Tog äntligen tag i posthögen som vuxit sig gigantisk på hatthyllan. Efter att moget ha skitit i den i två veckors tid kom ångesten ifatt mig och jag började sprätta. Fortum, SEKO, Bostadsrättsförsäkring hit och fucking CSN dit. Som om inte det vore nog, dags att binda om lånen på denna sjukt stökiga lägenhet. Har jag bott inom dessa fyra väggar i två år? Det är tydligt. I min enfald trodde jag att saker och ting skulle förändras men den mest synbara förändringen tycks vara att min ränta stigit från mirakulöst låga 2,89% till mera normala 4,79%. Och då har jag fått nåt jävla kompispris. Yeah right, som om jag skulle ha vänner på Handelsbanken. Det suger hästballe.
Mina kunskapsområden och definitivt inte heller mina intresseområden sträcker sig till denna typ av nödvändigheter. Som tex vilket elbolag jag ska välja eller hur länge jag vill binda bostadsrättslånhelvetet. För två år sedan tyckte jag obegripligt nog att två år var en rimlig tid att bo kvar i denna ett rum och kök lägenhet. Med öppen planlösning! Det visade ju sig vara ett mindre intelligent val, 200 år hade varit mera realistiskt. Självklart kan man bryta kontraktet men smakar det så kostar det! Exakt hur mycket kunde inte Petta-polare på banken tala om. Jag band på två år. Sällan att jag lär av mina misstag.
Jag kommer inte bara att dö oskuld, jag kommer även vara fattig som en pissig liten lortig sork. Fett less på det knaggliga vuxenlivet. Låt mig och mina gummisnoddar runt vristerna vara. Det är på den nivån jag befinner mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar