Most stupied

Vem är den största idioten? Han eller jag? Idag tänkte jag, för en gångs skull, passa på att vara lite trevlig. Jag frågade därför en klasskamrat hur länge han hade jobbat inom verket. Det är ju en bra fråga, inga längre utsvävningar, är man någorlunda funtad svarar man " tre månader" "ett halvår" eller vad det nu är. Precis när han hade börjat förklara så kände jag att "aj fan, det här vet jag redan". Han var lite luddig i sin förklaring eller så var han bara nervös (ibland tror jag att han vill ligga) så jag ställde en enkel följdfråga. Vilket avgjorde saken. Den värsta dejavun du kan tänka dig svepte över som den aldrig hade gjort annat än svept, över just mig. Han malde på, precis som han rabblade ett mantra. Jag kände mig dum. Han borde känna sig bortglömd. Den förklaringen av hur länge han jobbat borde liksom ha satt sig fast.

Nu stod vi där, kände oss säkert dumma båda två. Jag tänker ändå att han borde vara den som känner sig mest dummast. Mest bortglömd. Hade jag varit han hade jag sagt att "ditt pucko, jag har redan svarat på det här". Så hade vi kunnat garva åt det. Nu blev det bara stelt och menlöst. Och jag kommer fortfarande inte ihåg hur länge han jobbat.