lördag 30 juni 2007

Bögorgie!

Jag och två bögar i min 38 kvadrat stora lägenhet. Fick nyss en visning av Ball Bra Brief, i vitt, svart och den syndiga färgen rött. De sover i min 160 säng. Jag sover på en sju centimeter tjock madrass på hallgolvet. Blockerar toan. Ni ska fan inte besudla min toa. Min engelska är så jävla pinsam men det skiter jag i. Det är underbart att ha er här!

onsdag 27 juni 2007

Självupptagen?

Ända sedan förra inlägget, som skrevs för ca 40 minuter sedan, har jag suttit som förstelnad och beundrat mina naglar. Så vackra, så mina. Ibland har jag lyft blicken för att se om regnet fortfarande öser ner och ja, det gör det. Jag kommer nog inte göra nåt vettigt den här dagen. Jag kan inte låta bli att sluta stirra på mina naglar. Jag borde ha svarat när det ringde förut. En fika hade varit trevligt. Även om du är född 1982. Fast å andra sidan, kan jag gå ut med naglarna när det regnar så?

Fruktfilosofi

Utan att tänka på det så äter jag nog fyra eller fem frukter om dagen. För att jag tycker om frukt. Äter du fortfarande din morot om morgonen? Jag tycker det är charmigt om än lustigt. Hur kan man orka tugga så mycket på morgonen. Jag tackar inte nej till sex på morgonen, bara morot.

Jag tycker om all frukt förutom ananas. Och konserverad frukt. Typ körsbär och nektariner. Som ligger i lag, riktigt äckligt. Frukt ätes med fördel färsk. Päron kan vara svårt att få tag på färsk. Det skumma med päron är att först så ligger den omogen i två veckor, under tjugo minuter är den mogen för att sedan bli helt övermogen. Det ÄR händelseförloppet och jag vill inte att ni motsäger mig där.

Jag har issues med bananer. Jag äter bara Chiquitabananer. Anledningen är fisenkel, det är bara de som är goda. Nu börjar jag dock tycka att Chiquitabananerna smakar sådär falskt som andra banansorter kan göra. Vad ska jag göra, banan är ju en bra frukt och jag vill fortsätta äta den.

Jag får komplimanger för mina naglar. Är stolt. Jag har så vackra händer. Glad att folk fattar det.

Den

Den som jag aldrig trodde skulle lämna mig har nu gjort det.
Den som jag trodde hade lämnat mitt liv för alltid kom tillbaka.
Den jag ville vara med svek jag.

tisdag 26 juni 2007

Allsången

Årets första Allsång är över. Det är värt ett inlägg. Under programmets gång har jag kommit till insikt. Det gör jag förvisso hela tiden men ibland blir det bara så tydligt. Kvällens summering:

-jag kommer aldrig någonsin i hela mitt levande liv förstå mig på familjen Wahlgren. Jävla gaphalsar. Med åren borde de bli äldre men de blir ta mej fan bara yngre och yngre.
- Ola Salo kan vara Sveriges sexigaste ehh man.
-Magnus Betnér är också fuckable men jag blir så nervös av män som han.
-jag tänder på fjolliga killar och butchiga tjejer. Det låter väl rimligt en kväll som denna. Funderar på att göra något åt saken. Återkommer.

Nu ska jag lägga mig och läsa "Snabba cash" av Jens Lapidus, cirka två år efter alla andra. Vem bryr sig.

Uuuuwäääk!

Jag hann knappt komma till jobbet idag förrän morgonillamåendet satte igång. Inte pga att jag är gravid, vilket jag ju inte är, utan för att Patrik Isaksson var på tv och ylade med en akustisk gitarr. Det var så obehagligt att vi blev rädda, Niklas och jag.

Nämnas bör att ovanstående hände efter att jag fått vänta i 25 oförstående minuter på att få ett provisoriskt passerkort. Jag glömmer mitt kort och det tar mig 25 minuter. Vakten, som vid stora & små katastrofer ska agera hjälte, behövde 25 minuter på sig att skriva in mitt namn i datorn och sedan trycka enter för att en liten papperslapp skulle bli användbar. Jag vet inte hur jag ska komma över det här. Det jag faktiskt störde mig mest på var att superhulken gnydde på sån där blekinsk dialekt. Det är fan det fulaste jag vet.

Sämst just nu: mitt humör
Bäst just nu: att jag iaf är medveten om det

Måtte djävulen ta alla fruntimmer.

Vuxenpoäng

Jag har aldrig varit så här vuxen förut, men nu är det dags. Jag har köpt två burkar sill, skärgårdssill och senapssill. Jag har längtat hela dagen och snart får jag se om det var värt längtandet. Jag har heller inget emot att börja alla meningar med jag.

För övrigt är jag på dåligt humör. Ingen idé att ringa, kommer troligtvis inte att svara.

måndag 25 juni 2007

Roligaste

Det roligaste som hänt den senaste tiden måste ändå vara...

..Min kompis har så himla ont när han sitter, det blir värre o värre för var dag och när han inte längre kan sitta på sin lilla stjärt så tvingas han iväg till sjukan. Då har han jävligt ont och hemorrojderna liksom hänger ut. Det blir operation och han får stanna över natten. Någon gång under natten vaknar min kompis av att den personen som han delar rum med för ett himla oväsen. Trots att det är mitt i natten så pratas och stojas det. Min kompis ber honom att dämpa sig eftersom det enda han vill är att sova. Inget sker och efter flertalet tillsägelser får min kompis nog och ringer på sköterskan. Han ber att få byta rum eftersom han inte kan sova med dåren som pratar ihjäl honom. Som svar får han att det tyvärr inte finns några andra rum att tillgå V A R P Å min kompis drar ut slangarna ur armen och går därifrån. Klockan är fyra på morgonen, han är nyopererad för hemska hemorrojder och han drar! Från SÖS till Gullmarsplan där han köper sig en kaffé & bulle för att sedan ta första tuben hem. Det är bland det stördaste jag hört. På riktigt riktigt länge.

Hightech-mamman!

Samtal med mamma, fortfarande i Grekland:

Jag: Hej det är jag
Mamma: HEJ
Jag: Mamma..
Mamma: Ja just det..
Jag: Vad gör ni?
Mamma: Sitter på balkongen
Jag: Är hotellet fint?
Mamma: Ja, det är vi och några andra svenskar här. Och så resten polacker och annat löst folk.
Jag: Jaha..
Mamma: Du känner väl ingen polack?

Hon är rolig min mamma.
Idag gratulerade jag David på hans namnsdag. Tror att han blev mycket överraskad och därefter oerhört glad. Undrar om han vill ligga?

söndag 24 juni 2007

Blått e vidrigt

Idag åkte jag blått igen. Ångestframkallande. Jag har inget på den sidan att göra. Och det kan göra mig lite nedstämd. Inte ledsen men nedstämd vilket oftast i slutändan leder till förbannad. Man kan nästan säga att jag hatar den blåa sidan och de som bor där. Jag hatar alla utom Hannah, James, Stella, Gerd, Jen, Cam, Elliot, Lina, Magnus, Mitra och Micke. Har jag nu glömt någon så blir det väl ett jävla liv. De skiter jag i. Pilutta er.

Teknikens under

Samtal med mamma som befinner sig nånstans i den grekiska övärlden:

Jag: Hej
Mamma: HALLÅ HALLÅ!
Jag: Du behöver inte skrika
Mamma: Men gud va bra det hörs
Jag: Visst är det fantastiskt
Mamma: Men gud, jag står ju inte ens utomhus..

Off season

Möter min egen spegelbild, ingen rolig syn. Ögon som inte glittrar, mun som inte ler. Försöker. Ett halvlamt försök. En matt skugga som tar bort det skimrande. Döljer det vackra jag. Jag mår illa hela tiden. Ser stjärnfall var och varannan dag. Jag som äter frukt och grönt till förbannelse.

Jag kan inte sluta fundera på om du läser och i så fall varför. Jag skiter kanske i vilket. Eller inte. Jag skiter sällan i saker som berör mig. Dessutom är jag nyfiken på om hon visste vad du gav mig i present. Om jag vore hon skulle jag inte tycka det var okej. Ingen skulle tycka en sådan present vore okej. För du la ner din själ i den. Inga pengar alls, bara tid och engagemang.

På tunnelbanan hem i fredags natt satt ett gäng killar, runt 20-25 års åldern. De satt och visade sina kukar för varandra. Trodde de var diskreta. Jag kunde inte låta bli att le. Vad var meningen med hela viseriet? Så fort de fick se en ny så bara skrek de. Kukar är fula, det är inte direkt nåt nytt.

lördag 23 juni 2007

Bli masserad

Karin, som är en god vän är också utbildad diplomerad massageterapeut. Det betyder att hon masserar. Så att Du ska få mindre ont, bli mindre stel, få kroppen i cirkulation. Njuta av egen lyxighet. Investera i dig själv. Jobbar man på tex bank i Norrköping har man sjukt nära till salongen och säkert en massa pengar som bara ligger och dräller! Ring redan idag och boka en tid, 073-3322590.

Fuckable

Hur blir ditt omdöme med alkohol i kroppen? Det är snudd på äckligt hur omdömet förändras i takt med hur mycket folk häller i sig. Jag ska inte säga att jag är annorlunda på nåt sätt men fullt så grisig som andra, det är jag faktiskt inte. Om någon tex är jätteful och inte ens har ett enda fint drag (dessutom rätt otrevlig) när festen börjar så kan väl den personen omöjligen bli fuckable senare? Trots hundra öl och kanske lite starksprit.

Kan inte folk våga hångla utan alkohol i kroppen? Det skulle jag vilja. Eller så skulle jag vilja att det kom lite fler fuckable personer till festen redan från början. Personer som man inte behöver supa snygga. Det blir liksom så oäkta. Och jag gillar inte oäkta.

Till lunch igår åt jag en kokt korv, tre färsk potatisar, ett stekt ägg, en halv avocado och curryketchup. Idag vore det smaskigt med något annat.

Jag gömmer mig framför TV´n för att titta på ”Sommarkrysset”. Om det hade varit nåt. I övrigt har jag strukit ett stort jävla streck över den här dagen.

Befogat hat

Jag är helt mållös. Matt, förbannad och mållös. Och äcklad. Hatat väller upp i min kropp. Har aldrig fattat varför folk väljer att resa till Indien. Ingenting lockar mig dit. Nu efter jag sett en dokumentär om hur en fyraårig pojke tvingas till misshandel av alla de slag vet jag att jag aldrig frivilligt kommer sätta min fot i detta jävla utvecklingsstörda land. En fyråring som tvingas att springa maratonlopp, ett efter ett, utan vare sig vatten eller mat. Utan vila. Utan någon som helst humanitet. Ett barn utan något värde. Kollapser och konvulsioner. ”Tränare” som menar att det inte är någon fara. Ett barn som kan dö vilken sekund som helst. För att vuxna plågar honom till döds. Myndigheter som inte gör ett skit. Varför får sådana jävla skitländer finnas? Varför får vuxna bete sig på vilka korkade sätt som helst? Varför ska en vuxens önskan om berömmelse få övervinna ett barns liv? Jag skulle vilja utrota hela Indien. Låta döda den mannen som misshandlar barn på detta sätt. Det är inte konstigt att fördomar har möjlighet att växa sig starkt till det vi kallar hat. Jag hatar. Och är inte så främmande för dödsstraff i sådana lägen.

And then

Midsommarhelgen rullar vidare. Regn. Fortfarande. Å vad jag njuter. Är jag hjärtlös när jag önskar regn? Mina vänner är ute i skääärgården och glassar. Mina vänner ligger bakis och slökollar film. Mina vänner undrar varför de hånglade med Peter Griffin ochTorsten Flinck. Äter överblivna chipsrester från igår. Jag älskar att inte ha något hjärta. Därför är jag helt oberörd av allt elände. Händer det mig något slipper det ju göra ont. Jag går bara runt här i min lilla lägenhet och lyssnar på good music och dansar lite lojt. Kan vispa till mig en chokladpudding om det är det jag helst vill. Skrattar lite åt andras misslyckanden. Tänker på hur bra och lyckad jag är. Sprang flera kilometer i morse. Smal är jag nu också.

Become a superstare!

Ring och boka! Det ska jag göra! Gör vi det tillsammans?

Midsommardagen

Idag har Adolf namnsdag. Inget att fira med andra ord. Tänk om man lider av en sjukdom som har karaktär av att man inte kommer ihåg tidigare historiska händelser plus att man tycker att namnet Adolf skulle passa på sin lille nykläckta son. Obehagligt.

Jag är inte bakful(l) trots att jag snällt drack upp mitt medhavda vin. Klockan tolv hade vi fått nog av Midsommarfirande och begav oss mot närmsta grill för att fylla på kaloridepån iform av hamburgare. Jag vet inte om min var färdigstekt. Sen pratade vi om favoritfärger, varför folk inte vill ha sex innan äktenskapet, om hur det är att bo på Kungliga resp okungliga Djursholm och om att det finns folk som sparar använda kondomer i sina dagböcker. Kvällen var alltså inte olyckad men heller inte den absolut mest fantastiska.

Efter förra helgens ultimata happening hos Angel & Steffo har festvärden/innan mycket att bevisa.

Det känns som det är en jättekonstig dag. Helst skulle jag vilja att Emma kom. Men jag vet att hon inte gör det. Jag vet inte vad jag vill göra idag. Vet inte vad jag vill alls faktiskt.

Jag är mycket dålig på att vara den där horan som jag tydligen får vara så mycket som jag vill. Förra veckans badpojke fick mig att för en stund sluta drömma om dig och det var verkligen skönt men nu tycks jag vara tillbaka på minerad mark igen. Vad är det du har som jag håller av så mycket?

fredag 22 juni 2007

Kloka födelsedagsord

Anna är födelesdagsbarn idag, 30 härliga år och hon är klokare än någonsin! Hon säger att jag får vara hur mycket hora jag vill och att alla ska skita i vad jag gör och med vem! Jag har aldrig tänkt på det på det sättet förut men när hon lägger fram det så vet jag ju att hon har rätt. För att man blir uppvaktad av fler än en så behöver ju inte det betyda en massa lovande från min sida, eller hur? Blir man automatiskt så klok vid en ålder av den digniteten? Ha den äran min vän och må du få allt du önskar dig. Puss!

KBT?

Jag är blott enochsextiotvåkommaåtta meter lång. Ändå ser jag ner på typ alla.

Fuck you

Man byter inte telefonnummer om man redan har ett som är bra. Man kan dock flytta om man man känner för det. Om den lägenhet man har känns för liten. Men inte ihop med henne. Inte utan mig. Men vi kan ju inte bo tre där. Och jag vill ju inte ens bo med dig. Ännu mindre vara ihop med dig. Varför tänker jag då de här bisarra tankarna? Du får väl fan bo med vem du vill. Hon är säkert asdum i huvet och rätt ful. Ful och tråkig. Så att ni matchar varandra.

Men det stör mig att du typ ville träffa mig en gång i veckan och med den här jävla apan ville du flytta ihop med. Hoppas du får en skitdålig midsommar. Och ett aspissigt liv.

Midsommar

Midsommer eve eller what? Idag ska det ätas sill det ska drickas nubbe och det ska dansas. Små grodorna hej hopp. Är det idag? Dra mig baklänges men jag tror minsann att jag är ledig idag (måste kolla schemat) Ganska aspissigt väder, inte regn men heller inte sol.

Emma har jobbat arslet av sig och ska vila i Gryt. Anna drar till Öland och ska därför typ packa. Men först säkert grilla sill hos Anders. Jag fick komma och gästa hos båda mina underbara vänner men jag orkade inte åka tåg. Orkar inte bli bakis och vänta på att det ska bli söndag för att åka tåg tillbaka hem igen. Dessutom ser min lägenhet ut som skit.

Det blir 30-års fest för mig ikväll! Inte min alltså, jag rä mycke tyngre än så.

Fan va roligt det blir när bokstäverna hamnar på sniskan. Det får stå stå. Glad midsommar!

torsdag 21 juni 2007

Pappa 60 år

Min pappa fyller 60 år idag. Grattis! Det firas med pompa & ståt i Grekland, utan barn och barnbarn. Vad är det för jävla stil? Tur att tekniken of 2007 är strålande god, jag kunde ringa och gratta och det knastrade eller bröts inte en enda gång. Samtalet förflöt på bra, hans sista mening var "du ska ha tack för att du ringde". Och så var dagen förstörd. Jag hatar det uttrycket, klart som fan jag ringer min egen far på hans enda 60 års dag. Dessutom lät han som farmor när han sa det och henne kan jag inte med. Inte ens om morgondagen är midsommar.

onsdag 20 juni 2007

Topp tre

Jag är verkligen inte toknöjd med min kropp. Jag är heller inte galet missnöjd, så missnöjd att jag skulle kunna tänka mig att göra nånting åt det, typ hetsträna, äta ingenting eller operera mig. (För att jag redan har opererat mig!) Jag har kommit på att jag har tre favoritkroppsdelar och det är följande:

1. Fötterna
2. Läpparna
3. Händerna eller kanske mer fingrarna (men då blir det ju 12 favvodelar o det känns helt plötsligt som jag är överdrivet nöjd med min kropp och då far jag ju med osanning)

Om någon annan tycker något annat så varsegod, här snålar vi inte på komplimangerna!

Justin T & Glassen

Jag fick frågan om jag ville följa med på Justin Timberlake igår! I Globen som en konsert eller nåt. Oj vad jag hade velat det om jag inte skulle ha ätit mat middag med Anna. Några kanske tror att jag nu är sur och bitter över Annas existens på jorden men det är jag inte, jag valde att äta med Anna.

Justin är ful men sexig ändå. Ganska lustig kombination.

Igår gick jag på Västerbron. Efter halva bron möter jag fyra killar varav en har en påse från Konsum. Jag ser hur han med påsen tar fram en Magnum (glass) och börjar ta bort pappret, jag tänker att han ska äta glassen. Jag är avundsjuk på folk som kan spara godsaker så länge. Min glass hade varit slut efter halva Västerbron.

Hans tanke kan ju dock ha varit att kasta ner glassen i vattnet, från den högsta punkten från bron. Det vet jag inget om.

tisdag 19 juni 2007

Sökes: handlingskraft!

Är hela världens befolkningen efterbliven och handlingsförlamad, eller är det bara ett typiskt svenskt fenomen? Ska man behöva skämmas för hela människosläktet?!

Som alltid när jag åker tunnelbana till jobbet senare än klockan 06:07 är det massor av andra äckliga människor som också vill åka med. De flesta läser Metro, vissa City för att de inte fattar bättre! En del sover och en del sminkar sig (sånt gör man väl för i helvete hemma) och en del bara sitter där. De flesta beter sig i alla fall någorlunda normalt även om jag tycker att smink hör hemma framför badrumsspegeln.

En del har inte hajat det här med samhällets oskrivna regler och normer utan beter sig på ett sätt som inte passar sig bland andra människor. Sådant beteende är tex att skrika, röka och spotta. Det är inte okej att göra i tunnelbanevagnen. Inte ens om klockan är efter 06:07.

Idag var det såklart en pundare som fick frispel och gjorde allt som man inte bör göra i en tunnelbanevagn. Jag hör hur det bökas & stökas och hur någon tillslut säger/ropar/ryter att nu får det fan vara nog. Slänger en blick bakåt och ser hur en kostymkille trycker upp en rökande sprattlande skrikande och spottande pundare mot väggen. Vagnen är full av resenärer, verkligen full och ingen gör nåt. Förutom jag.

Plötsligt läser A L L A Metro och ingen tycks se att det ligger en kostymkille över en stökande pundare. Jag trodde inte själv att jag skulle reagera så snabbt som jag gjorde (klapp på axeln) men kostymkillen såg ut att behöva lite hjälp, tex att ta ifrån pundaren ciggen, hålla fast hans ben så kan inte kunde fortsätta sparkas eller trycka bort hans huvud så vi slapp få hans pundarspott i fejat.

Är det inte jävligt märkligt att endast två personer i en full tunnelbanevagn reagerar i en sådan situation? Vore jag kostymkillen hade jag självklart velat ha hjälp. Känna att någon finns där och stöttar en, hjälper till och är på din sida. Finnas nära. Att vara två är jävligt stor skillnad mot att vara en.

Jag tycker det är sjukt och fegt och överjävligt att människor vägrar att se och hjälpa till, någon kunde ju ialla fall ha frågat om vi behövde hjälp. Nästa gång kan det vara du som blir attackerad av nån halvskum typ och hur kul är det då om ingen ser dig utan vill läsa Metro tills ögonen blöder. Jävla tafatta idioter. Skämmes ta mej fan.

måndag 18 juni 2007

Om

Idag när jag var ute och cyklade så bara slog det mig: var jag verkligen kär i dig? Såna fall varför? Jag har ju trott det typ hur länge som helst, att jag var det, kär i dig. Ibland tror jag det fortfarande. Fast det kanske inte alls är så och då är det ju jävligt onödigt att jag går omkring och tror det. Därför måste jag reda ut det här. Så jag vet vad jag hädanefter ska gå omkring att tro och tänka.

Om jag inte var kär, vad var jag då? Jag tänkte ju på dig konstant och blev varm av lycka när jag fick veta att du tänkte på mig tillbaka. Vi satt i varsin del av landet och tänkte på varandra. Sen sket sig allt. Tror det var för en dålig kyss skull.

Om man vill berätta saker för någon hela tiden och höra vad den har att säga tillbaka. Om man inte kan få nog av någons röst eller doft, då är man ju nåt. Nåt i den personen. Och om man sen önskar av hela sitt hjärta att den personen skulle vara i samma rum så att man kanske kan få ta lite på den personens skuldra, eller ialla fall snudda lite på en utsträckt arm. Då är man ju definitivt nåt.

Om man är glad när en person får gå på rolig fest och träffa vänner och dricka sig lagom salongsig men ännu gladare när personen ringer och säger att den hellre hade velat vara någon annanstans. Om man blir glad och varm i hela kroppen när personen säger ens namn. Då kan jag inte låta bli att tro att man är kär.

Undrar hur allt det ljusa bara kan ta slut. Helt avstängd på tidigare känslor. För en dålig kyss skull?

Jag kommer ingen vart. Jag vill ha den personen i mitt liv. Jag vill inte att den personen ska finnas i någon annans. På vilket sätt vill jag ha personen i mitt liv? Måste komma på det men hur?

Inget

Någon som ska föreställa min vän ringde igår och lät mig få veta att vi, hon och jag, är sådana tjejer folk måste lära känna för att kunna bli intresserade av. Indirekt tycker hon alltså att jag är ful. Det fattar ju vilken efterbliven som helst. Eftersom adjektivet trevlig vanligtvis inte förknippas med mig ligger jag jävligt illa till. Det kan de flesta också räkna ut, behöver knappt vara efterbliven för att haja det. När jag tänker efter så är jag inte så jävla ful. I vissa vinklar nästan helt okej. Det finns verkligen folk som har det värre, jag kan räkna upp flera stycken som jag nog tycker är rätt fula.

Imorse när jag skulle åka med tåget som tar mig till den blåa sidan av staden så regnade det. Attans vad typiskt, tänkte jag, varför måste det regna? Sen tänkte jag att jag kunde ju ha tagit regnjackan.

söndag 17 juni 2007

Etik och moral

Jag har två stora problem nu. Det är att jag 1. inte kan sova och 2. är människofientlig. Helt oberoende av varandra, men lika verkligt. Jag tycker inte om människor. Inte djur heller. Jag tycker om böcker. De förstår mig och jag förstår dem.

Folk förtjänar fan inte bra, bättre, bäst. Min mamma har alltid sagt att de flesta är dumma i sina huvuden och fattar inte hur man beter sig. Och jag börjar tro hennes ord. Människor i min omgivning säger att jag har så många vänner. Och jag har själv också alltid trott det men nu undrar jag. Är det sant? Är de mina vänner? Är jag deras vän? Vad vill vi få ut av det som kallas vänskap? Jag vill få ut kontinuitet. Inte att höra av sig när det passar. Dig. Sånt stör min, annars så friska hjärna. En efter en börjar missförstå mig. Jag orkar inte förklara och tänker att det är lättare att inte säga nåt alls. Därav ännu mer missförstånd. Jag orkar inte bry mig och det är dåligt. Jag bruka hata folk som inte bryr sig. Tänk om jag skulle sluta höra av mig, för att testa er. Jag ska fan göra det. Då får vi se hur många vänner jag egentligen hade. Gud va jag gnäller. Men det kan inte komma solsken ur arslet every day of the year.

Men jag blir så trött på folk. Så satans trött. Jag vill bara leva och inte analysera sönder hela världen. Jag har gjort det så det räcker. Mer tid med Emma, för hon är bäst. Hon fattar precis allt utan att man måste tvinga henne att förstå. Nästan. Jag bodde med henne ett dygn och jag blev inte trött på henne. Det är good news. Bad news är att jag vet att ett dygn är ungefär vad jag pallar. Nä, that was a fucking lie.

Jag skulle vilja bli snällare, om det är det som krävs.

Men jag blir trött på folk. Gemene folk. På gator och torg. Trött på folk som jag inte känner och det är ju helt menlöst. Och på folk som inte gör som jag vill. Tror jag. Av inga resonabla anledningar alls. Det skrämmer mig. Jag vill lära mig att kompromissa.

Pip pip. Ett meddelande mottaget. Displayen i färg. Ett mms på ett jävla golv. Hur orättvis får världen bli?

Wtf

Imorgon har det gått sex veckor. Du kan tydligen inte hantera det och jag kan det definitivt inte. Vi fortsätter väl så här ett tag till då. Känns ju jävligt onödigt men vad att göra. Är det här slutet på en vänskap som vi trodde skulle hålla till slutet. Alltså, det riktiga slutet. Sjukt ju. Jag orkar inte engagera mig. Det säger väl allt. Ledsen för det.

Best weekend

För typ två dygn sedan satt vi hemma hos Angel och sambo och klurade på vad vi skulle äta. Thai eller nåt annat. Valet (vet)landade på thai, funkar tamejtusan alltid. Vi antog att det skulle bli en kul kväll men hur kul kunde vi aldrig drömma om.

Otaliga flarror vin, champagne och säkert några öl (för dem som dricker det) senare så hamnade vi tillslut på stranden. Visst var det min idé och visst hakade ni på och visst beställde vi taxi klockan 02:50 för att dra till beachen! Mer vin och så Angels inte jättestora bikini, just bring it on! Alltså, du har inte små bröst men jag har fan större! Tyckte ändå jag var rätt läcker där i sommarnatten, trots en alltför liten tutthållare. Eller var det den som gjorde det.

Vi stannade i två timmar innan taxiresa beställdes hem. Alla kom i havet (hehe alla kom i havet, fan va härligt det hade varit) det var inte alls kallt i vattnet, däremot höll jag på att förfrysa mina stackars fötter i gräset/sanden på väg till och från badandet.

Alla var nog svinpackade för tydligen hade det varit 6 grader ute den natten. Riktigt kyligt, sa Emmas mamma som jobbat natt då vi som bäst badade o stod i.

Tätt tillsammans satt vi där på stranden och inte en jävel där. Inga skrikande barn eller störande fjortisar. Bara vi och så vinet då. Någon som frågade hur det var med mina fötter, samma någon som stoppade om dem med sin handduk, för att jag skulle slippa frysa. Någons arm runt mig, ett lår som ligger mot mitt, värmer min frusna kropp. Ett somnande huvud mot min axel. En smekning på hans kind, vännen, vi måste åka nu. Hackande tänder, isbitar till ben, en arm runt midjan som gör det varmare. Varmare och bättre.

En fråga om jag vill följa med hem. Sova där. Hos dig. Frestande men nej tack. Alkoholens baksida kommer visa sig från sin allra sämsta sida och det bara om några timmar. Ställ samma fråga idag och svaret skulle bli något helt annat. Svaret skulle bli så mycket annorlunda.

Du är fin.

-----------------------------------------------------

Dagen efter. Vill inte ha den ogjord. Trots att vi låg i sängen till halv fem. Ja, Emma, god som hon är, drog ju till affan vid halv tre och köpte HÖR OCH HÄPNA jordbubbar, crossianter och rostbiff och Pepsi Max såklart!

Vid fem bestämde vi att vi var tvungna att göra något vettigt av dagen. Satte oss därför i bilen och styrde mot okänt mål, vilket visade sig vara Kolmården och Kvarsebo. Hade varit hur mysigt som helst med safariparken men tyvärr var klockan too much. Att bara få sitta och åka bil med en ängel vid sidan om, sjunga med till en skrålande radio och avsluta med ett Maxmål, det är livet det.

Helgen har varit helt exeptionellt lyckad. Om bara mobiljävlen vill pipa också.

Back

Mitt golv, mitt köksbord, min toalett, min säng. Mitt. Alltihopa. Jag är tillbaka i huvudstaden. Och det regnar men vad gör väl det när jag har haft den bästaste av veckor.

Imorgon ska jag ringa mitt jobb och fråga om jag kan få stanna på bonusledigt även veckan som kommer. I värsta fall får jag snällt gå och jobba två dagar. Det funkar men jag vill ju helst inte det. Vill ju helst fortsätta vara ledig och lycklig.

Jag är fortfarande lite yr av veckan som varit, det har liksom varit överträffligt bra. Vill gärna berätta om den, få det på print men det känns skitsvårt. Återberättelser blir sällan lika bra som orginalet. Tur att jag alltid kommer bära med mig det i minnet.

En sak som jag dock stör mig på. Och det är att det inte finns några fina bäbiskläder till flickor. Absolut inga alls. Hittade en cool Fred Perry T-shirt, till en 2-åring så det funkar ju inte. Jag vägrar köpa nåt i grisskärt, bäbisrosa är fan asfult. Ska träffa Stella imorgon och hon lär ju bli utan present. Idag har jag avhandlat eller ohandlat Zara, H&M, Lindex, Kappahl, Åhlens, Mexx och Esperit. Villervalla hade en ursöt klänning i brun/vitt med oranga muddar men i storlek 74. Hallå, ungen är ju nykläckt! Funderar på att istället baka en paj (köttfärs) (John har säkert recept) till föräldrarna, men det blir ju liksom inte Stella snyggare för, eller gladare. Å andra sidan fattar hon inte om hon får en brun/vit klänning med oranga muddar på heller. Jag kommer tomhänt, förutom boken jag köpte för long time ago. Tänker fan inte köpa nåt för köpandets skull. Ni får hata mig om ni vill, det gör ju alla andra.

New born

Sally
17 juni kl 03:03
3535 g
50 cm

fredag 15 juni 2007

Itchy feet

Jag bodde i den här hålan i 19 år. Sen fick jag nog och valde att flytta på mig. Lite beslutsångest så det blev Bryssel (obra), Göteborg (blåsigt), Eskilstuna (menlöst) och så Stockholm. Lite Norrköping (ångest). Och Stockholm igen. Och ingen mer stans. Ännu. Stockholm är kanske inte bäst men ialla fall mest rätt för mig. För där har jag alla mina saker. Som jag kan sakna när jag är på besök hemma i hålan igen. Som nu.

I fem dagar har jag varit i hålan. Nästan. Två av dem låg jag ju och slöade i hängmattan. Hängmattan är placerad på verandan i sommarstugan, beläget någon mil utanför hålan. Därav gills dessa dagar inte. En dag var jag och härjade i Norrköping. Således går även den dagen bort. Kvar blir då igår och idag. Igår var okej. Idag är inte okej. Idag är precis lika tråkigt som då och jag mindes med ens varför jag flyttade.

Imorse tänkte jag att jag klarar ju ett par dagar till här, har knappt hunnit umgås med la familia, och det är ändå lite rofyllt. Mysigt att bara vara. Om det inte vore för allt pack man stöter på när man är ute och går. Jag flyttade ju härifrån för att jag inte ville prata med er, för att jag inte är ett dugg intresserad av er och ert liv. Så varför skulle jag vara nyfiken nu? Jag lovar att ringa om jag ändrar mig och vill veta. Men fråga fan inget om mig.

Dessutom är hålan ful. Okej om hålan var en idyllisk norrlands ort med vacker natur och frisk luft. Eller om hålan låg i Skåneland. Men hålan är en vanlig jävla håla, ful och dan. Med asmånga pizzerior och en bankomat som förövrigt var "ur funktion" idag.

Jag skulle kunna stanna i hängmatten några dagar till (har fortfarande en och en halv bok som vill bli utlästa). Om det inte vore för att jag längtar hem. Jag har väl det som kallas itchy feet. Det liksom kliar i dem och vart jag än är så längtar jag alltid någon annanstans. Som att min själ aldrig kan få ro, hela tiden längtar den bort och till något annat, nåt som jag tror är bättre. För jag vet att så fort jag landat i Stockholm så kommer mina resben klia igen. Tänkt att jag borde nog ha stannat lite till, var det inte bättre där.. i hålan.

Någon

Jag känner någon. Jag hatar att känna någon. Hatar för att det inte räcker för mig, att känna någon. Just denna någon vill jag hellre vara ett med. Inte bara känna någon som så många andra gör med dig. Jag vill vara din. Din allra bästa. Och du min.

Jag vill att någon ska längta, drömma och vilja ha mig på samma sätt som jag vill ha någon. Om jag inte kan få vara någons på det där alldeles speciella sättet, då får det va.

När förståndet når mig och jag kommer till insikt om att jag aldrig kommer komma närmre. Aldrig kommer att känna någon på ett annat sätt än vem som helst. Då har jag allvarliga planer på att sluta känna någon.

Du kan dra åt helvete och jag med dig. För allt jag vill är att få vara alldeles intill. Finnas nära nära och känna din andedräkt mot min. Morgon och kväll. Viska att jag vill ha dig, precis där, precis då, precis som du är.

Jag är förtrollad av din själ och av din skönhet. Ge mig styrka att inte bli påverkad. Ge mig frid och du ska inte längre finnas i min tanke. I min tanke vill bara verkligheten existera, inte du. Låt mig bli hel utan dig. Du är inget för mig.

Nya barn

Jag vet att det föds barn hela tiden. Plopp plopp och så lite moderkaka och klipp klipp, navelsträngen mellan saxens vassa kanter. Världens stoltaste fader. Eller mormor eller syrra eller vem det nu är som håller i saxen. Det är liksom inget nytt fenomen att barn föds. Varje dag, varje minut öppnas världen för nya nyfikna ögon.
Det är väl inte så himla speciellt.
Kan man kanske tro.
Men när det är ens bästa kompis som, efter 9 månader och tio dagars väntan, blivit mamma, då är det allt annat än ospeciellt.
Hannah & James har fått en alldeles egen liten prinsessa.
En tösabit.
Tydligen ska hon vara världens vackraste och mest underbara, säger Hannah. Och jag kan nog vara beredd att hålla med, trots att jag inte ens sett flickebarnet.
För kort räknas inte.
Kort är inte verkligt nog.
Det här är inte verkligt.
Ni har ett barn.
Har ett barn.
Ett barn.
Barn.
Nu är ni tre.
Overkligt.

onsdag 13 juni 2007

The day

Det gör inget att det regnar. Regn ute sol i sinnet. Typ.

Norrköping var trevligt idag. Tiden flög fram, hur den nu kan göra det. Det finns så många konstiga ordspråk som jag inte riktigt hajjat innebörden av. Förmiddagsfika med Sara, jättehöggravid och hur snygg & sexig som helst! Om man gillar gravida kvinnor vill säga. Vilket vi alla (tvingas) gör(a)! Det blir en pojk vilken dag som helst. Eller en tösabit. Sen är det "bara" Elin och Nettan kvar va. Så har Petra, Therese, Hannah, Sara, Elin och Nettan (och säkert skitmånga andra som jag inte bryr mig ett skit om) gjort sitt för att föra sina eminenta gener vidare. Vilken jävla babyboomtrend!

Lunch med Emma. Gott, trevligt och roligt. Mer än trevligt förresten, trevligt är ett dåligt ord som jag inte alls gillar. Att vara trevlig är som att vara en i mängden, smälta in i den grå jävla astråkiga massan. Fördom fördom på väggen där...

40 minuter hos Claes Ohlsson varav 37 bestod i att samtala med den nyaste och stoltaste mamman, Stellas mamma Hannah. Äntligen fick jag ställa (haha ställa...) alla de där smaskiga frågorna, dom där ingen annan vågar fråga. Som man inte vill ställa (amen gud) men som man ändå måste ha svar på. 19 timmar tog det och moderkakan ville inte trilla ut. Jihuu vad jag längtar till den dagen jag ska fisa ut en unge.
Hannah, älskade vännen. Du är bäst.

Norrköpingsvistelsen avslutades med att jag bjöd in mig själv lite snyggt till Angel och Steffo (ehh sen när blev sambon Steffo, undrar Angel lite diskret) inte bara en gång utan kanske eventuellt även till fredagens happening! Det låter kul, partaj med lärarmaffian!

Nu är det bara smörgåstårtan kvar så har den här dagen också rotts i land. Som det så käckt heter, det är ju en dag imorgon med. Må hända dags att tänka på refrängen. Det är inte jag som skriver det här, det är alla barnafödslar runtomkring mig som påverkar mig på djupet. Egentligen är jag cool.

Liggsår med mjölk

Inte mycket skrivet. För jag håller på att leva livet.

Efter två otroligt lata men deluxa dagar i hängmattan (läs "Edward Finnigans Upprättelse", galet bra). Eller, jag har faktiskt varvat hängmattan med solstolen. Jag är inte så lat att jag bara ligger och bresar i en o samma stol. Nej, det skulle vara synd om solstolen om den inte fick bli använd. Och det skulle vara dubbelt synd om jordgubbarna och glassen och Bacardi breezern om de inte fick komma till min mage.

Idag ska jag dock överge bok och solande för lite mer sociala aktiviteter. Ska köra pappas nya bil till Peking! Vad jag har längtat efter att få vara den som styr rattandet. Jag måste fixa mig en alldeles egen bil. Om studenter (läs: Chris som fan inte ens sommarjobbar, ditt äckel) har råd har jag råd. Kanske inte med en Audi A4 men nåt mindre glassigt vrålåk kanske.

Det ska bli skönt att få komma bort från stranden och solen ett tag. Ikväll ska jag få smörgåstårta hos min syster. Igår fick jag också lagom rysligt mycket pengar. Tack! Grymt bra start på den här bonussemestern. Jag är ett äckelbarn!

lördag 9 juni 2007

Menlöst blaj

Christopher, kommer du ihåg när vi bakade pizza? Att vi samtidigt kom på att degen kändes som en död kvinnas hud. Stundtals känner jag, att min annars så vansinnigt heta & läckra kropp, förvandlas och wips så befinner jag mig i en gammal människas kropp! Typ när jag ser på "Sommarkrysset" som jag tydligen gör varje lördagkväll. Men det är ju så husmorskäckt och ärtigt, hela Sverige dansar och ler och jag med dem! Jag är en äkta nerd, as we say, white and nerdy! Mina bästa program som jag måste följa slaviskt är Idol, Lets Dance och nu Sommarkrysset. Jag gillar Beverly Hills 90210 också, och Family Guy.

Men idag kunde jag inte låta bli att bli besviken. Vad gjorde egentligen Emilia där? Släpa dit nåt gammalt 1990-tals luder. Eller jag vet väl inte när hennes one hit wonder var som populärast. Hon var hur som riktigt risig ikväll, bjöd på en sjudundrande "show" påtänd som ett hus och med en röst lika klar som bajs. Skitpinit var det! Och Alban, Doktor Alban för er som missat denna braksuccé till artist, han var inte mycket bättre han. Efter så många år i musikaliska Svedala borde han lärt sig nåt annat än att stå och se efterbliven ut.

Men vad jag egentligen ville säga var, Christopher, är du kvar i luften? Har det blivit nåt fel på utlösaren? Har det blivit nåt rätt på utlösaren? Kan du ringa mig eller? I´m like dying here. Hur ballt var det?

Typ semestah

En dag kvar, sen är jag bonus ledig! I NIO DAGAR! Och jag får betalt! Fett skönt! Redan imorgon lämnar jag storstaden för småstadens charm. Har planer på att ligga i hängmattan (japp, vi har en sån!) läsa bok, bada lite, äta nyplockade jordgubbar från landet (eller det är kanske för tidigt) köra Björns båt (in my dreams) träffa Aine & Noel, han fyller 2, hänga med Karin, roadtrippa till förslagsvis Linköping & Norrköping, leka med systerbarnen, fira pappa, gå på fest hos Angel och ehh inget mer.

Stockholm Maraton

Jag är glad att jag jobbade idag. Jag är inte lika glad att jag tog cykeln till jobbet. Jävla skitmotvind H E L A vägen hem! Hur många gånger ska jag behöva tala om att jag haaatar motvind. Blir jättearg ju..

Glad för att jobba, tänker ni. Hon har ju varit helt rabiat när det gäller jobbet den senaste tiden. Jo, men idag var det så förbaskat varmt att det var skönt att tvingas vara inne. Hade planer på att lägga mig på gräset och paniksola de sista soltimmarna men så tänkte jag att nån måtta får det väl ändå va. Jag kommer hinna bli brun ändå! Denna ständiga fåfänga.

Det var en himla massa människor som sprang omkring när jag cyklade hem. Stockholm Maraton! Idag?! Herregud, är min spontana tanke. Hur kan det vara möjligt, i denna värme? Det kan ju inte bara vara idiotiskt, det måste ju faktiskt också vara en ren hälsofara. För det var inte bara vältränade tjommar som kutade förbi, nej då, här fanns alla kategorier inräknade. Och då syftar jag främst på äldre och tjocka människor. HUR ÄR DET MÖJLIGT? Jag förespråkar verkligen motion, för alla, kanske särskilt tjocka, men hur många mil som helst, på asfalt i typ 40 graders värme. Jag kan bara inte fatta det.

Sist jag visste nåt om maraton så sprangs det 4,2 mil. På ett bräde. Jag som blev trött av cykelturen hem, eller om jag mest blev förbannad. I alla fall så såg jag när den ledande klungan bestående av fyra kenyaner liksom swishade förbi. Vi talar då inte jogging! Imponerande om än galet. I alla fall för lönnfeta svenskar.

Idag fyller Therese år. 31 stycken. Hip hip hurra!

fredag 8 juni 2007

Livets motto

Jag vill leva och känna inte bara finnas och fungera.

Lilla husfrun

Jag är den perfekta lilla husfrun, den optimala Mullemamman! Som i tanken alltid är närvarande och jämt & ständigt tycks ha, i alla fall hyfsad koll, som inte tolererar att det där lilla extra saknas. Som alltid tycks få tiden att räcka till för att stunden ska bli så njutbar som möjligt. Jag skulle tex aldrig låta de mina få en middag utan alla kostcirkelns delar eller låta ungarnas picknick bestå av en Gorbys och en Cola! Jag skulle heller aldrig kalla dom för ungarna. Eller jo, lätt att jag skulle.

Det är mig det är roligt att reta när picknickar ska lagas och korgar packas. Det är också mig alla egentligen vill hänga med när sommarens lata och sköna stranddagar nalkas. Det är min energi på morgonkvisten alla andra önskar de hade. För hör bara hur underbart vi haft det dem senaste dagarna! Visst är det sällskapets förtjänst men likväl det vi stoppat i magen.

Pestopastasallad med körsbärstomater, ruccola och feta! Eller vad sägs om gårdagens baguette fylld med lönnebergaskinka, mozarella toppad med krispig sallad och tunt skivad squash, lite flingsalt & ringlad olivolja och så klart för den Norrlandsinköpta picknickkorgen! Imorse tog jag på mig mitt rödvitrutiga förkläde och ställde mig och stekte pannkakor! Till och med jag blev förvånad där! Och så en liten burk med sylt och en annan liten burk med socker! Casewnötter, Fingermarie och vattenmelon skuren i kuber! Behöver jag förklara varför? Nötterna för saltets skull, kexen för att kroppen på eftermiddagen behöver nåt sött och vattenmelonen, jaa, inte fan vet ja! Och så tonvis med vatten! Vilken jävla härlig kärring jag är! Någon som vill gifta sig med en gång?

Helt sjukt skönt har det varit idag. Jag, Anna och John var i Vinterviken och bara njöt. Och åt såklart. Fast det är inget gott att äta när det är så varmt så därför åt vi nästan inget. Jag badade som aldrig förr, hoppade och gjorde stiliga undervattenrörelser… För att för en gångs skull inte vara ironisk så var det galet skönt i vattnet. Svalkande och alldeles alldeles underbart.

Det tråkiga är att det inte går att ha typ ganska långa naglar när man ska kasta freesbe. Man får liksom inget bra tag. Måste överväga vilket som är viktigast, fina naglar eller bra freesbe fingrar.

Kärring, jag?!

Nu är den svenska sommaren här (fast det känns som utomlands)! Herrejösses! Inte bara sådär lite fint väder så man kan gå barbent och käka glass med gott samvete! Utan sådär tokvarmt då inget annat än bikini funkar, ligga still still still nära ett vattendrag och försöka överleva dagen. Jag vill inte att det ska bli varmare nu. Är ju uppe i nära på 30 grader. And that´s enough!

När det blir riktig sommar så förvandlas jag snabbt till en kärring. Kärring på så sätt att jag är livrädd för att få solsting och vätskebrist. Av solsting och vätskebrist svimmar man och efter en svimning är det ofta så att det kommer lite kräk. Således är jag jävligt rädd för att få solsting och vätskebrist. Och kanske lite saltbrist också. Jag måste planera mitt vattenintag men det får inte bara drickas vatten för då tenderar jag att svettas o kissa ut alla viktiga mineraler och salter som kroppen är i sånt stort behov av.

Jag fattar inte hur folk kan sitta i solen och dricka öl och bli snurriga och inte bry sig om vare sig vätskebrist eller saltbrist. Jag är glad om jag får ett glas vitt nån sen kväll, när risken för allt det där dåliga som jag nyss skrev om, tycks ha blivit minimal.

OCH ja, jag kan relatera till verkliga händelser av vätskebrist. Ända sedan barnsben har mina föräldrar tutat i mig hur viktigt det är med att DRICKA NÄR DET ÄR VARMT och det hände väl några gånger under tonåren att man trotsade föräldrarnas ord och så fick man ligga där, halvdöd och helt färdig pga denna förbannade vätskebristen. Nu ska jag dricka vatten! Och äta chips.

onsdag 6 juni 2007

Allt

Snart är det fotboll, det blir kul. Undrar om någon stormar planen? Det skulle förvåna mig för ikväll torde säkerheten vara rigorös. Anna tippar 1-0 till Sverige, jag har ingen aning.

Jag kan inte ringa någon för att tjata så jag testar med att skriva några rader istället. Berätta, berätta allt väser tangentbordet åt mig. Så jag berättar allt. Om killen som jag inte trodde var min typ men som liksom bara smugit sig på och hittat vägen in till mitt innersta och visat sig vara precis just det, min typ. Den jag känner att jag inte kan vara utan. Jag vet inte när jag för första gången upptäckte att Dina ögon skiftar i guld när solen speglas i dem eller hur vackert ditt leende är. Och din perfekta mun och hur den säger saker som får mig att skratta. Du har fin hy och välvårdade naglar, en klädstil jag aldrig trodde jag skulle förstå mig på, men som jag lärt mig tycka om. Men mest av allt har jag fastnat för din röst. Du har en röst som ingen annan. Och jag blir varm när den talar till mig.

Jag började förvänta mig dig. En dag utan dig var en mindre bra dag, du gjorde mig glad. En människa som började bli självklar men som ändå kändes spännande. Du passade mig. Trodde jag. Tills tiden hann ikapp oss. Mig. Dig. Det fanns ju inget oss.

Om jag skulle ut och tröstsupa och tröstknulla lite. Om jag skulle ta och glömma dig. Nu och för alltid.

Skulle passa med ett ps här men jag hatar ju det uttrycket så jag liksom bara skriver vidare. Ska man dejta folk lite hej vilt för att se vad som händer... Tänder jag inte på honom kan vi alltid bli polare. Om han verkar snäll kan han säkert komma och borra upp nån hylla eller rensa vasken när den blir alltför dan. Nej tack! Jag behöver ingen hantverkare. Jag vill ha en älskare.

2-1 till Sverige då.

Premiärdoppet

Idag har jag badat. Det var skönt, inte så kallt som man kunde tänka sig. Skulle gissa på cirka 16 grader. 17 kanske, kan det tom ha varit 18? Kanske kändes det varmare för att jag kissade i vattnet. Det var från början därför jag gick i, för att jag var pissnödig. Jag hade kunnat bada en gång till men då skulle vi åka hem.

Jag saknar Alexander, Anna, Emma, Christopher, Hannah, Lina, Björn och Karin.
Nu blev jag låg. Ska lägga mig på gräset och läsa bok.

Some more

http://www.youtube.com/watch?v=NL-S2JdCDHU

http://www.youtube.com/watch?v=4YFmCAdhdNQ

Ord är överflödigt.

Youtube

Grattis på den svenska nationaldagen mina kära svenska landsmän och landsmäninnor! Idag ska det firas. Mitt bidrag får bli ett helt makalöst klipp från kanske världens bästa youtube. Mackan visste inte vad det var för sida, är det inte skönt att folk fortfarande faktiskt har annat för sig.

Gör er beredda på 6,19 minuters skön underhållning. Detta var programledarens första uppdrag och han fick sparken väldigt omgående.

http://www.youtube.com/watch?v=gaxJ_b3MyCU

tisdag 5 juni 2007

Daisy

Jag känner bara den bästaste av Daisy.
Du.

Return to bajset

Jag är sällskapssjuk.
Jag är avundsjuk.
Jag är sjuk.
Sjuk.

Bajs och jag går hand i hand. Ni som är kräkmagade kan skippa denna tidpunkts sena inlägg. Okej att jag är dålig på mingel och att jag blir nervös när jag ska träffa nya människor men måste min mage bli helt jäkla kajko bara för det? Alltså inte bara lite lagom orolig utan sådär jättekajko, som att hela jag vill kräkas bajs. Det är inte så roligt för stundtals hämmar det mitt sociala umgänge. Idag var jag tvungen att rusa in på FRIDAYS "damernas". Dagens fråga blir då varför de bygger små bås utan heltäckande väggar, alltså vägg ända ner till golvet. Finner ingen logik i det och då har jag och mina vänner funderat en hel del på den otroligt angenäma fråga. Den som har ett bra svar, hör av er!

När magen återfunnit balansen kom jag på hur kul det var att vara i Kungsan (igen!) med Adam och hans två barndomskompisar, Anders och Stefan. Jag kommer ha så grymt schyssta magrutor när sommaren (den riktiga, nu är det bara sådär låtsasvarmt eller vågar man tro att sommaren är här?) för jag har garvat hysteriskt i hur många timmar som helst. Ett halvt glas rött och en cola. Sakta men säkert håller jag på att vänja min kropp vid rödtjut. Till höstens råddjurssadel kommer det smaka gudomligt med ett glas rött. Och några lättkokta harico vert.

Det bästa av allt var dock att jag blev betuttad. Vid några ögonkast efter det första. Så stående fot. Bara sådär. Platt fall. Han var så söt och lagom lång. Och fina jeans. Och ryggsäck. Och fina naglar. Och en pytteliten näsa och helt fina jätteraka tänder vid en mun som log om och om igen. Och sa roliga saker, vilken oslagbar kombo. Det enda som kan vara lite jobbigt är att han har tjej sedan 11 JÄVLA år tillbaka. Är inte sånt straffbart?

Är folk bekymrade över mina sexuella utsvävningar (som mest är löst bullshit, vahettere nu igen, mycket snack men liten verkstad) Alltså, jag vill ha en pojke i mitt liv. Jag kommer således inte att planera mina semeterveckor efter PRIDE och jag kommer heller inte att överväga insemination. Däremot kanske jag lajjar runt lite i det lesbiska träsket i väntan på att min prins ska få mig på fall som ingen annan förr. Det är en jävla skillnad.

Önskar mig... hallonsmoothie till frukost.

måndag 4 juni 2007

Flat-hang-around

En hel tomtearmé av små och stora flator och så jag då, lilla blonda pinuppan med fin liten väska och blingbling i öronen, fastklämd mellan två grottor! Hur trevligt som helst, med betoning på trevligt och inte ta mig nu! Drack några glas vin och blev täppt i näsan och rosig om kinderna. Det slår ta mej fan aldrig fel! Alkohol som ska göra en läcker och inte grisskär!

Halva Kungsan verkade vara fyllt av "där är hennes ex och titta är inte det hon som var med henne och därborta står hennes nya fling". Och så lite grovheter ur munnen men jag tror de höll igen ganska kraftigt för min skull. I dont mind, mina öron är vana från både det ena och det andra. Hej jobbet och hej Östgötabrudarna!Klart man blir som man umgås. Men jag tror inte att allt bara är en kyss bort. Dvs att allt är möjligt om en kyss är bra. It has to be more.

Tjejer är fina på sitt sätt och killar är verkligen fina på sitt sätt. Jag har kommt fram till att de tjejer jag kollar på är tuffa och inte särskilt tjejiga. De har halv baggy jeans och har rätt välsvarvade kroppar. Hårfärg spelar ingen större roll, kläderna och stilen är det jag lägger märke till. Pojkflickor. Pojkar som gör mig svag är dessa som, ja vad ska jag säga. De är fan tafatta och många gånger i andras ögon tråkiga. De behöver inte ha gigantiska biceps eller sexpack på magen. De kan nästan vara lite feminina i sin framtoning. Inte det stereotypa manliga som Jacke Collins skriver om. Tvärtom kan det nog vara så att män, alltså riktiga män, skrämmer mig. Jag skulle känna mig så jäkla bortkommen. Däremot är humorn hos grabbarna extremt viktigt. Utan den faller allt. Så är det inte i min attraktion till tjejer. Där räcker det att bara vara snygg. Min lesbiska resa är nog ännu inte riktigt över.

Och. Jag glömde inte Konstatins namnsdag. Kände bara att du tre dagar innan också hade namnsdag. Och med risk för att bli tjatig så gratulerade jag dig endast inom mig. Dessutom har du nu någon som kan komma ihåg dina dagar. Även om jag tror att du och hon aldrig kan bli Konstantin på samma sätt som du och jag.

Önskar mig återigen frid.

söndag 3 juni 2007

Bajs

Nåt av det allra roligaste här i världen måste väl ändå vara bajs, sånt brunt som kommer ut ur stjärten och som vanligtvis luktar illa. Oavsett i vilket land man befinner sig i eller med vem så kan man alltid skratta tillsammans med bajshistorier, bajs förenar liksom människor på ett väldigt fint och gränslöst sätt. Alltså, jag menar inte att allt är roligt med bajs, det är tex inte roligt att få bajs på kläderna, att känna lukten av någon annans bajs och det kan heller inte vara särskilt upplyftande att tvingas äta bajs. Men att tala om bajs, höra vilka äventyr folk har varit med om i samband med bajs, det är ta mej tusan det roligaste som finns. John, skaparen och den allra bästa av listskriveri, har återigen inspirerat mig, så här kommer mina bästa bajshistorier (tyvärr aningen förkortade pga att det fortfarande finns nåt som kallas mänsklig integritet)
  • bajsnödig flicka (typ 26 år) bajsar så mycket att hon blir alldeles till sig och ropar att hennes pojkvän bara måste komma och kolla. Det sjuka är att han efter mycket om och men gör det, kollar sin flickväns ohyggliga bajskorv. Och blir lite stolt över hennes kapacitet.
  • och sockersöt flicka (typ 21 år) är inne på toaletten överdrivet länge. Det spolas och det spolas och när flickan väl kommer ut lämnar hon lägenheten bums. Resterande flickor anar oråd och hittar i toaletten den längsta korven av dem alla. Enda sättet att få den att försvinna (genom spolning) är att hämta en kniv och dela den i tre delar. Sagt och gjort!
  • till synes helt normal ung kvinna (typ 25 år) är magsjuk och vaknar en natt av att hon har bajsat på sig. Hon orkar tydligen inte bry sig för hon tar en handduk och lägger över och somnar om. På morgonen ber hon sin sambo flytta på sig för att hon måste bädda rent.
Det är också väldigt roligt att vissa pappor går omkring och påtar i trädgården, endast iklädda ett verktygsbälte. Det är fan helt sinnessjukt.

lördag 2 juni 2007

Sick and tired

Varför finns Arvingarna? De förknippas ju i alla fall bara med allt som har med vidrigt att göra! Jag kan förstå att de hade chansen att få finnas år 1993, då hade det ju inte hunnit bli ute med hockeyfrilla och jeansskjorta men för i helvete, det är 2007! Låt dem va, bjud inte in dem till sån fantastisk underhållning som "Sommarkrysset"! Däremot vill vi gärna både se och känna mera av Andreas Johnson, he´s najselibajseli och han hade ta mig tusan inga kallingar under de stört tajta brallorna. Lord, why oh why? But I like, han har nåt säreget.

Fast nu var ju tanken att vi skulle spy galla över Arvingarna. Anledning: för att de är så jävla töntiga och inte är bra nånstans. Eloooise! Vad är det för nanm? De är lönnfeta, har slingat hår och stretchjeans. Och är inte ens i närheten av Andreas härliga ass! Lägg ner. Dö.

Jag känner mig sjuk. Inte i huvudet utan i kroppen för en gångs skull. Jobba lite imorgon, en si så där elva timmar. Poff säger det bara så är det roliga slut. I´m working my ass off!

Solig och varm lördagkväll= undrar hur många spyor jag tvingas parera tomorrow morning! Då är jag glad att jag måste gå och lägga mig nu, klockan 21:29 en lördag.

Jag önskar mig ... frid

fredag 1 juni 2007

Stavfel

Sjunka. Sjönk. Sjunkit. Eller sjunkigt.
Sunkigt.
Fubbigt rimmar på subbigt.
Hur stavar man?
Reserverar mig för stavfel.
Lätt att bli blind av sina egna ord.

Filtbitch

Det här tangentsmattrandet tar sakta kål på mig. Vill jag skriva mera? Vill jag verkligen vara skaparen av alla dessa ord och meningar? Tvingas stå för varje liten grej som blir nedprintat. Jag tror att det redan nu är för sent för att välja. Vare sig jag vill eller inte så är jag nog fast i skrivandets träsk. Sjunkigt alltför långt ner för att på egen hand ta mig upp.

Vad gör alla andra när jag skriver? Jag menar, vad gör folk överhuvudtaget? Med sin tid och med sina liv. Förutom att jag gör det som måste göras dvs äta, sova och andra hushållssysslor (vilket typ tar all vaken tid) så väljer jag att lägga resterande ledig tid på att träna, ringa folk, låtas bli uppringd och vare sig jag vill eller ej drömma om natten & om dagen. Även skriveriet får sin beskärda del av fria timmar. Skyller på att jag är inne i en sån tidpunkt nu. Är det måhända på modet? Eller bara en överlevnadsstrategi?

Det skulle vara skönt om jag finge vara ifred ett tag, om så för en ynka kort sekund. Alltså, inte ifred som i att folk ska sluta höra av sig till mig. Tvärtom. Ring mera. Jag svarar när jag vill, som det alltid har varit. Ni som har skyddat nummer får fan skylla er själva. Men ifred som i att orden förblir olästa för en stund.
Stanna vid orörbarhet.
Det är ju mina och ingen annans ord.
Hur kunde jag göra dem offentliga?
Avskalat och naket.
Ensam kvar står skaparen och bara förundras över människans dumhet.
Som gör sig påmind.
Om och om igen.

Det är förste juni och jag fryser.

By the way Ms Muntergök, att bli ombedd att vara filtbitch på vårruset. Vad exakt betyder det? Lite petting och slick under en fleecepläd? I min ensamma kaxighet skulle jag lätt gå med på det. Frågan är vad din tjej säger om det? Behöver hon få veta? Kan det inte bara stanna vid ett experiment?

Not that najs

De två senaste dagarna har jag gått omkring och inte riktigt känt igen mig. Har till synes varit alldeles frånvarande och inte kunnat sätta fingret på varför vilket har varit aningen enerverande. Jag tycker inte om mig själv jättemycket när jag uppvisar det här beteendet men jag kan inte heller ta mig ur det. Orden har stockat sig i halsen på mig, vid de få tillfällen de funnits överhuvudtaget. Jag har inte haft något av värde att säga, till någon. Så därför har jag varit tyst.

Just den här sinnesstämningen kan få mig att vilja byta personlighet och bli lite trevligare mot folk, att mina känslor till trots kunna bete mig trevligt, snicksnacka & skratta lite förfriskt trots att jag inut känner mig som ett tjockt litet äckelbarn. Men du är ju trevlig, säger en hel drös med människor. Nej jag menar, sådär på riktigt trevlig, som Hannah och Daisy är. Jag har ingen aning om hur de bär sig åt, men när de samtalar med människor ser de genuint intresserade ut, de kan ställa smarta följdfrågor som passar in sammanhanget och de kan le käckt men blir för det aldrig too much. Det kallar jag kvalitativa egenskaper.

Jag har grymt bra sifferminne, är lagom lång och vill synnerligen för mycket på alldeles för kort tid. Jag tror också att folk uppfattar mig som en tänkare, kreativ, modig, skrattig, impulsiv, energisk, omtänksam, kall, ärlig, rastlös och diplomatisk. Haha, det sista ordet var ett skoj. Lika mycket diplomatisk som trevlig, det är jag det! Tjohoo! Men för guds skull, slut kalla mig för trevlig.

Måttfull vs passionerad

Jag har en del riktigt riktigt smarta vänner, alltså över genomsnittet. Medlemmar i Mensa. Eller så har jag bara helt vanliga medelmåttor till vänner, som specialiserat sig på just mig. De kan läsa och tyda mig som en öppen bok.

Jag tillhör den kategorin av människor som har små issues med folk som blir så där hysteriskt och äckligt tokkära och i samband med detta förlorar allt annat. Tid och rum och förstånd. Jag skulle aldrig tillåta mig själv att bli sådan, aldrig någonsin. En vän sade till mig att det kan bero på att jag kanske aldrig själv varit kär. Det har jag ju. Eller jag menar, det har jag väl. Eller? Va va va? Har jag det? Jag kan väl vara kär ändå, utan att för den skull glömma bort andra viktiga saker i livet. Vänner tex. Och mat. Och sömn. Med viss tveksamhet på sömn då, ett tag kan jag väl vara utan sömn men inte särskilt länge. Jag kanske har varit sunt kär och inte löjligt och oförnuftigt kär. Eller är det kanske så att jag inte fått chansen att bli så där bortom förståndets kär? Att ingen tillbaka har älskat och velat ha mig lika villkorslöst? Bara velat ge men inte förväntat sig något tillbaka.

Jag önskar att jag kunde släppa på kontrollen lite mera, ge mig hän och inte känna det starka måttet av prestation. Jag vill kunna få möjligheten att inte vara återhållsam och istället få bli så där vansinnigt passionerad. Med hela mig, utan att tänka efter före. Istället är jag distanserad och måttfull. Fan vad tråkigt. För mig och för dig. Men mest för mig.

Bajsmannen

Det är ju inte jättelätt att vara på toppenhumör när en arbetsdag ser ut som följer: släpper in en, kanske inte fullt normal kille, på toan. När han vill ut så öppnar vi såklart dörren och möts av en nu naken man. Kalsongerna har han lite nonchalant lagt på axeln och i handen har han fint lagt sitt bajs. Vad ska man göra mer än att ta skydd, vill ju inte gärna bli bajskastad.

Jag får inte dålig hy av choklad. Är det inte skumt? Och dåligt.