åkt med. Säkert var det fredag och proppat med folk på centralen så det enda rätta var att trippa fram till kundtjänst och be dem ropa efter honom i högtalarna. Det roliga är att pojkvännen kände sig sjukt träffad när han hörde sitt namn ropas upp. Han har i efterhand sagt att det kändes som att ALLA kollade på honom och visste att det var JUST HAN det ropades efter. Så var det naturligtvis inte. Bara ett förtydligande för den korkade som nu trodde det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar