söndag 11 november 2007

Leona Lewis fel

Ett andetag.
Ditt inre pressas mot mitt yttre.
Varm luft sänker sig mot min hals.
En hand runt min nacke.
Tvingar mig att släppa förnuftet.
Kontrollen.
Jag ger mig.
Åt dig.
För närhetens skull.
Ett leende mot min själ.
Din kropp etsar sig fast i min tanke.
Din puls trycker mig långsamt nedåt.
Pressar mig till oigenkännlighet.
Manar mig mot branten.
Till kanten där hjärnans makt inte betyder ett skit jämfört med hjärtats begär.
Där vill jag vara med dig.
Stanna och känna dig.
Långsamt.

Inga kommentarer: