Yrkesval

Jag arbetar statligt. Då jag gillar dyra saker är det ett illa strategiskt drag. Det finns många yrken som verkar roliga, i ungefär en halvtimma. De flesta jobb inkluderar att sitta framför en dator halva dagen och då går det automatiskt fetbort. På mitt jobb har vi inte ens internet och det är nog därför jag väljer att stanna kvar.

Nu leker vi att jag har räknat upp alla tråkiga och menlösa jobb. Simsalabim så har vi generöst räknat tre roliga jobb kvar, där det första utgörs av ambulansförare. Men då jag inte tål blod, nålar, sjuka människor eller spyor är jag ganska uträknad där. Det andra är brevbärare. Jag har alltid haft en hemlig (inte längre) dröm om att ha min egna lilla gula postcykel. Trampa fram i små gulliga villakvarter där uppförsbackar är förbjudet. Man får frisk luft och sjukt läckra ben! Och dessutom en symbolisk summa även kallat lön för det, kan det bli bättre?! Det tredje och sista yrket är nog det jag ska bli när jag blir stor.

De yrken som absolut tillhör bottenskicket måste väl ändå vara ett: psykolog. Vem fan vill sitta och lyssna på ältande och glåmiga människor med noll självinsikt? Sitta tillbakalutad i en ful korgstol med nåt jävla psyko framför en. Man nickar, hummar och kanske tom lyssnar. Låtsas vara förstående och ger psykot gott om tid. Time is money! Min absoluta övertygelse är att näst intill 100% av alla legitimerade psykologer själva är rena rama dynamiten. Har de inte varit schizade så njuter de av att se att andra har det värre. Fast det gör ju alla kom jag på i skrivandets stund.

Yrke nummer två som är kockobängt är gynekologer. Om man nu gillar fittor så mycket så kan man ju ha en egen uppstoppad hemma. Som inte lever men som man kan pyssla med. Att frivilligt vilja titta in i andras, ibland håriga och illaluktande vaginor, känns så jävla sjukt.

Det konstigaste av allt måste ändå vara de som väljer att utbilda sig till hudterapeuter. Såna som klämmer pormaskar. Jag finner inte ens ord för sånt vansinne.