tisdag 11 september 2007

Vårdgaranti?

Egentligen bryr jag mig inte om det. Det är sånt som händer. Andra. Och så länge det inte drabbar mig eller någon i min närmaste närhet orkar jag inte engagera mig. En fd klasskompis barn kommer dö. Inte fyra år fyllda. Modern har varit på läkarna, litat på sin magkänsla och sagt att något inte stämmer med sonen. Ingen fara, grabben är bara lite stressad över att du och din sambo ska flytta isär. Kan man bli så stressad att den värsta av tumörer växer fram, på det värsta tänkbara stället?

Jag har inte brytt mig om denne fd klasskamret på lång tid, kommer heller inte att börja göra det nu. Men det är förjävligt. Helt förjävligt och sjukt onödigt. Kunde sonen ha räddats om läkarna inte bagatelliserat mammans ord utan tagit dem på allvar. Alla mina tankar går till dig och sonens pappa idag. Jag hoppas att allt bara är ett stort fult missförstånd och att ni inte kommer att överleva er son.

Inga kommentarer: