One night stand

Jag har aldrig haft ett one night stand. JAG HAR ALDRIG HAFT ETT ONE NIGHT STAND! Det är sant. Och jag är rätt stolt över det. Tror jag. Jag brukar inte tänka på det särskilt ofta men idag slog det mig. Hur ovanlig jag egentligen måste vara.

En gång låg jag med en som hette ett jättefult namn. Om han inte är död så heter han fortfarande ett fult namn. Legot (läs: han jag låg med) har en tvilling som heter Reine. Nu fattar alla hur fult namn jag pratar om. Han var typ jobbets snyggaste kille och det kan man ju inte fatta idag. När man är flera år smartare. Vilket fall så hade vi snackat om det en hel sommar, att han och jag skulle ligga. En dag åkte jag dit och så låg vi. Helt menlöst. Under kläder och yta att dölja sig bakom var Reines bror precis lika ful som man faktiskt kunde ha trott. Och inte särskilt bra på att ligga. Och jättehårig på bröstet. Och liksom slapp. På alla sätt.

Under en väldigt kort period var jag tillsammans med en kille som var allt annat än normal. Vi köpte en tandemcykel ihop och låg också några gånger. Mest under arbetstid. Jag åkte dit om nätterna och låg av mig lite. Det var mest spännande men inte så skönt. Han hade skitliten och det äcklade mig.

Det är spännande att tänka på vem som kommer att bli min nästa liggare. Nästan omöjligt att förutspå. Jag vet vilka som gärna skulle få kandidera. Säkert skulle vissa av dem inte nå upp till fantasierna.

Det här med one night, tänk att man liksom vänder på det. För andra, normalt funtade människor, betyder one night inte ett smack, men för mig skulle det kanske betyda jättemycket.


Jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer att ha ett one night. Jag är för mycket känslomänniska för det. Det lockar mig inte särskilt mycket. Jag kan dessutom bara slappna av med någon som jag vet tycker om mig. Det har bara hänt två gånger. Nästan. Innerst inne vet jag att jag fortfarande väntar.