fars dag fick jag tillsagt till mig av min mor när hon klockan 12:41 ringde och var smått hysterisk. Alla dessa jävla menlösa dagar som ska firas. Varför har du inte inte ringt, skriker hon från andra sidan luren. Den mor som jag minns som sund men som nu verkar ha tappat lite av sin värdighet.
Min alltid lika reko och i fireritagen till syster hade såklart firat pappsen redan igår. Att jag, familjens lilla odåga, inte ringt klockan ett måste naturligtvis ses som ett nederlag. För info så klev jag upp klockan 07:15 och borde, inser jag nu, ringt redan då. Jag borde inte ha rensat avloppet, dammsugit och torkat varenda list i hela den 38 kvadratstora lägenheten. Och jag borde absolut inte ha åkt in till stan för att låta sy upp ett par av mina nyinköpta brallor. Jag borde ha ringt och gratulerat min far.
Jag tycker att det är fullkomligt vidrigt att tvingas till såna här ofrivilliga gratulationsmoment. Den värsta dagen av dem alla är Alla Fucking Hjärtans Dag. Hur mycket jag än vill så kan jag inte förstå mig på tjusningen med att få någon menlös present som någon jävla businessman har bestämt ska vara romantisk. Det värsta jag vet när vi snackar allahjärtansdag gåvor är gosedjur (att vuxna människor blir glad över leksaksdjur är perverst), choklad (godis köper jag själv när jag är sugen på det) och parfym. Den som köper parfym på den högtidliga kärleksdagen måste vara helt iq-befriad. Och ha postadress Mongoliet.
Trots min aningen negativa inställning till kommersiella jippodagar så gick det bra för mig ett tag. I sex år var jag tillsammans med en kille. Vi kan kalla honom Fredrik men hans riktiga namn är Erik. Den pojken var helt underbar och visste hur han skulle få mitt hjärta att smälta. Jag minns särskilt en gång när han varit ute och plockat årets första tussilago. Eller när han gav mig den finaste nyckelpigeboll du kan tänka dig. Men det mest kärleksfulla han gjorde var att cykla till mig om nätterna. När längtan blev för svår satte han sig på cykeln och trampade de fyra kilometrarna till mig. Oavsett tidpunkt och oavsett väglag. Knackade på rutan och möttes av kanske då, världens lyckligaste flicka.
Kärlek behöver inte kosta pengar.
Kärlek är handling.
Kärlek är tanke.
Kärlek var du.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har ingen pappa att fira o de känns rätt bra dessa förbestämda firar-dagar....jag sliper undan liksom....alla andra dagar e vidriga...puss
Vad menas? Jag vill visa uppskattning när JAG känner för det, inte när kalendern vill det. Klart du har en pappa att fira,kanske inte fysiskt men i ditt hjärta. Puss vännen
Jag menar att jag håller med dig, Mary! Man ska fira sina nära o kära när man själv vill,inte på förbestämda dagar. Med undantag för födelsedagar då förstås....de firas bäst på den rätta dagen! Pusskram!
Skicka en kommentar