Badmintonmongot

Trodde i min enfald att vi lever i en vunnen tid. Att fasoner som sådana var över, förbi och lagda på hyllan. Inte då. När Lina och jag tålmodigt står och väntar på vår badmintonkompis så drar hela karusellen igång. Det känns i luften att något utöver det vanliga kommer att hända. In kommer en jävligt världsvan kille, lila pannband och lite Mitch Buchanon look a like och han ska lira badminton han och han ska ha samma rack som igår och det ska fanimej tejpas! Såklart är han inte över 1,80 för alla äckliga och störda killar är ju pygmeér! På nåt sätt hittar han en likasinnad att badmintona med och det dröjer inte många spelade minutrar innan racketar flyger och hela hallen ekar! FAAAAN! SÅ JÄVLA DÅLIG! FAN OCKSÅ! MEN ÅHH MEN ÅHH MEN ÅHH SÅÅ JÄVLA DÅLIG! HEELVEETEEE! Det var faktiskt barn i hallen och jag kan bara inte tro att det kan vara så viktigt att vinna en sketen badmintonmatch en söndagseftermiddag i Ursvikshallen! Hundra spänn på att han hade svinliten kuk!