Det är väl inte ens lönt att tänka tanken. Att det känns trevligt och tillochmed lite fint att vara hemma i byhåla igen. Pappa hämtade mig i den mittimellanstora staden Norrköping. 30 minuters bilresa. 25 jävla grader varmt i bilen. För att överleva smygsänkte jag till 24 grader och sket också i att kommentera hur han såg ut i håret. Mutade Mutti (med praliner á la 9 kr/st) att glo Idol istället för den där hysteriska Anna Skipper. Mamma vill flytta, anledningen är mirakulöst sanslöst rolig. Hon tycker synd om grannen som får klippa gräset varje gång de är utomlands. Att flytta känns ju faktiskt, om kanske inte den mest smidiga lösningen ändock som den mest uppseväckande. Grannen är från Finland och har säkert ändå inget för sig. Det känns lite skönt att vara hemma igen, men det är väl inte värt att sägas högt, då brakar väl helvetet lös.
Mitt goda humör grundar sig antingen på att jag dumpade 82:an en gång för alla idag. Du hade stort chans idag men valde tydligen att inte ta den. Såna pojkar får icke ligga med mig. Eller i att jag är nyklippt och känner mig så satans snygg. Dessutom har jag gått ner fem kilo. Kan inte gå förbi en spegel utan att bli sen till vad jag nu ska göra därnäst. Isnt life fabulous!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar