Långfärdsskridskor

Mycket riktigt. I det tredje paketet låg ett par godkända isdubbar. Jippijay! Nu kan jag bli den friluftsnörd som jag så länge drömt om. Det enda jag behöver komplettera till min långfärdsskridsko-outfit är en ispik, en ryggsäck med grenrem och midjerem och en livlina. Dessutom kan det vara trevligt att införskaffa ett sittunderlag och lite schysst ombyte. Ifall jag skulle plurra. På alla hemsidor jag (hittills) läst står det att det är piece of cake att skida fram på ett par griller. Men när jag börjar läsa mellan raderna är det nästan så att underläppen börjar darra lite. Det är ju hur mycket som helst som man ska tänka på, man kan åka i par och i sidled och om det blåser mycket men inte kraftigt så kan det vara bra att byta tätåkaren med jämna mellanrum. Detta för att hålla tempot uppe (jämf med lagtempocyklister) författarens anmärkning. Och den rätta skridskometoden är tydligen skridskoskär vinkelrätt ut mot åkriktningen.

Jag vill bara bre några mackor, värma lite choklad och sen hitta någon solig och mysig plats för picknick. Och kanske åka lite skridskor uppepå det. Vem vill följa med?