Hur jävla snygg får man egentligen vara? Kvällens upptäckt är hur många kjolar som hänger i min garderob. Många med prislappen kvar, således oanvända. Är det att leva i överflödigt lyx? Är det att kasta pengarna i sjön? Är det att vara olycklig? Är det att vara cp-skadad?
De senaste två åren har jag slackat ur ordentligt. På jobbet ser jag ut som fan. Ett tag sminkade jag mig med underlagskräm och lite rouge, sen avmattades det till ett knappt mascaraanvändande. Nu är jag nöjd om håret inte dryper av fett. Gränsen att se ut som en översminkad hora och att vara lika tråkig som min basgruppshandledare är nämligen hårfin.
På fritiden bor jag i mina baggyjeans med V-ringad tajt topp. Ibland en rolig T-shirt. Bekvämt, snyggt, tidlöst och just det, slackigt.
Utan att överdriva har jag tio SJUKT snygga kjolar. Speciella, roliga och unika kjolar. Köpta i Copenhagen, Barcelona och Boutiqe H&M. Som jag aldrig har på mig men som gör mig till värsta heta bäjben. Uppklädd, kvinnlig, sexig! En dont fuck with me attityd för min farsa äger halva Manhattan! Värsta tjejen! Min rumpa blir härligt kvinnligt rund och står ut så där förföriskt, aningen svank och lite sexig putmage på det. Jag skulle bli en sjukt passande och ärtig receptionist. En recptionist med lite klös i. Patetiskt skrivet men ni hajar. Tuggandes på glasögonbågen och med ett smittande leende. Det skulle förvisso vara ett skittråkigt jobb men kjolarna skulle ju komma till sin rätt.
Eller så förvånar jag alla och kommer till skolan i kjol på måndag. Sjukt het. Det är dags att göra vardagen till en fest!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar