Smalhetshysterin

Som nästan alla vet så är mitt pågående projekt att gå ner i vikt. Smal och snygg ska jag bli! Hittills har det gått hur bra som helst. Andra menar nog att jag är manisk men själv menar jag att jag bara har bestämt mig. För första gången i mitt liv är jag sjukt peppad och fruktansvärt taggad. Jag äter mina dagliga 1537 kalorier och när jag har tränat får jag äta mera, om min kropp behöver det.

Idag tror min kropp att den behöver potatisgratäng och för att överleva spjutfinalen även lite varma mackor med bregott och kilovis med ost. Brie och casewnötter. 200 g Marabou chokladkaka. Men allt är en dålig illusion. Igår åt jag en påse Gott & Blandat och det var ju inte ens gott. Helt menlöst. Äter fan hellre smör än godis.

Idag känns det ialla fall riktigt tungt och anledningen stavas helg. På helgen blir allt värre.

Saker som är helt menlösa att göra under tiden man blir smal är:
* gå på stan (det enda man kan köpa är skor eftersom fötterna troligtvis kommer behålla ursprungsform)
* gå på fest (vem har kul utan mat och alkohol)
* fika (helt uteslutet)
* träffa folk vid lunch eller middagstid

Saker som däremot funkar exemplariskt och som jag faktiskt längtar efter är:
* spela badminton
* vara friluftsnerd
* träna löpning

Problemet är att det inte finns några andra hurtbullar som vill dela de här stunderna med mig. Varför vill inte folk träna andra saker än det som erbjuds på tråkiga gym?

Jag frågar mig om det verkligen är värt allt. Allt som jag just nu avstår. Och svaret blir ja. Lätt att jag avstår allt detta för att slippa gå under tjockiskategorin.