De flesta tror säkert att det är rena rama lyxresan att färdas med tåg. Det är ju lätt att tro då man kan kissa och bajsa på tågen, man kan äta på tågen, man kan wappa och sova och gud vet vad man mer kan göra på det där lilla framåtskumpande tåget. Men uppmärksamma då att vi återigen snackar sträckan Stockholm-Norrköping. Man kan ju tro och tycka att det vore den naturligaste saken i världen att ha kollektiva färdmedel som på något sätt symboliserar det århundrade vi lever i. Allt det är fel. Så in åt helvete fel. Ialla fall när jag åker tåg.
Precis när jag tar klivet och stiger på tåget så förvandlas det till någon slags tidsmaskin och när jag når min slutdestination så har jag ofrivilligt färdats tillbaka avsevärd tid. Typ till renässansen. Obregripligt men sant. Och jag märker det sällan förrän jag ska laga mat. Som idag. Vem mer än min familj saknar teflonstekpannor? Hur lätt är det att steka bacon i gutjärnspanna? Och hur svårt kan det vara att införskaffa en disktrasa? Eller att ha element som är reglerbara. Och när buljongen har utgångsdatum 040509 känns hela alltet som ett stort skämt.
Dessutom har vattnet här en helt annan hårdhet än Stockholmsvattnet. Har stylat, fixat och trixat i en halvtimma nu men jag ser fan inte klok ut. Tur att den enda man behöver vara snygg för i den här hålan förra veckan flyttade till Norpan.
fredag 30 november 2007
Förtjänt av ett bad
Det skulle vara mysigt och skönt att tappa upp ett bad. Sätta på någon gammal LP-skiva. Höra knastret i bakgrunden och så Christer Sjögrens stämma i förgrunden. Kramgoa låtar 12 är en riktig klassiker! Ibland tror jag att min pappa är Christer och min mamma är Sten & Stanley. Jätteknasigt.
När jag är i Stockholm längtar jag jämt efter att bada och när det är som värst brukar jag skrika ut min ångest och verkligen behöva tokskärpa mig för att inte tumla över till grannen (inte lasagnesnyggot) för att be och böna om att få använda deras badkar.
Nu finns badkaret 20 meter ifrån mig och det känns nästan lite skamfyllt att ens fundera på att använda det innan jag riktigt gjort mig förtjänt av det. För man kan liksom inte vara förtjänt av att slappa om man inte hårt har jobbat sig till det. Tex att försöka jobba bort de där sista dallriga och ofräscha fyra kilona. Funderar på att gå till gymet. Men så kommer jag på att det inte finns något gym. Då tänker jag att badhuset får duga. Men så minns jag igen. Det finns ju heller inget badhus. Förut fanns det en kägelhall men tom den har fått slå igen. Där hade man ju lätt kunnat bränna några fläskiga kalorier.
Alltså kommer jag inte kunna göra mig förtjänt av att krypa ner i badet. Stackars mig.
När jag är i Stockholm längtar jag jämt efter att bada och när det är som värst brukar jag skrika ut min ångest och verkligen behöva tokskärpa mig för att inte tumla över till grannen (inte lasagnesnyggot) för att be och böna om att få använda deras badkar.
Nu finns badkaret 20 meter ifrån mig och det känns nästan lite skamfyllt att ens fundera på att använda det innan jag riktigt gjort mig förtjänt av det. För man kan liksom inte vara förtjänt av att slappa om man inte hårt har jobbat sig till det. Tex att försöka jobba bort de där sista dallriga och ofräscha fyra kilona. Funderar på att gå till gymet. Men så kommer jag på att det inte finns något gym. Då tänker jag att badhuset får duga. Men så minns jag igen. Det finns ju heller inget badhus. Förut fanns det en kägelhall men tom den har fått slå igen. Där hade man ju lätt kunnat bränna några fläskiga kalorier.
Alltså kommer jag inte kunna göra mig förtjänt av att krypa ner i badet. Stackars mig.
torsdag 29 november 2007
En sak jag stör mig på bara
Något jag stör mig enormt mycket på är hur folk, ofta kärringar, och då helst kärringar som tror de är något utöver det vanliga kärringslaget, äter saker. Förslagsvis korv. Det verkar som de är så himla rädda att smutsa ner läpparna att de inte kan omsluta munnen runt korven. De liksom spänner upp läpparna så att inget av korvsaften ska kunna förstöra deras nyss tillfixade läppstiftsläppar. Det gör att jag tvingas se hela deras tandkött och det är inget jag direkt mår bra av. Nu skulle man kunna tänka sig att jag visualiserar detta "problem" på andra saker de må hända stoppar i sina munnar. Det kan varken vara roligt eller skönt för deras män. Fast jag tror jag låter bli.
SJ´s underhållning
Min erfarenhet är att det nästan alltid är döskojsigt att åka tåg. Särskilt sträckan mellan Stockholm och Norrköping verkar vara kantrad av roliga inslag. Så även idag. Det kuligaste samtalet löd så här, som för övrigt utspelades mellan mig och den cirkus 70-åriga gubben jag satt bredvid.
Jag: Hej hej!
Gubben: Nä men hej, är du här?!
Jag: Ja, jo jag är ju visst det.. Jag och alla andra!
Gubben: Ehh.. Va?
Jag: Du känner inte mig, jag ska bara sitta bredvid dig och jag sa hej för att vara artig.
Gubben: Jaha, jag trodde jag kände dig.
Jag: Men det gjorde du inte.
Gubben: Jag ber om ursäkt.
Jag: Det är lugnt!
Jag: Hej hej!
Gubben: Nä men hej, är du här?!
Jag: Ja, jo jag är ju visst det.. Jag och alla andra!
Gubben: Ehh.. Va?
Jag: Du känner inte mig, jag ska bara sitta bredvid dig och jag sa hej för att vara artig.
Gubben: Jaha, jag trodde jag kände dig.
Jag: Men det gjorde du inte.
Gubben: Jag ber om ursäkt.
Jag: Det är lugnt!
onsdag 28 november 2007
Kärlek inom rimliga gränser
Jag lider med den man som råkar bli gift med mig. Och det inte bara för mitt efternamns skull. Och jag tycker, om möjligt, ännu mer synd om de stackars små blå illaskrikande och slemmiga (som förvisso blir till jollrande ädelstenar) varelser som jag med lite jävlar anamma lyckats att krysta ut. Det är inte det att jag inte kommer ge dem kärlek, omtanke och värme. Tvärtom. Jag kommer pussa och krama dem, säga att dem är världsbäst och att ingen jävel någonsin kan tro att de kan sätta sig på er. Åt helvete med dem!
Jag tror tom att jag kommer att leka med barnen. Min kreativitet är det inget fel på så det kommer att läggas pärlplattor, det kommer att stöpas ljus, det kommer att ritas, det kommer att läsas, det kommer att sjungas, det kommer att bakas och det kommer säkerligen att bli en hel del utflykter med både äggmackor och varm choklad.
Och jag kommer låta min man fortsätta att gå på puben, på hockey, på ridning eller vad han nu kan tycka är avkopplande hobbys. Jag kommer fortsätta att skriva små lappar med fina ord på, smyga ner dem i din jackficka eller lägga dem i myntfacket i din plånbok. Jag hoppas jag kommer fortsätta raka benen. I vilket fall kommer jag verkligen att älska varje del av dig. Varje del av din kropp och varje del av ditt sätt. Och dem där små skitungarna som vi har knullat till oss.
Men något som jag aldrig någonsin kommer göra är att låta dig följa med mig till jobbet. No fucking way att jag kommer rama in ett fotografi på dig och/eller våra guldklimpar till barn och ställa det på mitt skrivbord. Jag har tänkt på det här i flera dagar och jag har ännu inte kommit på en enda rimlig anledning till varför jag ska ha ett foto på dig bland mina jobbsaker. Känns bara som ännu en pryl som står och samlar damm. Eller tänker jag fel? Saknar mitt tänk mänsklig resonans? Älskar man inte sin familj tillräckligt, alltså på riktigt, om man inte har fotografier på dem på sitt kontor?
För att slippa konfronteras med detta delikata problem är ju ett smidigt sätt att aldrig skaffa sig en kontorstjänst. Då märks det, ialla fall inte lika tydligt, vilken bitch man är.
Jag tror tom att jag kommer att leka med barnen. Min kreativitet är det inget fel på så det kommer att läggas pärlplattor, det kommer att stöpas ljus, det kommer att ritas, det kommer att läsas, det kommer att sjungas, det kommer att bakas och det kommer säkerligen att bli en hel del utflykter med både äggmackor och varm choklad.
Och jag kommer låta min man fortsätta att gå på puben, på hockey, på ridning eller vad han nu kan tycka är avkopplande hobbys. Jag kommer fortsätta att skriva små lappar med fina ord på, smyga ner dem i din jackficka eller lägga dem i myntfacket i din plånbok. Jag hoppas jag kommer fortsätta raka benen. I vilket fall kommer jag verkligen att älska varje del av dig. Varje del av din kropp och varje del av ditt sätt. Och dem där små skitungarna som vi har knullat till oss.
Men något som jag aldrig någonsin kommer göra är att låta dig följa med mig till jobbet. No fucking way att jag kommer rama in ett fotografi på dig och/eller våra guldklimpar till barn och ställa det på mitt skrivbord. Jag har tänkt på det här i flera dagar och jag har ännu inte kommit på en enda rimlig anledning till varför jag ska ha ett foto på dig bland mina jobbsaker. Känns bara som ännu en pryl som står och samlar damm. Eller tänker jag fel? Saknar mitt tänk mänsklig resonans? Älskar man inte sin familj tillräckligt, alltså på riktigt, om man inte har fotografier på dem på sitt kontor?
För att slippa konfronteras med detta delikata problem är ju ett smidigt sätt att aldrig skaffa sig en kontorstjänst. Då märks det, ialla fall inte lika tydligt, vilken bitch man är.
En ovanlig onsdag
Ska inte den här dagen ta slut snart. Klockan är 12:33 och tiden segar sig fram. Kryp kryp kryper framåt. Mycket vin och pärlplatteriläggning igår kväll/natt. Mindre sömn. Lots of candy idag, för att överhuvudtaget hålla mig vaken. Att gå ner fyra kilo till verkar bli svårt. Godis och vin bygger inga muskler! Svårt men inte omöjligt. Igår gjorde jag 16 armhävningar på rad. Beröm till alla inblandade, dvs bra som fan Mary! Riktigt jävla bra. Till min 29-års dag kan jag göra 20!
29! Ska jag fylla 29 stycken år nästa gång? Det måste ha blivit något fel nånstans. Big mistake. Jag som ser ut som 12. Måste ringa mamma och höra efter om något har blivit knas.
29! Ska jag fylla 29 stycken år nästa gång? Det måste ha blivit något fel nånstans. Big mistake. Jag som ser ut som 12. Måste ringa mamma och höra efter om något har blivit knas.
tisdag 27 november 2007
The Swan
Någon som hajjat hur Lina och Lindas resurser ska användas är självaste Magnus Uggla! Jojomensan! Visst har han och hans stekiga vänner kommit på knepet. Låtit sig sminkas och plåtas lite och wips så kan man bli så här läcker. Kolla in http://www.magnusuggla.nu/ och bli förälskad i The Swan.
måndag 26 november 2007
Bästa egenskapen
Egenskaper är något som alla har. Vissa visserligen knappt synliga och vissa har så många att risken att bli paranoid är kraftigt överhängande. Kan det rymma så många egenskaper i en och samma kropp utan att personen blir schizad?
Egenskaper som snålhet, långsinthet och fjäskeri är något som de flesta väljer bort. Sånt patrask vill man inte ha i sin närhet. Sen finns dem här egenskaperna som trångsynthet, skadeglad och avundsjuk som ingen egentligen gillar men som typ alla ändå går omkring och är.
Att vara snäll, trevlig och rolig är ju positiva egenskaper som egentligen inte säger ett skit. Alla vill ju omges av snälla och roliga personer. Men snälla för vem och vadå rolig? Jag vet massor av folk som klassar sig som den roliga typen men jag skulle hellre äta bajs och på kuppen få kolera än att sitta och lyssna på hur rolig du kan vara.
Den egenskap jag värdesätter allra högst hos mina vänner är förmågan att kunna växla mellan olika samtalsämnen. Att prata om fyra eller fem olika saker samtidigt, tycker inte jag och inte heller de flesta av mina vänner, är några konstigheter. Man börjar att prata om något men kommer på att det är roligare och kanske mer givande att prata om något annat. Tid finns det ju gott om så man kan ju alltid gå tillbaka och prata om det första ämnet lite senare. Eller så pratar man lite om det ena och så lite om det andra. Samtidigt. Finns den förmågan så kommer jag vilja vara din vän. Och det oavsett om du är lite dum ibland. För jag är dum typ hela tiden.
Egenskaper som snålhet, långsinthet och fjäskeri är något som de flesta väljer bort. Sånt patrask vill man inte ha i sin närhet. Sen finns dem här egenskaperna som trångsynthet, skadeglad och avundsjuk som ingen egentligen gillar men som typ alla ändå går omkring och är.
Att vara snäll, trevlig och rolig är ju positiva egenskaper som egentligen inte säger ett skit. Alla vill ju omges av snälla och roliga personer. Men snälla för vem och vadå rolig? Jag vet massor av folk som klassar sig som den roliga typen men jag skulle hellre äta bajs och på kuppen få kolera än att sitta och lyssna på hur rolig du kan vara.
Den egenskap jag värdesätter allra högst hos mina vänner är förmågan att kunna växla mellan olika samtalsämnen. Att prata om fyra eller fem olika saker samtidigt, tycker inte jag och inte heller de flesta av mina vänner, är några konstigheter. Man börjar att prata om något men kommer på att det är roligare och kanske mer givande att prata om något annat. Tid finns det ju gott om så man kan ju alltid gå tillbaka och prata om det första ämnet lite senare. Eller så pratar man lite om det ena och så lite om det andra. Samtidigt. Finns den förmågan så kommer jag vilja vara din vän. Och det oavsett om du är lite dum ibland. För jag är dum typ hela tiden.
söndag 25 november 2007
Känn dig träffad
Det här är inte en kärleksförklaring, det är inte ens en förklaring. Det är ingenting. Det är bara det att du inspirerar och förvånar mig. Förtrollar mig och får mig att le. Det är bara ord. Ord du får mig att vilja säga till dig och jag vet inget annat sätt än det här.
lördag 24 november 2007
Världens bästa ateljé
Om du har en ny kjol som jag tycker är ful väljer jag att inte kommentera den. Om din nya frilla gör att du ser sju år äldre ut låtsas jag som ingenting. Om du tänkt bjuda mig på hot dogs säger jag att jag inte tycker att det är gott och att det finns risk att jag spyr om jag får giftet i min kropp. Jag är alltså en person som har mycket svårt för att låtsas, svårt att spela med och svårt att säga något jag inte menar.
Därför ska alla lyssna väldigt noga nu. Lina & Linda är en makeup och fotoateljé på Strindbergsgatan i vår stolta Hufvudstad! De är grymmast och har en skön stil som får vem som helst att vilja släppa loss!
Lyssna bara på det här. En medelålders kvinnlig kund kommer in, ursprung från typ Thailand. Hon hade träffat en svensk man, flyttat till landet Lagom och allt var så mysigt så. Tills hon upptäckte att han även hade en yngre upplaga av miss Thailand! Hon beslöt därför att plocka ut lite pengar från gubbjävelns konto, besöka Lina & Linda och ta några jävligt schyssta bilder! Korten lades i ett kuvert, kuvertet frankerades och vi tackar posten för att deras tjänst fortfarande är i bruk. Mannen lär bli måttligt förvånad när han mottager bilderna. Tanten hade också frispråkigt talat om att "han tröttnar säkert snart på det hålet också".
Fast nu märker jag att poängen verkar ha uteblivit, vad ska mannen ha bilderna till egentligen? Och vad tjänade tanten på detta? Kanske skickades bilderna till den yngre slinkan?!
Kontentan: Lägg era sista pengar på ett besök hos http://www.linaochlinda.com/
Därför ska alla lyssna väldigt noga nu. Lina & Linda är en makeup och fotoateljé på Strindbergsgatan i vår stolta Hufvudstad! De är grymmast och har en skön stil som får vem som helst att vilja släppa loss!
Lyssna bara på det här. En medelålders kvinnlig kund kommer in, ursprung från typ Thailand. Hon hade träffat en svensk man, flyttat till landet Lagom och allt var så mysigt så. Tills hon upptäckte att han även hade en yngre upplaga av miss Thailand! Hon beslöt därför att plocka ut lite pengar från gubbjävelns konto, besöka Lina & Linda och ta några jävligt schyssta bilder! Korten lades i ett kuvert, kuvertet frankerades och vi tackar posten för att deras tjänst fortfarande är i bruk. Mannen lär bli måttligt förvånad när han mottager bilderna. Tanten hade också frispråkigt talat om att "han tröttnar säkert snart på det hålet också".
Fast nu märker jag att poängen verkar ha uteblivit, vad ska mannen ha bilderna till egentligen? Och vad tjänade tanten på detta? Kanske skickades bilderna till den yngre slinkan?!
Kontentan: Lägg era sista pengar på ett besök hos http://www.linaochlinda.com/
fredag 23 november 2007
Fuck off
Jag skulle kunna sitta här kanske hela kvällen. Vara så äckligt noggrann och petig att det tog er flera timmar att läsa orden. Fundera, analysera och beskriva på ett sådant sätt att det skulle ge mig nåt slags journalistpris. Inte andra tredje eller fjärdeplats. Utan jag skulle kamma hem hela skiten. Hedrad och ihågkommen skulle jag bli. Jag skulle printa ner, stryka, lägga till, radera igen och så tillslut finna de mest sanna formuleringarna och sedan känna tillfredställelsen svepa över mig. Då skulle jag ha beskrivit var och en av er, tagit mig tid för att hitta de allra mest träffande och precisa skildringarna. Göra allt för att göra bilden av min verklighet så rättvis som möjligt. Få andra att ingå allians med mig. Ge er sanningen. Men jag gör det inte. Jag nöjer mig med att tala om att jag gillar nästan ingen av er. Jag är på så fasansfullt dåligt humör. Det kan hänga ihop. Det kan göra det. Men det är inte alls säkert.
onsdag 21 november 2007
John vill döda mig
Glad som en liten lärka när de första snödropparna kommer småsprang jag till John efter skolan. Eftersom han är störd så har han målat sin papier maché mask utan mig. Tur för honom så hade han inte testat färgen på min alldeles underbart fina skål. Däremot hade han omsorgsfullt lagt skål och två färgsprayburkar i en påse. Väl hemma och i måleritagen så tänkte jag att det kan ju inte skada att läsa lite på burken. Eftersom jag är nybörjare i papier maché branchen så är ju alla goda ideér välkomna. Läser lite och blir livrädd och förbannad på John. Vill han indirekt döda mig eller? Det kan inte finns något bra med den där färgen. Tillochmed tom burk ska hanteras med största varsamhet, behållaren ska lämnas till insamlingsställe för problemavfall. Totalt livsfarlig är vad den är. Det mest uppseväckande och faktiskt lite roliga var att vid förtäring ska man kontakta läkare och om möjligt visa etiketten. Vadå visa, den är ju uppäten. Jag fattar ingenting.
tisdag 20 november 2007
Upptagna liv
Jag hatar att planera. Har bokat en tågresa till Östergötland med avgång nångång den 29 november. Året tack och lov 2007. Hatar jag mig själv nu? Svar ja, ein bichen.
Lina. John. Anna och Emma. Och lite Therese. Ni är dom enda som går att ringa utan att ringa innan och typ förbereda er på att jag ska ringa. Vill man leka med er går det bra att fråga rakt ut. Vill ni så bestämmer vi tid. Alla andra måste ha en betänketid på ungefär en vecka. Är folk verkligen så jävla upptagna? Sen när blev jag så här himla oupptagen? Eller beror det bara på att ovan nämnda fyra och en halv person kommer från landet. Har bonniga själar. Där beter man sig så. Ohyfsat som en del skulle vilja påstå, bara tränga sig på så där och tro att jag har tid för dig så där hur som helst. Fy skäms.
Erik fyller idag. Jag har grattat den lilla sockerpullan. Såklart. Puss!
Lina. John. Anna och Emma. Och lite Therese. Ni är dom enda som går att ringa utan att ringa innan och typ förbereda er på att jag ska ringa. Vill man leka med er går det bra att fråga rakt ut. Vill ni så bestämmer vi tid. Alla andra måste ha en betänketid på ungefär en vecka. Är folk verkligen så jävla upptagna? Sen när blev jag så här himla oupptagen? Eller beror det bara på att ovan nämnda fyra och en halv person kommer från landet. Har bonniga själar. Där beter man sig så. Ohyfsat som en del skulle vilja påstå, bara tränga sig på så där och tro att jag har tid för dig så där hur som helst. Fy skäms.
Erik fyller idag. Jag har grattat den lilla sockerpullan. Såklart. Puss!
måndag 19 november 2007
Alternativ läsning
Fick idag förklarat för mig att min blogg den senaste tiden innehållit mycket sex. Ja vad är det man säger, mycket snack men jävligt liten verkstad. Eller verkstad åtminstone stängd för reparation. Vad jag inte fick vetskap om är huruvida det är bra eller dåligt. Eftersom jag är en cynisk jävel tror jag på det sistnämnda.
Därför ska jag nu berätta andra mer eller mindre viktiga saker om personen bakom denna ordorgie. Alla vet ju redan att jag är en glad och social tjej på 28 jordsnurr. Som gillar att ha många bollar i luften och som gärna hugger i när det behövs. Min högsta önskan är fred och jag dricker helst rabarbergrädd te. Och om jag blir vald till årets lucia så är det för att jag vill sprida ljus och glädje. Ni kanske också visste att mitt humör fullkomligt styrs av mat och att jag därför varje dag intar ett litet mellanmål i form av en grov smörgås med skinka och gurka på. Och att min mage alltid kurrar efter klockan tre på dagen och att det har kommit att bli ett smärre problem nu i skolvärlden. Det går över om jag får fisa men det skulle vara lite skämmigt, det erkänner jag. Om någon annan visar vägen skulle det kännas mindre genant för mig.
Inte ens jag orkar lägga tid på sånt skit. Vem fan bryr sig om jag är glad & mätt eller om det är fred? Just nu intresserar det mig mera hur jag ska lyckas samarbeta med mitt inre. Och mitt inre handlar just nu om sex. Tex med vilka jag kan tänka mig ha sex med. Och att jag tror att jag har gått och kåtat upp mig på en snubbe i mockajacka. Det måste vara det sjukaste jag känt på mycket mycket lång tid. Sådana saker funderar jag på men om det är mera intressant med det andra så fine. Det är ju som Sambo säger, ändå bara gruppboenden som läser.
Därför ska jag nu berätta andra mer eller mindre viktiga saker om personen bakom denna ordorgie. Alla vet ju redan att jag är en glad och social tjej på 28 jordsnurr. Som gillar att ha många bollar i luften och som gärna hugger i när det behövs. Min högsta önskan är fred och jag dricker helst rabarbergrädd te. Och om jag blir vald till årets lucia så är det för att jag vill sprida ljus och glädje. Ni kanske också visste att mitt humör fullkomligt styrs av mat och att jag därför varje dag intar ett litet mellanmål i form av en grov smörgås med skinka och gurka på. Och att min mage alltid kurrar efter klockan tre på dagen och att det har kommit att bli ett smärre problem nu i skolvärlden. Det går över om jag får fisa men det skulle vara lite skämmigt, det erkänner jag. Om någon annan visar vägen skulle det kännas mindre genant för mig.
Inte ens jag orkar lägga tid på sånt skit. Vem fan bryr sig om jag är glad & mätt eller om det är fred? Just nu intresserar det mig mera hur jag ska lyckas samarbeta med mitt inre. Och mitt inre handlar just nu om sex. Tex med vilka jag kan tänka mig ha sex med. Och att jag tror att jag har gått och kåtat upp mig på en snubbe i mockajacka. Det måste vara det sjukaste jag känt på mycket mycket lång tid. Sådana saker funderar jag på men om det är mera intressant med det andra så fine. Det är ju som Sambo säger, ändå bara gruppboenden som läser.
söndag 18 november 2007
Yrkesval
Jag arbetar statligt. Då jag gillar dyra saker är det ett illa strategiskt drag. Det finns många yrken som verkar roliga, i ungefär en halvtimma. De flesta jobb inkluderar att sitta framför en dator halva dagen och då går det automatiskt fetbort. På mitt jobb har vi inte ens internet och det är nog därför jag väljer att stanna kvar.
Nu leker vi att jag har räknat upp alla tråkiga och menlösa jobb. Simsalabim så har vi generöst räknat tre roliga jobb kvar, där det första utgörs av ambulansförare. Men då jag inte tål blod, nålar, sjuka människor eller spyor är jag ganska uträknad där. Det andra är brevbärare. Jag har alltid haft en hemlig (inte längre) dröm om att ha min egna lilla gula postcykel. Trampa fram i små gulliga villakvarter där uppförsbackar är förbjudet. Man får frisk luft och sjukt läckra ben! Och dessutom en symbolisk summa även kallat lön för det, kan det bli bättre?! Det tredje och sista yrket är nog det jag ska bli när jag blir stor.
De yrken som absolut tillhör bottenskicket måste väl ändå vara ett: psykolog. Vem fan vill sitta och lyssna på ältande och glåmiga människor med noll självinsikt? Sitta tillbakalutad i en ful korgstol med nåt jävla psyko framför en. Man nickar, hummar och kanske tom lyssnar. Låtsas vara förstående och ger psykot gott om tid. Time is money! Min absoluta övertygelse är att näst intill 100% av alla legitimerade psykologer själva är rena rama dynamiten. Har de inte varit schizade så njuter de av att se att andra har det värre. Fast det gör ju alla kom jag på i skrivandets stund.
Yrke nummer två som är kockobängt är gynekologer. Om man nu gillar fittor så mycket så kan man ju ha en egen uppstoppad hemma. Som inte lever men som man kan pyssla med. Att frivilligt vilja titta in i andras, ibland håriga och illaluktande vaginor, känns så jävla sjukt.
Det konstigaste av allt måste ändå vara de som väljer att utbilda sig till hudterapeuter. Såna som klämmer pormaskar. Jag finner inte ens ord för sånt vansinne.
Nu leker vi att jag har räknat upp alla tråkiga och menlösa jobb. Simsalabim så har vi generöst räknat tre roliga jobb kvar, där det första utgörs av ambulansförare. Men då jag inte tål blod, nålar, sjuka människor eller spyor är jag ganska uträknad där. Det andra är brevbärare. Jag har alltid haft en hemlig (inte längre) dröm om att ha min egna lilla gula postcykel. Trampa fram i små gulliga villakvarter där uppförsbackar är förbjudet. Man får frisk luft och sjukt läckra ben! Och dessutom en symbolisk summa även kallat lön för det, kan det bli bättre?! Det tredje och sista yrket är nog det jag ska bli när jag blir stor.
De yrken som absolut tillhör bottenskicket måste väl ändå vara ett: psykolog. Vem fan vill sitta och lyssna på ältande och glåmiga människor med noll självinsikt? Sitta tillbakalutad i en ful korgstol med nåt jävla psyko framför en. Man nickar, hummar och kanske tom lyssnar. Låtsas vara förstående och ger psykot gott om tid. Time is money! Min absoluta övertygelse är att näst intill 100% av alla legitimerade psykologer själva är rena rama dynamiten. Har de inte varit schizade så njuter de av att se att andra har det värre. Fast det gör ju alla kom jag på i skrivandets stund.
Yrke nummer två som är kockobängt är gynekologer. Om man nu gillar fittor så mycket så kan man ju ha en egen uppstoppad hemma. Som inte lever men som man kan pyssla med. Att frivilligt vilja titta in i andras, ibland håriga och illaluktande vaginor, känns så jävla sjukt.
Det konstigaste av allt måste ändå vara de som väljer att utbilda sig till hudterapeuter. Såna som klämmer pormaskar. Jag finner inte ens ord för sånt vansinne.
lördag 17 november 2007
En självklarhet eller..
Hur personlig får man bli innan man insett att allt har gått åt helvete? Då det inte finns någon återvändo eller plats för mig i himmelen. Då det liksom har skitit sig rejält. Och man bittert får ångra alla ord.
Senaste året har jag mer eller mindre fallit för några av det motsatta könet (och lite en av samma men det är history now). Eller åtminstone inbillat mig att jag har varit kuckilurad i er. Ungefär samma visa varje gång. Samma ständigt återkommande tema och det är att du redan är upptagen. Jättemycket upptagen med antingen ring på fingret eller mitt uppe i gedigna försök att producera bäbis. Och då är inte jag den som ska störa. Det hajar ju tom jag.
Kanske har fjärilarna flaxat runt lite här och där och kanske har jag varit lite småförälskad men innerst inne tror jag det handlar om att vilja ha något som någon annan har. Jag är inte mycket för att unna andra, inte om jag inte själv får smaka kakan. En kompis sa till mig att en dag kommer jag att spräcka något förhållande. Jag vet inte vilken värdering jag ska lägga i det. Förhållanden kan ta slut. Ny kärlek kan spira. Men det är nog inte troligt. Och om jag får välja vill jag nog inte vara en del i det. Jag vill ha mitt eget. From scratch.
För ett tag sedan så blev jag liksom nedslagen av en tanke. Värsta uppenbarelsen och skitjobbigt att fäjsa samtidigt som det kommer göra att jag spiller mindre tid på onödiga kroppar. Om jag är smart vill säga. Det har ju hänt någon gång tidigare men jag kan inte garantera något. Vad jag fått insikt om är vad jag tänder på. Alltså, vad jag på riktigt tänder på. Att det ska till en läcker kropp med starka armar och en tajt liten rumpa är en nödvändighet för att det överhuvudtaget ska kunna pirra lite i medaljongen. Men saknar den potentiella personlighet så blir det svårare. Då ska det till kopiösa mängder sprit och eftersom jag inte nojsar på fyllan så blir det alltså inget alls. Då spelar det ingen roll om kroppen är guds självaste gåva. Utan personlighet, karisma och ett överraskande inslag så kommer det förbli torrt som fnöske i de nedre regionerna. Som om Sahara ligger mycket närmre än vad det egentligen gör.
Jag gillar när folk vågar utmana. När folk är sig själva. När folk inte tar sig själv på så stort allvar. När folk bjuder på sig själva. När folk säger ifrån. När folk inte bara är vanligt jävla folk. Utmana mig och jag ska ligga med dig. Eller i alla fall respektera dig och överväga tanken. Att slå sin lilla påse ihop med en sådan pojke verkar vara lika lätt som att hitta en ateist i Jönköping. Helt fucking omöjligt.
Trots detta känner jag mig gladare än vad jag gjort på länge.
Senaste året har jag mer eller mindre fallit för några av det motsatta könet (och lite en av samma men det är history now). Eller åtminstone inbillat mig att jag har varit kuckilurad i er. Ungefär samma visa varje gång. Samma ständigt återkommande tema och det är att du redan är upptagen. Jättemycket upptagen med antingen ring på fingret eller mitt uppe i gedigna försök att producera bäbis. Och då är inte jag den som ska störa. Det hajar ju tom jag.
Kanske har fjärilarna flaxat runt lite här och där och kanske har jag varit lite småförälskad men innerst inne tror jag det handlar om att vilja ha något som någon annan har. Jag är inte mycket för att unna andra, inte om jag inte själv får smaka kakan. En kompis sa till mig att en dag kommer jag att spräcka något förhållande. Jag vet inte vilken värdering jag ska lägga i det. Förhållanden kan ta slut. Ny kärlek kan spira. Men det är nog inte troligt. Och om jag får välja vill jag nog inte vara en del i det. Jag vill ha mitt eget. From scratch.
För ett tag sedan så blev jag liksom nedslagen av en tanke. Värsta uppenbarelsen och skitjobbigt att fäjsa samtidigt som det kommer göra att jag spiller mindre tid på onödiga kroppar. Om jag är smart vill säga. Det har ju hänt någon gång tidigare men jag kan inte garantera något. Vad jag fått insikt om är vad jag tänder på. Alltså, vad jag på riktigt tänder på. Att det ska till en läcker kropp med starka armar och en tajt liten rumpa är en nödvändighet för att det överhuvudtaget ska kunna pirra lite i medaljongen. Men saknar den potentiella personlighet så blir det svårare. Då ska det till kopiösa mängder sprit och eftersom jag inte nojsar på fyllan så blir det alltså inget alls. Då spelar det ingen roll om kroppen är guds självaste gåva. Utan personlighet, karisma och ett överraskande inslag så kommer det förbli torrt som fnöske i de nedre regionerna. Som om Sahara ligger mycket närmre än vad det egentligen gör.
Jag gillar när folk vågar utmana. När folk är sig själva. När folk inte tar sig själv på så stort allvar. När folk bjuder på sig själva. När folk säger ifrån. När folk inte bara är vanligt jävla folk. Utmana mig och jag ska ligga med dig. Eller i alla fall respektera dig och överväga tanken. Att slå sin lilla påse ihop med en sådan pojke verkar vara lika lätt som att hitta en ateist i Jönköping. Helt fucking omöjligt.
Trots detta känner jag mig gladare än vad jag gjort på länge.
Bajslördag
Jag har så tråkigt och det här inlägget kommer V E R K L I G E N visa det. Om du ska gnälla på hur jävla tråkig jag blivit och hur värdelöst jag skriver så uppmanar jag dig att sluta läsa bums. Det här är mitt forever and ever sämsta blogginlägg alla kategorier och det står jag för. Min hjärna är helt tom, skrynklig och ful.
