Jag älskar dig. Kanske den mest överskattade kärleksfrasen av dem alla. Vad hände med tanken och känslan bakom dem tre magiska orden. Att säga dem när inga andra ord eller handlingar kan beskriva vad man känner för en annan människa. När absolut ingenting annat känns relevant, när alla andra ord är sagda. Då. Jag trodde det enbart var därför dem tre orden fanns. Det och inget annat. Jag visste inte alls att jag älskar dig numera har fått den celebra betydelsen "ahmen jag ringer dig sen, puss hej".
Jag tycker det är pinsamt.
En kompis till mig berättade att om inte hennes kille minst en gång i veckan säger att han älskar henne så börjar hon tvivla.
Jag tycker det är pinsamt.
Undrar om hon då blir en sån där patetisk flickvän som ringer till sin kille när han sitter på superviktigt jobb-höjdar-möte och kräver att han ska säga det. Då kan man inte tro särskilt mycket om sig själv.
Om jag vore killen skulle jag också börja tvivla. Tvivla och kanske fundera på att göra slut.
Suckers.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar