The President of Manchester

Att ställa ner telefonen på fönsterbrädet efter 65 minuter av stundtals menlöst pratande och känna större glädje än vad alla pengar (nästan) i världen kan ge är en häftig känsla. Björn, om vi fortsätter att vara vänner livet ut så kommer jag aldrig mera att tänka en elak tanke. Aldrig någonsin. Jag kan också tänka mig att nästa gång jag pantar burkar, för en gångs skull, trycka på den gröna knappen och skänka lite money till sinande regnskog, hungriga barn eller vad knappen nu må dölja. Jag kan tom tänka mig att äta bajs, bara vi fortsätter vara vänner. Du är bäst!