Jag ger sjukt smarta råd, till nästan alla. Men ingen lyssnar på dem. Det är tex dåligt att ha sex med ett ex. Bara för att detta lilla himmelska ex råkar kunna göra dig nöjd betyder inte det att det är humant att fläka ut sig och bresa för exet. Ett ex är ju ett ex av någon anledning men det verkar ju folk glömma bort så fort det vattnas lite i underbyxan. Dessutom har jag börjat utveckla någon slags allergisk reaktion mot just det begreppet, ex. Min förra kille låter så pretto så vad kan egentligen anses som brukligt?
Idag är det min sämsta dag igen. Det vore bra om man kunde ta alla lördagar och bunta ihop dem så att man snabbt kan bli av med skiten. Låta sju lördagar passera på rad för att sedan få sju härliga och smärtfria veckor. Kan någon komma på hur man gör. Och sedan ringa mig.
Jag är lite trött för jag har sovit dåligt inatt. Vin rann ner i min strupe igår kväll och jag tyckte det var gott, menfullt och inte så dyrt. Därav mängden. Alkoholens negativa sida är att den tilltänkta fysiska aktiviteten blir så in i helvetes åsidosatt. Jag är inget hysteriskt sportfreak men nog fan mår man bättre av motion än av alkohol. Jag längtar fortfarande efter att bli den där mullenörden som är ute och hajkar på helgerna. Med Helly Hansen underställ och toppluva. Och matsäck, förslagsvis äggmacka. Ingen kompass för jag kan ändå inte tyda den. I år ska jag köpa långfärdsskridskor. Nu eller aldrig. Jag känner mig sjukt redo.
Det skedde ett Walk of Shame från min dörr i förmiddags. Under morgonen knackade det på min ytterdörr tre gånger och jag var rätt säker på att det var min granne som ville lämna tillbaka min nyckel. Jag öppnade inte. Inte heller den som låg bredvid mig. Däremot var vi väldigt tysta. När Shamet skulle dra så stod såklart hela grannfamiljen i trapphuset och planerade dagens utflykt. Och dagens utflykt, märkte jag, var just att uppehålla sig i trapphuset större delen av dagen. Och uppepå det ha ett barnkalas för ett gäng äckligt högljudda och snoriga 4-åringar. Också det förlagt till trapphuset. Trots att jag får göra precis vad jag vill och med vem jag vill och när jag vill så höll jag på att skämmas ihjäl. Nästa gång någon ska dra kommer den att få ta sig ut och ner på gatan via min balkong. Det är jag som bor här och jag som får leva med grannens hisnande vi-vet-vad-du-är-för-en-blickar. Fanns ingen möjlighet att jag ytterligare skulle förnedra mig genom att trippa ut och fäjsa skammen. Hånen. Avsmaken. Därför jag har suttit inne hela dagen och blivit den här bittra och sura kärringjävelen. Han stoppade inte ens in den men vem fan tror på det.
Jag ger sjukt smarta råd, till nästan alla. Men ingen lyssnar på dem. Det är tex dåligt att ha sex med ett ex. Bara för att detta lilla himmelska ex råkar kunna göra dig nöjd betyder inte det att det är humant att fläka ut sig och bresa för exet. Ett ex är ju ett ex av någon anledning men det verkar ju folk glömma bort så fort det vattnas lite i underbyxan. Dessutom har jag börjat utveckla någon slags allergisk reaktion mot just det begreppet, ex. Min förra kille låter så pretto så vad kan egentligen anses som brukligt?
Idag är det min sämsta dag igen. Det vore bra om man kunde ta alla lördagar och bunta ihop dem så att man snabbt kan bli av med skiten. Låta sju lördagar passera på rad för att sedan få sju härliga och smärtfria veckor. Kan någon komma på hur man gör. Och sedan ringa mig.
Jag är lite trött för jag har sovit dåligt inatt. Vin rann ner i min strupe igår kväll och jag tyckte det var gott, menfullt och inte så dyrt. Därav mängden. Alkoholens negativa sida är att den tilltänkta fysiska aktiviteten blir så in i helvetes åsidosatt. Jag är inget hysteriskt sportfreak men nog fan mår man bättre av motion än av alkohol. Jag längtar fortfarande efter att bli den där mullenörden som är ute och hajkar på helgerna. Med Helly Hansen underställ och toppluva. Och matsäck, förslagsvis äggmacka. Ingen kompass för jag kan ändå inte tyda den. I år ska jag köpa långfärdsskridskor. Nu eller aldrig. Jag känner mig sjukt redo.
Det skedde ett Walk of Shame från min dörr i förmiddags. Under morgonen knackade det på min ytterdörr tre gånger och jag var rätt säker på att det var min granne som ville lämna tillbaka min nyckel. Jag öppnade inte. Inte heller den som låg bredvid mig. Däremot var vi väldigt tysta. När Shamet skulle dra så stod såklart hela grannfamiljen i trapphuset och planerade dagens utflykt. Och dagens utflykt, märkte jag, var just att uppehålla sig i trapphuset större delen av dagen. Och uppepå det ha ett barnkalas för ett gäng äckligt högljudda och snoriga 4-åringar. Också det förlagt till trapphuset. Trots att jag får göra precis vad jag vill och med vem jag vill och när jag vill så höll jag på att skämmas ihjäl. Nästa gång någon ska dra kommer den att få ta sig ut och ner på gatan via min balkong. Det är jag som bor här och jag som får leva med grannens hisnande vi-vet-vad-du-är-för-en-blickar. Fanns ingen möjlighet att jag ytterligare skulle förnedra mig genom att trippa ut och fäjsa skammen. Hånen. Avsmaken. Därför jag har suttit inne hela dagen och blivit den här bittra och sura kärringjävelen. Han stoppade inte ens in den men vem fan tror på det.
tisdag 13 november 2007
Excitera
Ikväll har jag inte lurat någon. Likt förbaskat kan jag ändå inte sova. Ligger i min säng och förundras över min egen genialitet. Ler och bara myser över min egen begåvning, samtidigt äcklad för att jag beter mig på ett nästintill högmodigt sätt. Mitt nya mission är att trycka tröjor med slagfärdiga citat på. Ikväll kom jag på ett som kan skapa stora rubriker. Eller åtminstone ge någon stackars sate huvudvärk. Ibland slås jag av hur briljant jag är. Det är sannerligen inte ofta men när det händer är det med full kraft. Ibland vill jag vara er så att jag kan umgås med mig.
måndag 12 november 2007
Allanrop
Jag kan inte sova. Vill skylla på maggoten men det kan lika gärna bero på att jag nyss har lurat Christopher att jag har kysst Kiril. Det hör du väl på hans namn att jag inte har. För dom som vet vem Kiril är skulle det också vara förståligt om jag åt maggots, bara jag slapp Kirils läppar mot mina. Det var roligt att lura dig, trodde du var smart. Men så minns jag, du har ju också flyttat till Göttelaborg.
Rädsla
Idag har jag gjort något jag inte trodde jag var kapabel till. Först höll jag en orm och svarade samtidigt sakligt på frågor om upplopp. Ormen var av sorten kobra och hette Tessin. Han var fin och ömsade skinn. So far so good. Och nej, ormar är inte kladdiga eller kalla. Tessin var en stark liten orm, varm och lite len. Mycket söt.
Sedan var det dags att stoppa in vänsterhanden i burkar med främmande föremål i. I minst en av tre burkar fanns det, fick jag veta, levande ting. Det blev droppen för mig och man kan väl säga att jag ballade ur på en gång. När jag tyckte mig se ena burken röra sig sprang jag till ett av rummets hörn och skrek sådär stereotypt bögigt. Gjorde klart för övriga gruppmedlemmar att jag inte stoppar in varken höger eller vänsterhanden i någon burk. Tillslut var turen ändå kommen till mig och fram till bordet med de tre dödsburkarna skred jag likt en hysterisk jag vet inte vad. Med tårarna och snoret rinnandes nerför mina kinder stoppade jag tillslut in handen i ena burken. Jag valde rätt. I "min" bruk stötte handen på bomull. Burken till vänster var fylld med maggots.
Nu, flera timmar efter händelsen, känns det helt overkligt att jag stod där och grinade, klassens cooling förvandlades till en lipsill. Men just då fanns inom mig inget rationellt eller förnuftigt. Rädslan var överväldigande och förvandlade mig till någon jag inte visste jag kunde vara. En känsla som inte går att förklaras.
Dagens lärdom är att jag hellre är jättedöv än pyttelite blind.
Sedan var det dags att stoppa in vänsterhanden i burkar med främmande föremål i. I minst en av tre burkar fanns det, fick jag veta, levande ting. Det blev droppen för mig och man kan väl säga att jag ballade ur på en gång. När jag tyckte mig se ena burken röra sig sprang jag till ett av rummets hörn och skrek sådär stereotypt bögigt. Gjorde klart för övriga gruppmedlemmar att jag inte stoppar in varken höger eller vänsterhanden i någon burk. Tillslut var turen ändå kommen till mig och fram till bordet med de tre dödsburkarna skred jag likt en hysterisk jag vet inte vad. Med tårarna och snoret rinnandes nerför mina kinder stoppade jag tillslut in handen i ena burken. Jag valde rätt. I "min" bruk stötte handen på bomull. Burken till vänster var fylld med maggots.
Nu, flera timmar efter händelsen, känns det helt overkligt att jag stod där och grinade, klassens cooling förvandlades till en lipsill. Men just då fanns inom mig inget rationellt eller förnuftigt. Rädslan var överväldigande och förvandlade mig till någon jag inte visste jag kunde vara. En känsla som inte går att förklaras.
Dagens lärdom är att jag hellre är jättedöv än pyttelite blind.
söndag 11 november 2007
Leona Lewis fel
Ett andetag.
Ditt inre pressas mot mitt yttre.
Varm luft sänker sig mot min hals.
En hand runt min nacke.
Tvingar mig att släppa förnuftet.
Kontrollen.
Jag ger mig.
Åt dig.
För närhetens skull.
Ett leende mot min själ.
Din kropp etsar sig fast i min tanke.
Din puls trycker mig långsamt nedåt.
Pressar mig till oigenkännlighet.
Manar mig mot branten.
Till kanten där hjärnans makt inte betyder ett skit jämfört med hjärtats begär.
Där vill jag vara med dig.
Stanna och känna dig.
Långsamt.
Idag är det..
fars dag fick jag tillsagt till mig av min mor när hon klockan 12:41 ringde och var smått hysterisk. Alla dessa jävla menlösa dagar som ska firas. Varför har du inte inte ringt, skriker hon från andra sidan luren. Den mor som jag minns som sund men som nu verkar ha tappat lite av sin värdighet.
Min alltid lika reko och i fireritagen till syster hade såklart firat pappsen redan igår. Att jag, familjens lilla odåga, inte ringt klockan ett måste naturligtvis ses som ett nederlag. För info så klev jag upp klockan 07:15 och borde, inser jag nu, ringt redan då. Jag borde inte ha rensat avloppet, dammsugit och torkat varenda list i hela den 38 kvadratstora lägenheten. Och jag borde absolut inte ha åkt in till stan för att låta sy upp ett par av mina nyinköpta brallor. Jag borde ha ringt och gratulerat min far.
Jag tycker att det är fullkomligt vidrigt att tvingas till såna här ofrivilliga gratulationsmoment. Den värsta dagen av dem alla är Alla Fucking Hjärtans Dag. Hur mycket jag än vill så kan jag inte förstå mig på tjusningen med att få någon menlös present som någon jävla businessman har bestämt ska vara romantisk. Det värsta jag vet när vi snackar allahjärtansdag gåvor är gosedjur (att vuxna människor blir glad över leksaksdjur är perverst), choklad (godis köper jag själv när jag är sugen på det) och parfym. Den som köper parfym på den högtidliga kärleksdagen måste vara helt iq-befriad. Och ha postadress Mongoliet.
Trots min aningen negativa inställning till kommersiella jippodagar så gick det bra för mig ett tag. I sex år var jag tillsammans med en kille. Vi kan kalla honom Fredrik men hans riktiga namn är Erik. Den pojken var helt underbar och visste hur han skulle få mitt hjärta att smälta. Jag minns särskilt en gång när han varit ute och plockat årets första tussilago. Eller när han gav mig den finaste nyckelpigeboll du kan tänka dig. Men det mest kärleksfulla han gjorde var att cykla till mig om nätterna. När längtan blev för svår satte han sig på cykeln och trampade de fyra kilometrarna till mig. Oavsett tidpunkt och oavsett väglag. Knackade på rutan och möttes av kanske då, världens lyckligaste flicka.
Kärlek behöver inte kosta pengar.
Kärlek är handling.
Kärlek är tanke.
Kärlek var du.
Min alltid lika reko och i fireritagen till syster hade såklart firat pappsen redan igår. Att jag, familjens lilla odåga, inte ringt klockan ett måste naturligtvis ses som ett nederlag. För info så klev jag upp klockan 07:15 och borde, inser jag nu, ringt redan då. Jag borde inte ha rensat avloppet, dammsugit och torkat varenda list i hela den 38 kvadratstora lägenheten. Och jag borde absolut inte ha åkt in till stan för att låta sy upp ett par av mina nyinköpta brallor. Jag borde ha ringt och gratulerat min far.
Jag tycker att det är fullkomligt vidrigt att tvingas till såna här ofrivilliga gratulationsmoment. Den värsta dagen av dem alla är Alla Fucking Hjärtans Dag. Hur mycket jag än vill så kan jag inte förstå mig på tjusningen med att få någon menlös present som någon jävla businessman har bestämt ska vara romantisk. Det värsta jag vet när vi snackar allahjärtansdag gåvor är gosedjur (att vuxna människor blir glad över leksaksdjur är perverst), choklad (godis köper jag själv när jag är sugen på det) och parfym. Den som köper parfym på den högtidliga kärleksdagen måste vara helt iq-befriad. Och ha postadress Mongoliet.
Trots min aningen negativa inställning till kommersiella jippodagar så gick det bra för mig ett tag. I sex år var jag tillsammans med en kille. Vi kan kalla honom Fredrik men hans riktiga namn är Erik. Den pojken var helt underbar och visste hur han skulle få mitt hjärta att smälta. Jag minns särskilt en gång när han varit ute och plockat årets första tussilago. Eller när han gav mig den finaste nyckelpigeboll du kan tänka dig. Men det mest kärleksfulla han gjorde var att cykla till mig om nätterna. När längtan blev för svår satte han sig på cykeln och trampade de fyra kilometrarna till mig. Oavsett tidpunkt och oavsett väglag. Knackade på rutan och möttes av kanske då, världens lyckligaste flicka.
Kärlek behöver inte kosta pengar.
Kärlek är handling.
Kärlek är tanke.
Kärlek var du.
lördag 10 november 2007
Det händer i Sverige
Var lite ledsen för att lördagkvällen inte bjuder på något underhållande. Bestämde mig för att se Lilja 4-ever. Kanske dumt för jag är fortfarande ledsen. Fast på ett helt annat sätt nu än tidigare.
Mysbyxfredag
Trasig människa. Som förvisso var och handlade men som sen förvandlades till en lat jävel. Snackade med Christopher på msn. Mest för att slippa gå och träna. Tur att han är bra att ha till nåt.
Vårskriket
Gå och träna, gå på promenad, gå och sola, gå och handla eller stanna inne och städa. Ungefär dem alternativen ligger på min lott denna fredagseftermiddag. En drink vore mera najs.
Känner för att bekänna något igen. Vet bara inte vad det skulle vara. Känner att saker och ting börjar hända. Känner att jag har ingen som helst koll på vem som läser vad på den här alldeles för röda sidan så jag får vakta min tunga alldeles särskilt tider som dessa. Eller åtminstone mina pekfingrar. Känner att jag vill skrika ut en hel massa sanningar blandat med osanningar. Men det ska jag inte. Jag ska städa eller eventuellt gå och träna.
Det är en fest imorgon och jag är inte bjuden, fick jag veta idag. Det stör mig. Fast egentligen vill jag nog inte gå. Inte om din äckliga tjej ska vara med. Utan din äckliga tjej skulle det bli mycket trevligare. Kanske ska bekänna det. Att vi nog skulle få det så mycket trevligare utan din äckliga tjej.
Känner för att bekänna något igen. Vet bara inte vad det skulle vara. Känner att saker och ting börjar hända. Känner att jag har ingen som helst koll på vem som läser vad på den här alldeles för röda sidan så jag får vakta min tunga alldeles särskilt tider som dessa. Eller åtminstone mina pekfingrar. Känner att jag vill skrika ut en hel massa sanningar blandat med osanningar. Men det ska jag inte. Jag ska städa eller eventuellt gå och träna.
Det är en fest imorgon och jag är inte bjuden, fick jag veta idag. Det stör mig. Fast egentligen vill jag nog inte gå. Inte om din äckliga tjej ska vara med. Utan din äckliga tjej skulle det bli mycket trevligare. Kanske ska bekänna det. Att vi nog skulle få det så mycket trevligare utan din äckliga tjej.
fredag 9 november 2007
Människor
Ännu en dag av ingenting. Ännu ett nederlag. Om det inte vore för vissa människor. Vissa som jag har fallit för. Hårt och brutalt. Som jag känner är värda allt det jag, eller i vissa fall andra, kan ge dem. Emma. Anna. John. Alex. Lina. Hannah. Björn. Peter. Therese. Christopher. Mitra. Angel. Erik. Joanna. Karin. Malin. Petra. Lina. Andra är också viktiga men inte på samma sätt. Om jag är dålig på att visa kärlek. Den finns.
torsdag 8 november 2007
Sova med jeansen
Om jag skulle vara kär kanske jag skulle haft sex natten som var. Med den som jag vore kär i. Så där passionerat och sjukt erotiskt, ni vet. Nu är det ju så att det inte finns någon att vara kär i så det enda spännande jag kan delge er från föregående natt är det faktum att jag sov med blöta manchesterjeans.
Jag trodde själv aldrig att jag skulle göra det men byxan var så fasligt trång och jag ville inte att midjefettet skulle välla över idag när jag prompt var tvungen att glida omkring i min nya svarta manchesterbralla! Så jag blötte ner tyget kring midjan, krängde brallan på mig och drog ner dem på höften. Och vet ni, fan vad smal jag kände mig imorse, under dagen och även nu på kvällskvisten. Det funkade verkligen. De sitter inte alls åt i midjan, eventuellt hade jag kunnat köpa mig en mindre storlek. I natt blir det väl jag och blöta mörkblå Lewis. Jag ska dock inte förneka att jag känner mig sjuk i huvudet. Som om att jag, även om jag skulle vilja, inte kan bli mer ytlig. Jag sover med blöta jeans. Fatta. Fucking weat.
Jag trodde själv aldrig att jag skulle göra det men byxan var så fasligt trång och jag ville inte att midjefettet skulle välla över idag när jag prompt var tvungen att glida omkring i min nya svarta manchesterbralla! Så jag blötte ner tyget kring midjan, krängde brallan på mig och drog ner dem på höften. Och vet ni, fan vad smal jag kände mig imorse, under dagen och även nu på kvällskvisten. Det funkade verkligen. De sitter inte alls åt i midjan, eventuellt hade jag kunnat köpa mig en mindre storlek. I natt blir det väl jag och blöta mörkblå Lewis. Jag ska dock inte förneka att jag känner mig sjuk i huvudet. Som om att jag, även om jag skulle vilja, inte kan bli mer ytlig. Jag sover med blöta jeans. Fatta. Fucking weat.
Same same but different
I stora städer kallas dagens måltider för frukost, lunch och middag. På mindre orter skulle en sådan indelning bli kaosartad och alla bönder skulle bli milt sagt förvirrade. Där talas det om frukost, middag och kvällsmat. Varför är det så?
onsdag 7 november 2007
Bränna pengar
Det finns två saker där man själv är bäste dräng eller vad det heter. Det ena är att powershoppa. Det gjorde jag idag. På mindre än 30 minuter hade jag bränt 4000:-. För dem papperslapparna fick jag en jacka och två par jeans. Två par jävligt små jeans ska tilläggas. Jag sa redan inledningsvis till de två mycket trevliga, trendiga och läckra expediterna att de inte arbetar på provision och därför inte behöver fjäska mer än nödvändigt, sitter brallorna någorlunda kommer jag köpa två par. För varje par som jag provade sa the boys att "de är snygga på dig men ska vi inte prova en storlek mindre". Jo, för fan... När jag trodde att nu, nu är det kirrat så säger ena boysen att "en storlek mindre skulle va perfekt på dig, de kommer töja sig". Så nu sitter jag här, med brallorna på halva arselet och töjer utav bara helvete. Ena expediten sa att jag var dum i huvet om jag köpte större och jag sa att jag skulle slå honom fett hårt om han ljög. Vi får väl se hur det blir. Oavsett utgång så kan härmed konstateras att shopping är en billigare form av terapi.
Den andra saken med drängen inblandad. Undrar vad det kan vara.
Den andra saken med drängen inblandad. Undrar vad det kan vara.
tisdag 6 november 2007
Fucking Facebook del 2
Nu orkar jag snart inte höra allt jävla tjat längre. Om jag kan komma på en enda ynka resonabel anledning så gör jag det. Internet var ju tydligen ingen fluga så varför skulle ansiktsboken vara annorlunda? Den förgrömmade facebook kanske om tio år har kommit att betyda världsomfattande ting. Och då vill man ju inte sitta här som ett annat ufo, bortglömd och utan friends. Så, vilka eller vilken är anledningen till att just du i framtiden ska kunna poka, adda och facebooka med just mig?
För info så har jag inte rest världen runt och av den anledningen har jag heller inte en massa friends i Koh Phangan eller Australien som sitter framför datorn och väntar på mig. Min kompis Alex bor i London och han var jag ju och besökte veckan som var så han behöver knappast facebooka med mig. Han är dessutom, om möjligt, ännu sämre på datorer än vad jag är så att bli addad av honom verkar inte bara vara en skitkass idé, utan också högst overklig.
Är facebook som att maila?
Jag skriver vanliga brev.
Är facebook att leta upp gamla roliga kompisar från 1992?
Om de är så jävla roliga, varför har vi då inte kontakt?
Är facebook att upptäcka saker om sig själv?
Jag vill nog inte veta mer, tack.
Min fråga är, vad gör alla dessa folk på fucking facebook?
Nog för att jag är konservativ och använder sydväst men jag tycker helt enkelt att det är roligare att lära mig spela tamburin och skulptera i papier-maché än att sitta och vara en del av den befolkning som tar stackars substantiv och gör om dem till värdelösa och fula verb. Eller finns det kanske något som heter facebooka? Detta samtidigt som jag gör allt för att vara trendig, tex går omkring med gummisnoddar runt vristerna. Snacka om skev världsuppfattning.
För info så har jag inte rest världen runt och av den anledningen har jag heller inte en massa friends i Koh Phangan eller Australien som sitter framför datorn och väntar på mig. Min kompis Alex bor i London och han var jag ju och besökte veckan som var så han behöver knappast facebooka med mig. Han är dessutom, om möjligt, ännu sämre på datorer än vad jag är så att bli addad av honom verkar inte bara vara en skitkass idé, utan också högst overklig.
Är facebook som att maila?
Jag skriver vanliga brev.
Är facebook att leta upp gamla roliga kompisar från 1992?
Om de är så jävla roliga, varför har vi då inte kontakt?
Är facebook att upptäcka saker om sig själv?
Jag vill nog inte veta mer, tack.
Min fråga är, vad gör alla dessa folk på fucking facebook?
Nog för att jag är konservativ och använder sydväst men jag tycker helt enkelt att det är roligare att lära mig spela tamburin och skulptera i papier-maché än att sitta och vara en del av den befolkning som tar stackars substantiv och gör om dem till värdelösa och fula verb. Eller finns det kanske något som heter facebooka? Detta samtidigt som jag gör allt för att vara trendig, tex går omkring med gummisnoddar runt vristerna. Snacka om skev världsuppfattning.
Kaviarmackan
Jag är ju en tönt. Använder reflexer till förbannelse, ser alltid till att ha mjölk hemma, på vintern går jag inte ut med blött hår och har inte bara en utan två sydvästar. Att glömma bort att äta händer kanske andra men inte mig. Jag skulle heller aldrig få soppatorsk på semestern. No way!
Men så plötsligt, som från en klar blixt från ovan slog det mig, att trots min torrhet så har jag svinballa människor i min närhet. Eller hade ialla fall. För skitlänge sen alltså. En av mina barndomsvänner (jag börjar hata det ordet, nästan lika vidrigt som undertecknad eller vederbörande) var under lång tid förälskad, kär och tillsammans med en kille som idag lever jetsetliv i LA. Den snubben är skaparen av filmeffekterna till The Day Efter Tomorrow och Ghost Rider! Det är ju sjukt ballt. Och honom har jag ätit kaviarmackor med.
Men så plötsligt, som från en klar blixt från ovan slog det mig, att trots min torrhet så har jag svinballa människor i min närhet. Eller hade ialla fall. För skitlänge sen alltså. En av mina barndomsvänner (jag börjar hata det ordet, nästan lika vidrigt som undertecknad eller vederbörande) var under lång tid förälskad, kär och tillsammans med en kille som idag lever jetsetliv i LA. Den snubben är skaparen av filmeffekterna till The Day Efter Tomorrow och Ghost Rider! Det är ju sjukt ballt. Och honom har jag ätit kaviarmackor med.
måndag 5 november 2007
Papier-maché
En av resekamraterna hade otur med sig själv under resan. Hon var så förkyld så att tom Skogsdungens dagisavdelning Ekorren hade känts fräschare. På något sätt påverkade allt snor hennes hörsel. Och det i en negativ riktning. Dessutom hade hon mens. Bad timing skulle man kunna säga. Själv kunde jag inte bajsa på närmre 72 timmar. Vet inte vem som led mest. Ialla fall blev väl matchen oavgjord.
Nu ska jag åka till John och skulptera med papier-maché.
Nu ska jag åka till John och skulptera med papier-maché.
Hej och hejdå
Efter fyra dagars skrivuppehåll känner jag mig nästan frisk och liksom botad. Det är ju inte så tokigt att hålla inne med ideér och tankar. Är tillbaka från landet där saker och ting inte är som här. Jag vill inte bo i London. Inte heller Barcelona eller Örnsköldsvik. Men jag skulle kunna tänka mig en sommarstuga på varje place. Jag är aningen fattigare och mycket fetare. Skittrist. Men jag har nya snygga kläder. Om jag idds hänga in dem i garderoben vill säga. Fast plaggen ska väl å andra sidan tvättas först. Att packa upp är det allra värsta. Ja alltså, det allra värsta i hela livet. Finns väl inget man fruktar så som att packa upp en väska fylld med skitiga trosor och unkna behåar. Men jag ska ägna mitt liv åt det en tid framöver. Det och andra saker. Tror jag tar en bloggpaus. Det kan vara bra för mig.
torsdag 1 november 2007
Veckans inköp
Är inte en dildo trots att jag i dessa tider verkar vara sjukt sexfixerad. Under 28 års tid (nästan) har jag varit smått likgiltig inför blommor & bin. Nu vet jag inte vad som tagit åt mig, alla utvecklas väl i sin egen takt. Det här inlägget ska ialla fall inte handla om varken spyor eller sex, utan om det som alla normala livsälskande människor borde rusa till affären för att inhandla, nämligen reflex.
Reflexer har ungefär samma egenskapar som kondition, dvs att reflexer är en färskvara. Bara för att du sprang milen på knappa 41 minuter 1998 betyder inte det att du idag kan åstadkomma samma bedrift. Detsamma gäller i reflexens värld. Bara för att du har en hel låda full med roliga figurer från gud vet när betyder inte det att de kan rädda ditt liv. Varje år, eller åtminstone vartannat, måste man förnya sin reflexsamling om man vill använda dem som livförsäkring.
Inför reflexsäsongen 07-08 har jag köpt dessa fräcka plastattiraljer aka livförsäkring:
-två reflexband som man kan sätta runt handled eller vrist
-två vanliga hjärtreflexer
-en grön krokodil
Jag har även en gul pannlampa (där resåren tyvärr börjar ge vika) som har räddat många knepiga stunder. Fast där går gränsen nästan tom för mig. Lite ball vill man ju fortfarande framstå som.
Reflexer har ungefär samma egenskapar som kondition, dvs att reflexer är en färskvara. Bara för att du sprang milen på knappa 41 minuter 1998 betyder inte det att du idag kan åstadkomma samma bedrift. Detsamma gäller i reflexens värld. Bara för att du har en hel låda full med roliga figurer från gud vet när betyder inte det att de kan rädda ditt liv. Varje år, eller åtminstone vartannat, måste man förnya sin reflexsamling om man vill använda dem som livförsäkring.
Inför reflexsäsongen 07-08 har jag köpt dessa fräcka plastattiraljer aka livförsäkring:
-två reflexband som man kan sätta runt handled eller vrist
-två vanliga hjärtreflexer
-en grön krokodil
Jag har även en gul pannlampa (där resåren tyvärr börjar ge vika) som har räddat många knepiga stunder. Fast där går gränsen nästan tom för mig. Lite ball vill man ju fortfarande framstå som.
Kräkas offentligt
Man spyr och dör inte för att man inte fått nio timmars sömn. Jag ska flyga flygmaskin idag och av någon underlig anledning får jag alltid resfeber. Lite diareé kan det också komma. Jag intalar mig att det inte är något problem, om jag mot all förmodan skulle spy lite. Eftersom jag alltid är utrustad med spypåsar så spelar det liksom ingen roll. Det skulle vara värre om jag spydde rakt ut i luften, som hon den där programledaren som sa galet om precis allting i hela världen, gjorde. Men att spy i en påse behöver inte ens vara genant. Jag hoppas såklart att jag slipper, om inte för min skull så för mina underbara resekamrater, Tommilainen och Emma. London calling!
Morgonens tankar
Jag har kommit på hur jag funkar. Lägger jag mig senare än klockan 23 så får jag omöjligt en god natts sömn. Om inte jag får sova blir jag ett vrak. Svullen, kvistlig och med kli runt munnen. Ungefär som ett äckligt mensbarn. Igår lade jag mig senare än klockan 23. Inte nog med att klockan var för mycket, det var även iskallt i sängen. Trots långbyxad pyjamas, strumpor, två duntäcken och en fleecefilt så frös jag nästan ihjäl. Sen vet inte jag om en pipande mobil på något sätt kan ha haft en inverkan på den uteblivna sömnen. Någon skönhetssömn fick jag ialla fall inte. Drömde om upplopp. Läskigt var det men jag fick in ett riktigt bra slutlås så jag kirrade biffen. Apropå upplopp så läste jag att Svartenbrandt är utsläppt. Känns ju tryckt. Det svenska rättssamhället är en fröjd att skåda. Vet inte vad jag mest borde känna, förvåning eller rädsla. Men han gick ju och blev botad genom frälsning så vi behöver nog inte vara oroliga.
Klockan 07:23 var John uppe. Hos sig alltså. Inga missförstånd här inte. Hade ett givande samtal med honom, vi båda är för tillfället väldigt mycket i bajsåldern. John är fascinerad över analsex (http://www.knytkalas.blogspot.com/), han är inte sugen men undrar vem som kom på fenomenet. Jag är oerfaren inom den biten och trivs att ha det så. Vill folk få bajs på snoppen så är det upp till dom.
En annan sak som jag och en kurskamrat tänkt på är hur jävla tokigt folk designar offentliga toaletter. På min skola så finns det toaletter, det är bra. Något som är mindre bra är att hållaren för pappershanddukar sitter direkt eller snett ovanför hållaren för toalettpappret. När jag har uträttat mina behov eller bara känner för att tvätta händerna så blir mina händer naturligtvis blöta. Då är det brukligt att jag för mina händer upp mot pappershanddukshållaren för att slita åt mig ett, alldeles för hårt och oskönt papper. Detta innebär att det från mina våta händer droppar vatten ner på toalettpappret. Det kallar jag inte direkt världssmart design. Dessutom är det lite äckligt för nästa toalettbesökare. Är det kiss eller annan vätska på toalettpappret? Det sätter helt enkelt igång en fasligt massa tankar.
Klockan 07:23 var John uppe. Hos sig alltså. Inga missförstånd här inte. Hade ett givande samtal med honom, vi båda är för tillfället väldigt mycket i bajsåldern. John är fascinerad över analsex (http://www.knytkalas.blogspot.com/), han är inte sugen men undrar vem som kom på fenomenet. Jag är oerfaren inom den biten och trivs att ha det så. Vill folk få bajs på snoppen så är det upp till dom.
En annan sak som jag och en kurskamrat tänkt på är hur jävla tokigt folk designar offentliga toaletter. På min skola så finns det toaletter, det är bra. Något som är mindre bra är att hållaren för pappershanddukar sitter direkt eller snett ovanför hållaren för toalettpappret. När jag har uträttat mina behov eller bara känner för att tvätta händerna så blir mina händer naturligtvis blöta. Då är det brukligt att jag för mina händer upp mot pappershanddukshållaren för att slita åt mig ett, alldeles för hårt och oskönt papper. Detta innebär att det från mina våta händer droppar vatten ner på toalettpappret. Det kallar jag inte direkt världssmart design. Dessutom är det lite äckligt för nästa toalettbesökare. Är det kiss eller annan vätska på toalettpappret? Det sätter helt enkelt igång en fasligt massa tankar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)