Eller om det var barocktid..

De flesta tror säkert att det är rena rama lyxresan att färdas med tåg. Det är ju lätt att tro då man kan kissa och bajsa på tågen, man kan äta på tågen, man kan wappa och sova och gud vet vad man mer kan göra på det där lilla framåtskumpande tåget. Men uppmärksamma då att vi återigen snackar sträckan Stockholm-Norrköping. Man kan ju tro och tycka att det vore den naturligaste saken i världen att ha kollektiva färdmedel som på något sätt symboliserar det århundrade vi lever i. Allt det är fel. Så in åt helvete fel. Ialla fall när jag åker tåg.

Precis när jag tar klivet och stiger på tåget så förvandlas det till någon slags tidsmaskin och när jag når min slutdestination så har jag ofrivilligt färdats tillbaka avsevärd tid. Typ till renässansen. Obregripligt men sant. Och jag märker det sällan förrän jag ska laga mat. Som idag. Vem mer än min familj saknar teflonstekpannor? Hur lätt är det att steka bacon i gutjärnspanna? Och hur svårt kan det vara att införskaffa en disktrasa? Eller att ha element som är reglerbara. Och när buljongen har utgångsdatum 040509 känns hela alltet som ett stort skämt.

Dessutom har vattnet här en helt annan hårdhet än Stockholmsvattnet. Har stylat, fixat och trixat i en halvtimma nu men jag ser fan inte klok ut. Tur att den enda man behöver vara snygg för i den här hålan förra veckan flyttade till Norpan.