Fucking Facebook del 2

Nu orkar jag snart inte höra allt jävla tjat längre. Om jag kan komma på en enda ynka resonabel anledning så gör jag det. Internet var ju tydligen ingen fluga så varför skulle ansiktsboken vara annorlunda? Den förgrömmade facebook kanske om tio år har kommit att betyda världsomfattande ting. Och då vill man ju inte sitta här som ett annat ufo, bortglömd och utan friends. Så, vilka eller vilken är anledningen till att just du i framtiden ska kunna poka, adda och facebooka med just mig?

För info så har jag inte rest världen runt och av den anledningen har jag heller inte en massa friends i Koh Phangan eller Australien som sitter framför datorn och väntar på mig. Min kompis Alex bor i London och han var jag ju och besökte veckan som var så han behöver knappast facebooka med mig. Han är dessutom, om möjligt, ännu sämre på datorer än vad jag är så att bli addad av honom verkar inte bara vara en skitkass idé, utan också högst overklig.

Är facebook som att maila?
Jag skriver vanliga brev.
Är facebook att leta upp gamla roliga kompisar från 1992?
Om de är så jävla roliga, varför har vi då inte kontakt?
Är facebook att upptäcka saker om sig själv?
Jag vill nog inte veta mer, tack.

Min fråga är, vad gör alla dessa folk på fucking facebook?

Nog för att jag är konservativ och använder sydväst men jag tycker helt enkelt att det är roligare att lära mig spela tamburin och skulptera i papier-maché än att sitta och vara en del av den befolkning som tar stackars substantiv och gör om dem till värdelösa och fula verb. Eller finns det kanske något som heter facebooka? Detta samtidigt som jag gör allt för att vara trendig, tex går omkring med gummisnoddar runt vristerna. Snacka om skev världsuppfattning.