Ni som känner mig väl vet att jag har enorma problem med folk som tuggar tuggummi extremt ljudligt och smackande. Inga vanliga Svensson-probs utan här snackar vi sjukt stora psykosociala problem. Stora iklass med att jag inte kan åka samma t-banevagn om jag tvingas utstå synen eller ljudet av någon som frenetiskt tuggar på sitt jävla tuggummi. Inte heller buss, såklart. Hittills har alla mina flygresor varit förskonade från detta äckel och det, mitt herrskap, är jag djupt och evigt tacksam över.
Då har vi det här med att sitta bredvid något tuggummimongo på en föreläsning. Nu var det ju relativt länge sen jag pluggade men nu när jag åter är i skolbänken blir problemet med tuggummismack än märkbart, för att inte tala om psykiskt påfrestande. För att inte all min energi ska förskjutas och handla om att vara fly förbannad så har jag börjat med att byta plats om jag mot all förmodan hamnar bredvid någon som inte fattar bättre utan sitter och där och suger & smackar på sitt lilla tuggummi och därmed indirekt uppmuntrar till gräl. I helt vanlig samtalston förklarar jag att jag har stora problem med folk som tuggar tuggummi ljudligt men att det inte är något personligt utan helt och hållet mitt problem och sedan byter jag helt enkelt plats. Hur smidigt som helst. Tyder det på en enorm mognad eller vad?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar