Mittimellan

Jag är mittimellan allting känns det som. Mina mest framträdande mittimellandilemman är att jag ser förjävlig ut i tjänstedräkten. Jag klär mig av en helt förstålig anledning endast i herrbyxor och storlek 48 (som alltid har varit någorlunda hyfsade) är numera helt att förkasta. Storleken mindre, dvs 46, sitter snyggt och funkar svinbra om jag bara låter bli att knäppa dem. Alternativt drar upp dem. Grejen är att jag vill inte dra upp dem, tvärtom så vill jag ha dem så långt ner på höften som möjligt. Men det går inte för jag är tydligen för fet!

Ett annat dilemma är att jag är mittimellan ett sjukdomstillstånd. Började som bekant jobba i måndags och det tog en och en halv dag innan jag började känna mig krasslig. Kli i halsen och grönt snor i näsan. Är inte livet alldeles alldeles underbart. Har varit sjukt frisk de senaste 16 veckorna och så smäller det efter inte ens två dagar. Illa.

Ialla fall så är jag inte dödligt sjuk utan mer halvsjuk. Sådär småsjuk att det känns lite slöseri med tiden och uberslappt att mitt på dagen ligga i soffan. Man är för sjuk för att träna men inte för sjuk för att typ åka till stan för att handla julklappar. Så man åker in till stan för att märka att man nog inte var så himla pigg och kry trots allt. Svettigt och jävligt innan man ens hunnit sätta sig på tåget. Och några julklappar blev det ju inte, det enda man köpte var lite nya raffiga underkläder. Som väl hemma säkert ändå inte kommer att passa. Så är det alltid.

Tredje dilemmat är att jag inte kan bestämma mig för om jag ska duscha nu eller sova en liten stund först.

Fjärde är att jag kanske håller på att falla. Falla för dig. Fast jag vet inte. För då hade det ju inte varit något dilemma.