Crap

Tyskland är inte världsmästare. De är världsmästarinnor. Vem bryr sig? De enda jag vet har följt skiten är ett gäng flator. Som om det skulle vara förvånande.

Åkt tåg idag. Inte svarat på nattens mess. Precis när jag fått någon att inse sina begränsningar, när de tappat den sista gnutta hopp är jag där igen, tisslar och tasslar, ler och räcker dem en bit av mig. För att sedan vända dem ryggen igen. Och igen. Jag är inte kär, bara uttråkad. Egentligen är det inte mitt fel, det är ert. Förutsägbarhet kan släcka vad som helst.

Jag har gjort något stort. Jag har visat mig vara den större människan. Nu kan jag sova gott om nätterna. Om jag lyckas somna.

Jag ska trycka min första egna tröja. På den vägen vill jag fortsätta. Med pistolskytte, ju justu och klättring. Men innan allt detta så behöver jag en bil. Men har inga pengar.

Dags att agera.